VSK vände och vann dålig träningsmatch
Zoran Lukic: Jag är inte nöjd med inställningen
Blårandigt mot grönvitt brukar betyda seger för Djurgården, men inte när Västerås står för motståndet. Förra säsongen blev det bara en poäng och noll mål framåt på två försök för stockholmarna.
Trenden stärktes på ett soldränkt Stadshagen. Djurgården varken ville eller kunde spela bra fotboll. Enkla passningar blev till svåra teknikexerciser som slutade med förlorat bollinnehav eller bortslarvade lägen. VSK var inte mycket bättre men åtminstone något mer skärpt och vaket.
Den sömniga första halvleken bjöd på tre målchanser. Hemmalaget stod för matchens snyggaste anfall, som borde ha resulterat. Markus Karlsson lyfte bollen fram till Johan Wallinder, som skarvade ner till Andreas Johanssons skarpladdade högerfot. Halvvolleyskottet från 20 meter rammade stolpens insida.
Västerås hade en lös nick i ribbans överkant i halvlekens slutskede samt ett halvt friläge som Isaksson avstyrde med stor säkerhet.
Nyförvärvet Wallinder hade det liksom på Åland inte lätt. Visserligen slängdes många fruktlösa, omöjliga långbollar upp mot centertankens kalufs, men man kan begära att en så stor och stark spelare vinner mer än var sjunde nickduell. När bollen spelades på marken gick det något bättre, men inte särskilt fort. Apropå nyförvärv ersatte Jesper Johansson balansspelaren Stefan Bergtoft redan efter en kvart, då den senare utgick med ett ordentligt paket runt vänster vrist efter en sammanstötning. Johansson gjorde en habil insats utan att glänsa. En likhet med Bergtoft var lätt att skönja: de elaka tacklingarna med fotsulan före.
Till andra halvlek gjordes en rockad – högeryttern Jones Kusi-Asare och Wallinder växlade positioner. Inget ont om Jones färdigheter som center, men store Wallinders plats är inte den vindsnabbe inläggsmatarens.
Draget satte dock viss fart på Djurgården. Efter knappt tio minuter av andra halvlek sköt en annars okoncentrerad Mikael Dorsin klockrent i ribban inifrån straffområdet. Sekunder senare gjorde Jones det han brukar göra på grus: mål. Fast det brukar inte se så elegant ut som i dag. Ett volleyskott långt utifrån som seglade in vid borte stolpen – vad man brukar kalla ett drömmål.
Andreas Isaksson stod för matchens räddning då han sträckte ut och styrde bort en hög lobb i friläge. Försvarets agerande därefter är under all kritik. Rickard Henriksson och Niclas Rasck tittade på när Erik Karlsson föste in den hoppande bollen mellan de båda backarna. Detta i den 18:e minuten av andra halvlek.
Ett tjusigt anfall strax därefter friställde i hög fart Anders Limpar; vänsteryttern försökte lobba in bollen direkt på halvvolley men missade med någon meter. Ett lovvärt försök dock.
Så kom i 43:e minuten nådastöten. Den vilsna blårandiga backlinjen var vilsnare än någonsin, Isaksson hamnade på mellis och duktige Joonas Botold nickade med gott om tid och många hektars utrymme in segermålet.
Markus Karlsson var tillbaka på sin vänsterbacksplats och krånglade ofta till det. Rickard Henriksson, tänkt backklippa i allsvenskan, såg räddhågsen och obeslutsam ut. Niclas Rasck var godkänd. Allt som allt var backlinjen akilleshälen. Kommunikationen var obefintlig. Skadade ”Peos” ledaregenskaper är viktigare än man tror.
Stefan Rehn var som vanligt bra, men kom med lite för sällan i spelet. Anders Limpar ville mest av alla och blixtrade till då och då. De två veteranerna var topparna i en annars jämndålig djurgårdssoppa. Det brast i vilja, kommunikation och spelförståelse.
Laget:
Isaksson – Rasck, Henriksson, Karlsson – Bergtoft (J. Johansson 14) – Rehn, A. Johansson, Dorsin – Kusi-Asare, Wallinder, Limpar
Målen:
1–0 Jones Kusi-Asare (55)
1–1 Erik Karlsson (64)
2–1 Joonas Botold (88)
