50 mil fotboll
Henrik Stigebrandt bjuder på en krönika om fotbollshuvudstäder.
I diskussionsforumen runt om på svenska fotbollssajter diskuteras fotbollshuvudstäder. Liverpool-Manchester-London, Milano-Rom, Madrid-Barcelona men framför allt Stockholm-Göteborg. Ämnet har diskuterats livligt under våren, inte minst här på Alltid Blåvitt, och många tycker ämnet är uttjatat och suckar antagligen tungt när de ser rubriken till min krönika. Som göteborgare boende i Stockholm kan jag dock inte låta bli att reflektera över de båda fotbollsstädernas tillstånd.
Som regel har diskussionerna, när de blossat upp här på Alltid Blåvitt, gått till på likartade sätt: nollåtta och supporter till någondera DIF, AIK eller HIF kastar in en brandfackla på Alltid Blåvitts diskussionsforum där andemeningen är att Stockholm numera förpassat Göteborg till fotbollens bakgård. Det är i Stockholm det största intresset, den talrikaste publiken och numera även de mest framgångsrika lagen finns, påståenden som utgör svidande knivar i ryggen på IFK Göteborgs supportrar varje gång de påminns om fotbollssveriges förändrade maktkarta. Responsen på dessa brandfacklor är oftast densamma: en skur av griniga motangrepp som lyfter fram de historiska framgångarna för IFK Göteborg och påminner inkräktaren om att de tre stockholmslagen tillsammans tagit hälften av antalet sm-guld som gått till göteborglagen genom åren. Som Blåvitt-supporter är det ganska lätt att raljera med historielösa stockholmare om deras usla pubiksiffror några få år tillbaka i tiden. I dag må stockholmsderbyn dra över trettio tusen åskådare men det är inte många år sedan derbysiffrorna låg på mellan fem och tio tusen och fotbollsklimatet på östkusten var iskallt.
Är Stockholm landets fotbollshuvudstad? Som jag ser det består den av massmedia skapade titeln Fotbollshuvudstad framförallt av två komponenter, sportsliga framgångar och publikt intresse. Dessa två komponenter är ungefär lika viktiga sinsemellan, och de båda ger dessutom varandra näring vid framgång respektive har en hämmande effekt på den andra vid motgång. För att svara på frågan om Stockholm är landets fotbollshuvudstad kan inte massmedias roll underskattas. Det är massmedia som trissar upp läsarna och varandra med reportage om hur bra Kim Källström acklimatiserats i Djurgården. De redaktioner och journalister som bevakar och väljer vad som skall slås upp i stora reportage finns i Stockholm. Exemplen på att så kallade rikstäckande media bevakar de tre stockholmslagen tätare än övriga allsvenska lag är talrika. Jag har t ex flera gånger under vintern/våren räknat antalet notiser under den stora morgontidningens fotbolls-websajt och räknat ut andelen stockholmsrelaterade, och dessa notiser har jag varje gång funnit kraftigt överrepresenterade.
Eftersom jag bott i Stockholm de senaste åren, men regelbundet åker till Göteborg, kan jag inte låta bli att reflektera över de synbarliga skillnaderna i fotbollshype mellan städerna. I Stockholm ser man överallt människor som stolt visar sin klubbtillhörighet, visserligen framför allt bajare sedan deras första SM-guld bärgats i höstas. I Göteborg däremot ser jag sällan någon öppet bära sin Blåvitt-mössa eller ÖIS-halsduk, rör man sig på stan några timmar kan man på sin höjd se en eller två. I Stockholm skulle man under samma promenad se tiotals om inte hundra fans bära sina DIF-halsdukar och Gnaget-mössor. Fotboll är inte inne i Göteborg, och jag misstänker att anledningen delvis står att finna i Göteborgs pågående förvandling från industristad till ett modernt tjänsteproducerande centrum. Fotboll är traditionellt en arbetarsport, och i processen att finna en ny identitet passar inte fotbollen in. Detta kan säkert förändras snabbt om hypen i Stockholm håller i sig och fotbollens status i Stockholm kan smitta av sig på Göteborg. Sammanfattningsvis konstaterar jag att för närvarande är Göteborg inte ens i närheten av Stockholm när det gäller publikt och massmedialt fotbollsintresse.
Sportsligt sett talar den allsvenska tabellen från 2001 sitt tydliga språk, men det kan svänga fort. Stockholmslagen lär inte upprepa fjolårssäsongen. Mitt tips är kanske inte att göteborgslagen dominerar den kommande säsongen, men jag tror att västkusten sammantaget tar tillbaka initiativet när det gäller tabellplaceringar. Jag tror att Helsingborg står som segrare i årets allsvenska, med IFK Göteborg som sämst trea men definitivt med i guldstriden. Sammantaget är det dock inga tvivel om att Stockholm för närvarande måste anses vara Sveriges Fotbollshuvudstad även på sportsliga grunder.
När det gäller det publika och massmediala intresset tror jag att det framför allt i Djurgårdens fall kan svänga lika fort i en för Djurgården icke-önskad riktning. För närvarande råder fabrikssmutsiga jeans och jympadojor bland östermalmsslynglarna, och i det trashiga modet ser det inte fel ut med en djurgårdströja och man hävdar gärna att man alltid stått på sektion F på Stadion även om man i sanningens namn egentligen spelat golf på Djursholm eller Lidingö. Dessutom säger Djurgårdens publiksnitt fram tills för några få år sedan något helt annat. Vad händer med intresset för Djurgården Fotboll när trenden runt Stureplan går mot välklätt igen? När det gäller Hammarby IF och Solna AIK tror jag de har stabilare supporterskaror.
Är det då skadligt för fotbollsverige i allmänhet och göteborgsfotbollen i synnerhet att Stockholm tagit över taktpinnen? Svaret är NEJ. Visst hade det varit trevligare för oss Blåvitt-fans om IFK Göteborg fortfarande inhöstat SM-guldet i månadsskiftet oktober-november varje höst, vunnit sin Champions League-grupp några veckor senare och fyllt på kassakistan med hundra miljoner per säsong. Men det är en utopi, sportsligt sett var det närmast övernaturliga prestationer som utfördes av laget under storhetstiden. Dessutom gav det inga goda publiksiffror i Allsvenskan, vare sig i Göteborg eller någon annanstans. Göteborg kan inte vara fotbollshuvudstad på det sätt som Stockholm är för närvarande, man kan inte få den massmediala uppmärksamhet som Stockholm kan, helt enkelt därför att den svenska medieindustrin är lokaliserad i Stockholm. Och när media haussar allsvensk fotboll gynnar det hela fotbollssverige, publiksnitten ökar i hela landet Göteborg inkluderat och folk pratar fotboll som aldrig förr. Stockholm är intressemotorn i det nya fotbollssverige, och jag bävar för den dag då toppen av intressekurvan passeras.
