Nordirland - Vitryssland3 - 0
Malmö FF - Kalmar FF 4-0
Härlig urladdning av MFF som nu kan åka upp till Olympia med ett förbättrat självförtroende och med en målskytt som med Guds hjälp kan vara på väg mot skytteligans topp.
För fem timmar sedan satt jag i min himmelsblåa matchtröja av modell 2001 på Ölcafét i Malmö nervöst sippande på en iskall Hof. Himlen var grå och mina förhoppningar om matchen likaså. Efter den erbarmligt dåliga andra halvleken mot Hammarby senast har veckan spenderats i eviga terapisamtal med himmelsblå fränder om en eventuell kris och en degradering till Superettan har känts nästintill självklar.
Supportrar till andra lag förundras säkert över de häftiga humörsvängningarna som infunnit sig på Himmelriket de senaste veckorna. Ena stunden har vi varit Svenska Mästare och i nästa så ser man ett sönderfallande klubbmärke så fort man går in på sidan. Det är helt enkelt så att alla vi Blådårar nuförtiden är ett väldigt känsligt släkte. Superettan 2000 tog hårdare på oss än vad vi själva har velat erkänna och tanken på en eventuell tillbakagång till matcher mot Gunnilse och Åtvidaberg gör att alla med en himmelsblå själ får akut kramp i magen.
Kramp i magen var alltså precis vad jag hade när jag satt på Ölcafét och spred domedagsprofetior som endast överträffades av min redaktionskollega Thomas Green. Nu, fem timmar senare, sitter jag här framför datorn hemma i lägenheten i samma matchtröja fast jeansen har bytts ut mot ett par mjuka byxor av modell mys. En annan sak som bytts ut är synen på framtiden, helt plötsligt finns det en framtid som inte utspelar sig i Superettan utan i den allsvenska som MFF just nu ligger åtta i.
Ikväll gjorde laget MFF och tränare Prahl mig riktigt glad. Riktigt ordentligt glad, om jag ska vara ärlig. Efter en tveksam förstahalvlek med ett flytmål kom laget igång ordentligt i andra och vare sig det var Kalmar som var dåliga (risken finns helt klart) eller MFF som spelade mästerligt så utvecklade sig matchen till en riktigt klang- och jubelföreställning vars like det var mycket länge sedan man kunde skåda på Malmö Stadion.
Peter Ijeh var kvällens stora segerherre och när han gjorde 2-0 så verkade det som om en stor tung medicinboll föll från spelarnas bröst. Spelare som Skoog, som inte synts till alls tidigare under matchen, briljerade helt plötsligt och var ett ständigt orosmoln för KFF-försvaret. Backlinjen, som under första halvlek varit oerhört osäker, tog ett par tre steg framåt i banan och under stora delar av andra halvlek befann sig bollen på ett behagligt avstånd till Baxters mål.
Men det kunde slutat illa, inget snack om saken. Daniel Majstorovic och Matias Concha gjorde troligen sina livs sämsta halvlekar under de första fyrtiofem minuterna av matchen. Ideliga felpassningar blandades med offensiva ruscher som resuterade i "närapåfrilägen" för Kalmar. Hade vi inte haft vår omdiskuterade men ack så duktige målvakt, Lee Baxter, hade man säkert suttit och skrivit okvädesord till nämnda spelare just nu. Men istället kan jag skriva om den vige Baxter som klarade av alla målförsök från KFF:s sida och hela laget kunde så småningom tillsammans med MFF Support leka hem matchen.
Det var många MFF-spelare idag som viade ett stort hjärta. trots Majstorovics alla sällsynta missar var han oerhört viktig med sina kämpainsatser och oftast är det han som visar vägen när spelet står och sviktar. Den stora överraskningen idag var dock Gudmundur Mete. Den svensk/isländske U21-landslagsmannen visade prov på ett oerhört stabilt försvarsspel som kryddades med snabba ruscher framåt. På vänsterkanten spelade Micke Roth istället för Billy Berntsson och han skötte sig precis så bra som vi alla hoppats på.
Med samma hjärta på tisdag och en Peter Ijeh med en ny bibeltext på t-shirten kan skånederbyt mot HIF bli en kul upplevelse för de tusentals MFF:are som tänkt ta sig sju mil norrut...