Det är dags för Ante
Erland Hellström har en av allsvenskans mest otacksamma uppgifter. Inte nog med att han är son till 70-talets gigant Ronnie vilket ältas till förbannelse. Han ska dessutom fylla luckan efter förra årets bäste spelare inte bara i Hammarby utan i hela allsvenskan.
Att stå i mål är överhuvudtaget en otacksam sysselsättning, minsta misstag blir fullt synligt och kan till och med bli helt matchavgörande. Erland har nu fått tre chanser men inte lyckats övertyga i någon av dem. Både i ÖIS- och i KFF-matchen har tveksamma ingripanden av Erland resulterat i baklängesmål. I HeIF matchen såg inte de sista två målen otagbara ut. Givetvis ska inte enbart Erland lastas för den bedrövliga inledningen där vi endast bärgat 0.33 poäng per match. Backlinjen och mittfältet har onekligen inte gjort livet lättare för vår sista utpost. Men det finns ett alternativ värt att pröva, Ante Covic.
Om man studerar dessa två på träning kan man snabbt konstatera att de är slående jämna. Över lag verkar de hålla ungefär samma klass. Frågan är givetvis vilken klass Covic håller i matchsammanhang. Det finns bara ett sätt att ta reda på detta, genom att låta honom spela. Inte i reservlaget eller i svenska cupen mot division fyra-motstånd utan i allsvenskan helst redan mot MFF. Erland har fått en ärlig chans men inte tagit den. Nu är det fyra matcher kvar till VM varför inte ge Ante samma chans? Skulle inte heller Ante lyckas är vi tillbaka i ruta ett lagom till sommaruppehållet. Medan övriga Sverige fokuserar på det stundande debaclet i Japan har Lasse, Thom och Anders chansen att hårdträna våra målvakter inför hösten.
Varför skulle då Ante lyckas om nu inte Erland gjort det när de dessutom är så jämna? Inledningsvis har Ante mer rutin. Han är ett par år äldre och har redan stått ett par större matcher, bland annat i UEFA cupen och den grekiska cupfinalen. Detta innebär att Ante tillsammans med Fredrik och Sigge är de enda spelarna med erfarenhet av europaspel. Markan och Pablo har visserligen spelat i Europa men frågan är hur mycket rutin de hann samla på sig.
Jag tror dessutom inte Ante känner samma press utifrån som Erland gör. Ante har inte samma uppfattning om klubbens målvaktstradition eller om hur outstanding Lasse var förra säsongen. Han har helt enkelt inte lika mycket att leva upp till och bör ha lite bättre självförtroende.
Slutligen har Antes spelstil givit mig intrycket att han är lite jämnare och lugnare än Erland och lugn är precis vad vi behöver.
Att bara byta målvakt är kanske inte lösningen på de defensiva bristerna men varför inte pröva?
Nu stundar Svenska cupen vilket är en utmärkt möjlighet att bärga en seger och stärka självförtroendet något. Det gäller dock att inställningen hos de som spelar är på topp annars kan det bli ytterligare en kalldusch. Man får aldrig glömma att det här inte bara är årets match för vissa av våra motståndare utan att det är den största matchen i deras liv. Cupen är skrällarnas hemvist det bevisades redan igår när TFF åkte ur mot Sandviken.
En Hammarbyare klev i alla fall av planen som vinnare igår. Fredrik Stoor spelade hela matchen när Sveriges P18 landslag slog Turkiet med 2-0.
Så här efter tre omgångar känns det onekligen ganska tungt och då gäller det att bita ihop och ta sitt ansvar. Detta gäller både spelare och publik. På måndag ska vi lyfta laget de snäpp som krävs för att ta tre poäng. Kom ihåg: vi är bara fyra poäng ifrån att vara bästa Stockholmslag.
