IFK Göteborg-IF Elfsborg 1-2

Elfsborg använde samma vinnande anfallsrecept som vanligt mot oss, men den här gången hjälpte Blåvitt själva till med ett matchavgörande misstag.

Lundin hade gett samma lag som vände i andra halvlek mot Sundsvall förtroendet att starta denna match. På bänken fanns det dock ett par nya namn, Kabba Samura och Hjalmar Jonsson. Kabba gjorde ju en bra match mot Gais i b-laget i veckan och verkar nu ha passerat Westlin i jakten på en a-lagsplats. Hjalmar var kanske inte lika lyckad i b-laget, då han bland annat drog på sig en utvisning, men skadeläget på backsidan gav honom ändå en plats på bänken.

Matchen inleddes med chanser åt båda hållen redan i öppningsminuterna. Vad som såg lite oroväckande ut var att Elfsborg i Lasse Nilsson till synes hade hittat en exakt kopia av de senaste säsongernas blåvita plågoris Fredrik Berglund. Dessutom hade de varit smarta nog att ersätta förra årets spelmässigt ytterst begränsade anfallskollega L-G Carlstrand med den betydligt bättre targetplayern Hasse Berggren. Ändå tyckte jag att det inledningsvis såg lovande ut med ett par chanser för Gustaf och lägen även för Jonas och Jimmy. Elfsborg satsade på snabba spelvändningar och försökte hela tiden spela löpbollar mot Nilsson vilket skapade farligheter. Även Drugge på deras högerkant var aktiv offensivt och Kåmark fick slita för att hänga med. Mot mitten av halvleken blev det alltmer Elfsborg och det började gå spelmässigt utför från Blåvitts sida.

Efter ett par bra lägen för Nilsson respektive Arvhage kändes det därför inte helt ologiskt när 0-1 kommer. Stenman spelar upp en långboll från deras backlinje och Risp missar i en luftduell med Berggren vilket gör att bollen går fram till Lasse Nilsson som driver den mot straffområdet innan han spelar ut den till Drugge som kommer rusande från högerkanten. Tyvärr ligger Kåmark för långt ifrån Drugge för att kunna störa i skottögonblicket och Drugge, som drar på för fullt direkt när han får bollen, får en fullträff som är helt otagbar för Bengan.

Det blir ingen bättring efter målet utan istället har Elfsborg läge för ett andra mål innan IFK till slut skärper till sig i slutminuterna av halvleken och faktiskt är mycket nära att kvittera när Erling friställer Jonas med en nick. Wiland kan dock avvärja Jonas skott och på returen skjuter Rosen utanför.

Underläge med 0-1 i paus för tredje matchen i rad och det man kunde hoppas på var ju att det sett bättre ut i andra halvlek i de båda tidigare matcherna. Helt klart fanns det saker att jobba med i paus, mittfältet måste vinna mer bollar och ligga närmare motståndarna så att Elfsborg inte skulle få tid att slå några vettiga passningar mot Nilsson och Berggren på topp. Samtidigt är det också så att Elfsborgs anfallsrecept med en utpräglad targetplayer och en snabb teknisk vinthund bredvid även denna gång lett till stora problem för IFK:s försvar. Min förhoppning innan match var att Berglunds förpassande till en utländsk avbytarbänk skulle ordnat så att man slapp se det matchförloppet igen.

Till andra halvlek kom IFK, som brukligt denna säsong, ut som ett nytt lag. IFK:s mittfält som varit osynligt i första halvlek var nu mer aggressivt, låg tätare på motståndarna och överglänste totalt sina motsvarigheter i Elfsborg. Framförallt imponerade Jonas Henriksson ute på högerkanten. I samspel med Rosen och Gustaf så var Jonas iblandad i allt som hände framåt och bakom sig hade han en mycket säkert spelande Antonsson. I backlinjen hade det redan gjorts en omdisponering i slutet av första halvlek, Kåmark hade ersatts av Hjalmar. Enligt uppgift från presskonferensen efteråt så hade Pontus tydligen drabbats av svår migrän under spelets gång och till och med haft problem med synen.

Med tanke på hur totalt IFK nu dominerade spelbilden så kändes det därför fullkomligt logiskt att kvitteringen kom. Jonas spelade in bollen till Rosen som prövade skott som täcktes, men Rosen vann nickduellen som följde och bollen kom till Zeb som höll undan en försvarare och sköt bollen stolpe in. Blåvitt var givetvis inte nöjda med det utan jagade på för ett ledningsmål, men utan framgång. Nu hade snart halva andra halvlek gått utan ett enda ordnat anfall från Elfsborgs sida.

Samtidigt var det så att pressen nu så sakta hade dött ut från IFK:s sida men förhoppningen var ju att det bara skulle röra sig om en kort andhämtningspaus innan man började forcera för ett ledningsmål igen. Tyvärr blev det inte alls på det viset, i den 69:e minuten kommer chocken. Erling och Risp missar grovt i en rutinsituation på egen planhalva. Resultatet blir att Lasse Nilsson som inte fått något vettigt att jobba med på hela halvleken nu fick ett friläge som han tyvärr inte missade och 1-2 var följden.

Blåvitt är nära att svara direkt, Erling missar mål från fem meters håll efter en frispark från Jimmy och minuten senare träffar Jonas ribban. Allteftersom tiden går blir det dock mindre ordnat spel framåt och att vi sista kvarten går över till 3-4-3 när Kabba byts in hjälper tyvärr inte heller. Istället får det snarare motsatt effekt eftersom anfallarna hamnar för långt upp i plan och det finns inte heller tillräckligt med folk nere på egen planhalva för att vinna tillbaka bollen. Ett skott från Gustaf är allt som skapades framåt i slutminuterna och det riktiga trycket från andra halvleks inledning återkom aldrig så det var med tunga steg man lämnade Ullevi.

Helt klart känns det som om vi måste bli vassare framåt om vi skall kunna hänga med i toppen i år. I andra halvlek hade vi länge ett bastant spelövertag och det måste resultera i fler mål. I dagens match hade Gustaf och Rosen flera lägen men allt som oftast gick ju inte ens skotten på mål. De var inte heller de enda som missade bra lägen, Erling, Jimmy och Jonas hade alla också bra chanser. Sen så bevisade andra halvlek återigen hur farligt det kan vara att slappna av en enda sekund, i 99 fall av 100 så är ju Erling och Risp säkerheten själva. Nu gör de en stor miss och då blir det typiskt nog ett avgörande mål bakåt.

0 kommentarer