Krönika: Ner och upp, upp och ner...
Alltid Blåvitts Stefan Sjöblom ger sin syn på Blåvitts inledning av säsongen.
Ner och upp, upp och ner. Säsongen har börjat som en nidramsa om GAIS - laget vi älskar att hata. En oavgjord, en vinst och nu senast en förlust. Tre olika matcher med tre helt olika skepnader kan tänkas. Men icke. Även om det är för tidigt att se några klara mönster kan man dock skönja en oroväckande tendens. Den tendensen är att vi inte är taggade nog då vi äntrar planen. Vi är inte aggressiva nog från matchens första minut.
Vad det här beror på kan man än så länge bara spekulera i. Några svar tror jag inte ens Stefan Lundin eller spelarna själva har. Men att det bara är en tillfällighet tvivlar jag på. Det som rör sig i mitt huvud nu om dagarna är varför man inte spelar så bra man kan redan från den första minuten. Måste man få en verbal snyting av Lundin och Olsson i halvtid för att inse att det gäller allvar?
Jag har ingen siffra i knoppen nu när jag sitter här och filosoferar, men det gick nog upp emot tio omgångar ifjol innan vi hamnade i underläge i en allsvensk match. Nu har vi gjort det i de tre första omgångarna. Ingen tillfällighet om man frågar mig, men vad som oroar mest är att jag inte vet hur man tar tag i det här problemet.
Matchen mot Djurgården kommer, med risk för att överdriva en smula, att vara avgörande på mer än ett sätt. Vi kommer till ett Stadion där Djurgården anses som favoriter. Smaka på den. Förlusterna i fjol har förhoppningsvis medfört två saker av vikt. Till att börja med kan vi inte återigen bli tagna på sängen. Vi vet hur de spelar och kan rätta oss efter det, så det blir till vår fördel. Nummer två är lika simpelt som effektivt: Revansch. Att förlora mot en nykomling från Stockholm på det sättet kan inte få gå obemärkt förbi. Min förhoppning är att det smäller gång efter annan på mittfältet redan från start på lördag.
Min förhoppning inför matchen mot Djurgården är att vi visar att vi är med i matchen i 90 hela minuter. Att man sedan har stunder under matchen då man inte spelar lika bra är bara att acceptera, men vi får inte vika ner oss. Tar vi med oss minst en poäng är jag en lycklig man igen.
