Historien upprepar sig
Så har det ännu en gång visat sig att traditionens makt är stark när det gäller IFK Norrköping. Allsvenska premiärmatcher och Norrköping är en kombination som inte varit lyckad under många år.
Minns inte på rak arm när vi vann en premiär senast. Det kan ha varit någon gång under första halvan av 1990-talet. Den premiär som jag är säker på att IFK vann senast var 1990 då kamraterna från Göteborg tvålades dit å det grövsta och en viss Thomas Brolin visade upp sig på allvar för första gången.
Vi var många luttrade fans som trodde att denna trista IFK tradition med problem och många gånger förluster i premiärmatcher skulle ha brutits igår, men så blev inte fallet. Nu vet även B-A som gång på gång försökt gjuta mod i såväl klubben, spelare som supportrar med att han aldrig förlorat en premiär hur det känns att förlora en premiär. Detta med att B-A aldrig förlorat en premiär har dock varit en sanning med modifikation för om inte jag är helt ute och cyklar förlorade Elfsborg under B-As ledning de fem första matcherna säsongen 2000.
Gårdagens match mot Kalmar går inte till historien som den mest välspelade. Den var en typiskt premiär match med till största delen dåligt spel, en plan som var allt annat bra och en domare som även han var ringrostig.
För att börja med spelet förstod jag inte riktigt vad IFK hade för taktik, B-A har sagt att han vill att IFK skall spela fotboll men med några få undantag var det inte det som IFK höll på med igår. Till att börja med ställde de upp med de båda fyrtornen Niklas Fredriksson och Mattias Flodström på topp. Förutom att de till utseendet är väldigt lika har de även en spelstil som påminner om varandra även om Nicke är betydligt mera teknisk och irrationell i sin spelstil. Tillsammans från start utgör de dock inget större hot för motståndarlaget. Med dessa båda herrar på topp började IFK mata dem med långbollar. När IFK försökte att använda mittfältet misslyckades de ofta kapitalt och det var inte ofta vi såg flera passningar i rad som nådde sin avsedda destination. Efter en dryg timmas spel byttes så äntligen fansens nya gunstling Issa Mohammed in. Han hann visa under sitt korta inhopp att han kommer att vara oerhört nyttig för IFK under året. Hans sätt att röra sig och bollbehandlingen är något som IFK saknat tidigare liksom hans förmåga att ständigt söka avslut. Därtill skall han inställning premieras då han enda tills slutet mannade på sina lagkamrater.
En orsak till att spelet inte nådde upp till några större höjder under gårdagens match var att planen var allt annat en bra. Den var ojämn och det var mer än en gång som bollen inte betedde sig på det sätt som spelarna tänkt sig. Ofta studsade den plötsligt upp och ställde spelarna. Detta är dock normalt för årstiden och något som IFK borde varit vana vid då de tränat på ojämna och dåliga gräsplaner sedan de kom hem från La Manga lägret. I går var det dock Kalmar som bäst klarade av att spela på den dåliga planen.
Då det syntes klart på spelarna att de var ringrostiga och att det var första tävlingsmatchen för året var det kanske inte så konstigt att även domaren hade en del missar. Han var väl hemmabetonad och hade en förkärlek att blåsa frisparkar åt hemmalaget men för det mesta hade han förmodligen rätt. Däremot var den assisterande domaren som var närmast den läktare där vi IFK supportrar stod ofta helt ute och cyklade men detta löste huvuddomare Fröjdfelt genom att flera gånger gå in och rätta hans ibland helt horribla bedömningar. Måste dock poängtera att domarens insats var långt ifrån matchavgörande.
Matchavgörande var istället IFK oförmåga att sätta bollen i mål i kombination med mesighet och släpphänt försvarsarbete. Kalmar mål föregicks av ett allt annat än acceptabelt agerande från IFK i försvarsarbetet. På en Kalmar hörna var först Filip Apelstav sen på första bollen så att en Kalmarspelare relativt ostört kunde nicka bollen framåt, denna boll når Dennis Nilsson som i duell med Fredrik Bild lätt kan nickskarva den mot mål. På mållinjen står sedan Jojje Karathanasis som totalt misslyckas med att få bort bollen och istället famlar så att den går mellan benen och in i mål. Med tanke på att Kalmar förutom målet som mer var en gåva från IFK inte hade en enda riktigt vass målchans känns förlusten ännu tyngre.
Samtidigt hade IFK fyra riktigt bra chanser, Blomberg rökare i ribban från distans, Bergström avslut från fritt läge i ribban. Därtill har vi Nickes cykelspark som strök ribban. Denna bästa chansen igår hade dock kungen själv som bara hade att skjuta bollen i mål från straffområdes gränsen då såväl Kalmar försvaret som dess målvakt var överspelade. Olsson lyckas dock med konststycket att helt missa målet. Lägger vi därtill ett antal halvchanser som IFK hade är det bara att konstatera att laget föll på sin oförmåga att omsätta målchanser i mål. Med skärpa i avsluten hade de vunnit trots att de släppte in ett mål. Mönstret känns igen från förra året men efter en enda match är det för tidigt att dra några andra slutsatser än att det var tillfälligheter som gjorde att det inte blev mål igår.
Nu är premiären avklarad och vi kan börja ladda för hemmapremiären mot Malmö FF på lördag. Förhoppningsvis gör IFK då sitt första allsvenska mål för året samtidigt som de kan uppvisa ett bättre spel än vad de åstadkom mot Kalmar. Därtill känns det självskrivet att Issa spelar från start, något som i sig lär innebära ett klart bättre spel.
