A Keo Pint, please!

Reseberättelse från träningslägret på Cypern.

Måndagen den 11 mars bar det så iväg för en veckas semester söderöver. Grått halvdisigt väder, ungefär fem plusgrader byttes efter fyra timmar i luften ut mot solsken och ungefär tjugofem grader varmt. Eftersom ett långbollsspelande fotbollslag utan profiler bokat upp en stor del av platserna på planet från Landvetter så fick vi tre supportrar hålla till godo med att åka från Sturup, men det kunde man faktiskt ta när man tänkte på veckan som man hade framför sig. Dessutom innebar det en välbehövlig geografilektion för vår chaufför, som numera har stenkoll på den skånska myllan (Sturupskylten har han dock fortfarande inte sett!).

För min del, som inte hade haft möjlighet att se några träningsmatcher innan, skulle det så klart bli spännande att se vad årets lag skulle kunna prestera. Tyvärr är väl frågan om man verkligen blev så mycket klokare efter att ha sett de tre matcherna. Än mer spännande skulle det bli att få se Hjalmar Jonson i sin första match i blåvit dress, det tyckte vi nog alla tre då ingen av oss hade sett honom, annat än på bild i GT, innan.

Hur som helst, efter en fyrtio minuters bussfärd, tillsammans med folkskoleelever från Eslöv (hej Reine A!) och skånska pensionärer, från flygplatsen i Larnaca så var vi framme vid vårt hotell, Panthea Village, mitt inne i centrala Ayia Napa. Vid det här laget var det tre ganska så trötta änglar som tog sig en titt på staden. Efter en middag på ett ställe vars huvudklientel bestod av engelska pensionärer, alla bärandes skinnväst (som tur var så vaktade vi skumbrandsläckaren hela tiden!), började man undra lite vad det egentligen var för stad vi kommit till, men det skulle visa sig bli bättre.

Dagen efter gällde det att lokalisera träningsanläggningen uppe i bergen. Ett telefonsamtal till Jonas Olsson hjälpte inte så mycket, eftersom denne fortfarande befann sig hemma i Göteborg, och inte hade tänkt ansluta förrän dagen efter. Med hjälp av en taxichaufför hittade vi dock rätt till slut, uppe i bergen, med grym utsikt över Medelhavet, fanns ett femtontal läckert gröna planer tillsammans med en mindre arena där det lokala laget höll till. Vi hann bara se en halvtimme av Blåvitts första träning, och tre inlägg av Hjalmar, innan morgondagens motståndare HJK tog över. Efter träningen hann Gustaf Andersson med att varna oss för finnarnas storväxte forwardsbjässe Kovacs, och denne man var verkligen ett kapitel för sig. Över två meter lång, allmänt storväxt, långhårig - och från Ungern! Döm av vår förvåning när vi sedan under kvällens utgång springer på denne koloss och några av hans lagkamrater som då var ute och värmde upp (!) inför morgondagens match mot Blåvitt. Trots det lyckades de dock ge bra motstånd dagen efter...

De tre matcherna har ju redan stötts och blötts i andra texter på sidan, men sammanfattningsvis så är det svårt att säga att laget imponerade, speciellt inte offensivt. Visst, stundtals blixtrade man till, men det kommer krävas mer när allsvenskan drar igång. Sandklef, Jonas Henriksson, Mini-Seb och Mikael Antonsson är de som jag tycker gjorde bäst ifrån sig, då de spelade. Även Hjalmars debut, i segermatchen mot Haka, var rolig att se. Den sistnämnde kan säkert bli ett bra förvärv, varken ytterbackar eller vänsterfötter har vi ju något överflöde av. Min gissning är dock att han kommer att matchas in ganska så försiktigt under våren.

Under den första matchen mot Haka träffade vi, förutom alla svenska pensionärer, också på en ängel från Södertälje som jobbade som reseledare. Han var också den enda blåvite representanten på torsdagens Uefacupmatch mellan Tel-Aviv och AC Milan som spelades på nationalstadion i Nicosia, på grund av det spända läget i Israel. Vi blev först tipsade om matchen av en pratglad taxichaufför och funderade på att åka dit, men vi kom aldrig iväg på grund av dåliga förbindelser samt större vilja att spendera pengarna på annat. Efteråt kunde Christian dock berätta om att det varit omfattande säkerhetskontroller i hela staden, endast 4000 på läktarna (inga italienare var tillåtna att komma in) och nästan lika många poliser. Annat än AIK-Blåvitt det...

Under veckan på plats hann vi med att kolla in tre träningspass, anledningen till att det inte blev fler var att truppen använde förmiddagarna till att köra gympass. Vi kände oss dock inte alltför nerslagna av det, nu kunde man istället utnyttja den bästa soltiden till att stekas på stranden eller vid hotellpoolen, alternativt vila upp sig från nattens äventyr för de som kände behov av det. De träningspass vi såg fokuserades ganska så mycket på kantspel, även om det kanske inte märktes allt för mycket i matcherna som spelades. Även några övningar som kan kopplas till den "nya organisationen" på mittfältet var intressanta att beskåda. För övrigt måste det nämnas att IFK Göteborg nog är den enda allsvenska förening med en massör som alltid deltar när det vankas tvåmål, och dessutom tillhör de bättre på planen.

Det är också glädjande att föreningen verkligen tar tag i sina ekonomiska problem, vilket vi kunde se flera exempel på under cypernveckan. Dels upptäckte vi, när vi skulle dejta Hjalmar, att delegationen från Kamratgården faktiskt bodde på ett sämre hotell (endast tre-stjärnigt!) än vad vi själva gjorda, och dels det faktum att ledarna, efter träningarna, fick jogga de 3-4 kilometrarna från träningsanläggningen i bergen till deras hotell nere i hamnen. Imponerande! Vad Janne Nilssons, styrelsens representant på plats, hyrbil kostade är dock en annan historia...

Utelivet på Cypern i mars är knappast i närheten av när det är som allra hetast under sommarmånaderna då det dräller av turister överallt, men trots allt var de ställen som var öppna ganska så välbefolkade, speciellt onsdag-fredag-lördag var det trots allt hyfsat med folk ute. Det märktes dock att mycket håller på och föreberedas tills de stora massorna anländer, då vissa delar av stan nästan var helt igenbommade. Att det hindrade oss från att ha en trevlig vecka, vore dock synd att säga.

Sammanfattningsvis så var det här en riktigt skön semestervecka, 25-30 grader varmt istället för svenskt marsväder var precis vad, åtminstone jag, behövde. Mycket av vad som hände har inte fått plats i den här reseberättelsen, men det här var åtminstone ett försök att berätta lite. Så nöjda som spelarna och ledarna verkade vara med veckan och träningsförhållandena så hoppas jag på en upprepning nästa år. Kanske då med fler blåvita på plats? Skulle vi ha riktigt tur så finns det dock faktiskt en möjlighet till ett ännu tidigare återbesök. I Uefacupkvalet i augusti kan vi faktiskt komma att lottas mot ett cypriotiskt lag, om Lennart sköter sina kort rätt. Och en sak är säker, Ayia Napa i augusti lär vara ännu bättre än detsamma i mars.


Till sist; "Vi ses på Heden!"...



Mer från Cypern:

Den bästa citaten från veckan
Bilderna från Ayia Napa

Mathias Henriksson2002-04-03 23:02:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel