Hövdingen minns
Vår uppskattade gästskribent Hövdingen skriver en krönika inför den stundande premiären mot Djurgården.
Den första snödroppen tillsammans med de andra vårlökarna. Ljuset som så sakta börjar att återvända och sätta fart på fotbollslängtan. Den första fikan utomhus med ansiktet upp emot solen. Vårdagjämning, Valborgsmässoafton och 1 Maj. Alla dessa vårtecken är efterlängtade och underbara men för den sanna fotbollsälskaren förbleknar de alla gentemot den allsvenska fotbollspremiären. Det blir bara värre med åren det där med fotbollsabstinensen. Jag skulle önska att jag den åttonde april kunde få ägna hela dagen åt MFF och fotbollen. Att på förmiddagen gå till Kulan för att i en himmelsblå hemmiljö över en kopp kaffe snacka premiär med likasinnade. Att därefter ta en promenad i Pildamsparken, den vackraste parken i Sverige. Solen skulle skina från en symboliskt ljusblå himmel.
De mäktiga kastanjerna är lika ivriga att få slå ut som publiken är att ta sig till matchen eller vårtälskade lag är att få sätta premiärmålet. Jag skulle uppsöka en klassisk malmökrog för att
intaga en lunch värdig ett klassiskt premiärmöte. Här på Olgas skulle jag till kaffet och konjaken sluta ögonen en stund för en nostalgisk resa tillbaks i tiden. Mittemellan barndomens Malmö gamla IP och vuxenlivets Stadion är det lätt att i fantasin sterofoniskt kunna höra jublet från gamla ip och ljudbilden från Malmö Stadion. Det är lätt och angenämt att minnas dofterna från de bägge arenorna. Cigarettrök ,varmkorv, solvarmt trä, nyklippt gräs samt den förbjudna doften från gubbarnas termosar. Det är lätt att vara tacksam över all den glädje och spänning MFF har berikat livet med under jordefärden.
I år öppnar alltså MFF mot Djurgårdens IF. Malmö Fotbollförening med 14 svenska mästerskap mot Djurgårdens IF med 8 titlar. Sannerligen inga duvungar i den svenska fotbollsvärlden. Till cigarren och en lämplig dryck dyker minnesbilder från tidigare MFF-DIF möten upp.
Mitt första DIF minne utspelar sig för längesedan. Platsen är Bergsgatan framför tidningen Arbetets skyltfönster där de allsvenska resultaten presenterades på en tavla. Hit brukade vi ta oss på den tiden då inte radiosporten hade fötts när MFF spelade bortamatcher. Denna dag minns jag speciellt eftersom den inföll på den tiden då MFF inte kunde besegras. Klockan är cirka 15.00 snart skall matcherna vara slut och resultaten avslöjas. Som vanligt är vi segersäkra. Som vanligt ligger doften från Mazettifabriken söt,tung och resultatförväntande i luften. Så äntligen kommer tavlan fram till beskådande.:
Men------- Varför hörs inte det vanliga skrattet och
jublet?
Varför stirrar vi på tavlan som om den var ett
monster från en annan värd?
Va står där------Djurgården-Malmö FF 6-2 !!
Nä---det måste va fel,han har vänt på siffrorna.
Vi knackar på rutan och påkallar tidningsmannens uppmärksamhet.
Glatt talar vi om för honom vilket misstag han har gjort.
Men--nädå. Med ett obehagligt flin vägrar han att rätta till sin felskrivning.
Vi morskar upp oss och konstaterar moget att han säkert är "gul" och bara vill reta upp oss.
Väl hemma på med radioapparaten för att höra det riktiga resultatet på nyheternas sportsändning. Därefter smakar inte mors söndagsmiddag som vanligt.
Men detta året hade det slumpat sig så att redan nästa omgång var det dags för returmöte i Malmö mot DIF. Fyllda av revanschbegär och förväntan tar vi oss till IP för revanschmötet mot "järnkaminerna". När Djurgårn kom var det alltid lite speciellt just för att laget var järnkaminer. Spelare som "Knivsta" Sandberg, Birger Stenman, "Tjalle" Mild, Lars Broström med flera var verkligen hårdingar som kunde sätta sig i respekt men samtidigt reta upp hemmapubliken. Den här matchen innehöll också en sk match i matchen. Efter det att Gunnar Nordahl blivit italienproffs och därmed inte fick spela i landslaget så hade tröja nummer 9 i nationalelvan blivit vakant. Två spelare som slogs om den platsen var MFF:s Ingvar Rydell och Djurgårdens "Hinken" Holmberg. Hinkens smeknamn satte naturligtvis fart på fantasin
hos den begåvade malmöungen. Varje gång Hinken rörde bollen skrek vi med gälla röster "Heja Hinken - Heja Hinken" och vi var lika lyckliga som när vi istället för Hosianna sjöng Strumpianna till julavslutningen. Så gick det till när jag blev fotbollshuligan. Matchen? Ja den vann förståss MFF med 6-1 och andslagsplatsen blev Rydells. Ordningen var återställd och söndagsteken smakade åter som vanligt bra.
Klicka här för att läsa fortsättningen av Hövdingen minns
