Ooh Ooh Ooh Änglarnananananana

En riktigt usel första halvlek byttes till seger och glädjesång i andra.

Man började Lördagen med att lite smått undra vad man hade gett sig in på. Jag och Simon hade fått för oss att ta Supporterklubbens buss upp till Sundsvall. De två senaste åren har jag alltid planerat in en tågresa i god tid, men i år skulle det alltså bli en enkel liten bussfärd på 150 mil.
Avgångstiden för bussen var satt till 02.00 lördag natt, vilket givetvis gjorde saken mycket enklare, självklart skulle man med! 30 dårar påbörjade i alla fall resan upp och med lite diverse små stopp och med lite diverse drycker (KIR! ;)) senare, så stannade vi i Norberg klockan halv sju på söndag morgon. Inget var öppet, men som tur var hade man planerat i förväg och gjort mackor. Gott var det med frukost i alla fall.

Ju närmare Sundsvall vi kom ju högre blev såklart stämningen i bussen. Väl framme i Sundsvall så passade vi på att äta lite god mat på Harrys i väntan på att O'learys skulle öppna. En öl och en entrecoté senare begav vi oss in på O'learys för att dricka öl och tjöta med andra tillresta änglar och såklart Patronerna.
Minuterna flög på bra snabbt och ett McDonalds mål med en sellout senare så var man på Idrottsplatsen.
IP är riktigt fräsch numer. Sittplatser över hela arenan, förrutom på Patronernas sektion. Det blev nästintill fullsatt och TIFO:t med småflaggor över hela arenan var snyggt!

Lagen vandrade in och vi såg att det var samma elva som mot Örebro. Lite besvikna rop hördes från delar av de blåvita, som skulle bli högre ju mer av matchen som var spelad.
Som alla vet var Blåvitt riktigt usla i första halvlek. Knappt något skott på mål och märkligt svårt att vinna boll på mittfältet. Dessutom var det ganska kallt på läktaren, endast oset från hamburgarna som stektes nedanför, värmde. Nej, första halvlek ville man helst glömma så fort som Flöjten Peter hade blåst av för vila.

I andra halvlek ändrades allt! Solen kom fram och värmde rejält Blåvitt lekte fotboll och vi på läktaren, uppskattningsvis 200, sjöng som aldrig förr. Spelarna verkade mer tända än någonsin och jag vill inte ge underkänt till någon spelare i andra delen av matchen. Speciellt vill jag berömma Jonas Henriksson som trots sin högermittfältsroll var ÖVERALLT och jagade boll. Underbart att se! Gustafs mål gjorde inte saken sämre. Ett underbart lobbskot som elegant seglade i mål och vild glädje på läktaren. Att sedan Blåvitt fortsätter att trumma på och skapa chans efter chans var underbart. Ackompanjerade till "Ooh Ooh Ooh Änglarnananana" kunde till slut Risp nicka in 2-1. Allt kändes overkligt och det tog, i alla fall för mig, 2-3 minuter innan jag fattade att Blåvitt hade vänt.
Resten av tiden så ekade samma ramsa om och om igen och efter slutsignalen fortsätte ramsa att ljuda över Sundsvall.
Spelarna kom ut igen och gjorde vågen och var lyckliga som aldrig förr. Risp dansade, Gurra dansade, Bengan dansade, allt var perfekt!

Livet leker och det är gött att vara ängel.
Den 27 april skall vi dessutom inta Stockholms Stadion.
Bussa, bila, tåga, flyg, cykla, lifta, vad som helst, det är obligatorisk närvaro!

Men glöm inte av Elfsborg nu på måndag!
Det skall bli revanch för det dåliga draget i premiären och Blåvitt skall återigen segra.
Vill du verkligen missa det?!

0 kommentarer