Mittfältet segernyckeln för Djurgården

En dålig halvlek och en bra. Nya lyckade byten. Det räckte till en rättvis hemmaseger.

Rejäla ommöbleringar i startelvan gjordes inför matchen, men det fick inte önskad effekt. Mikael Dorsin tog plats som defensiv mittfältare bredvid Stefan Rehn; Andreas Johansson bänkades och Abgar Barsom blev vänsterytter på nytt. Dessutom en nygammal center: Christer Mattiasson strök åter Stadions offsidelinjer.

I första halvlek såg ändå djurgårdsspelet tafatt ut, man kom fel till bollen och löpningarna stämde inte. Det var stundtals stillastående och mager fotbollsunderhållning. Däremot spelade Örebro efter sina resurser klokt och skapade några halva och en hel målchans då Mikael Steen via Isaksson dundrade bollen i bortre stolproten. Patrik Anttonen sköt tätt utanför i situationen efter. 0–1 där och matchutvecklingen kunde ha blivit svartvit.

Christer Mattiasson ville annorlunda. Han spelade enkelt, smart och var ständigt spelbar. Och när Kim Källström med kuslig precision frispelade honom trodde många på en snabb målcomeback – men Anders Karlsson nöp bollen vid Mattiassons fötter.

Djurgårdsspelet var något lamt, lite passivt och stationärt. En spelsugen Andreas Johansson kom in i halvtid och ändrade på det. "Adde" tog plats bredvid Stefan Rehn på den defensiva mittfältsposition där Mikael Dorsin flyttade bollen för långsamt och ineffektivt för att fylla rollen som Dif-dynamo.

Stefan Bärlin är nere i en svår svacka, men var ändå något lyckosammare i dag än mot Landskrona. Hans blixtrande löpning och Andreas Johanssons precisa stickare bäddade för 1–0. Bärlin sprang förbi situationen men hittade Kim Källström. Från snäv vinkel dundrade han in ledningsmålet vid Anders Karlssons första stolpe. Källström är en enastående avslutare och det skulle inte förvåna om han blir främste blårandige målskytt i år.

Nu föll Örebros spel samman. Djurgården började springa, växla kant, byta positioner och spela – djurgårdsfotboll. Det vill säga i ledning rulla bollen förnedrande flyfotat, effektivt och vackert och utnyttja varje centimeter som motståndarna lämnar i sin jakt på kvittering.

Richard Henriksson var en av planens bästa spelare. Hans försvarsinsats imponerade stort. Mittbacken var nära att få kröna sin insats med ett mål, men hans nick räddades av Anders Karlsson. På returen dammade Christer Mattiasson in 2–0 och där var saken klar.

På en vacker djupledsboll signerad Barsom, mycket bra som anfallare, kom Louay Chanko fri mot ÖSK-målet. Duktige vänsterbacken Mikael Danielsson touchade, Chanko föll och ordnade straff och rött kort. Ett mycket hårt domslut då touchen nog skedde utanför straffområdet.

Kim Källström stänkte in sitt femte mål för året och en bekväm seger var bärgad. Men bekvämt var det inte i första halvlek; Andreas Johansson ändrade på det. Kanske är han och Stefan Rehn ett vinnande mittfältskoncept.

Klart är att hela Djurgården är ett vinnande koncept nu. Det finns ett självförtroende och något avslappnat över spelarnas agerande som bara finns hos stora lag. En känsla av att seger är något självklart, en förmåga att vinna på ren övertygelse utan att göra en toppmatch. En mognad som gör skillnaden mellan guld och silver.

0 kommentarer