En nostalgisk tillbakablick

Veckans gästkrönikör drömmer sig tillbaka till onsdagen den 28 september 1994.

Min krönika ska handla om en av de största, om inte den största, matchen i mitt liv. IFK Göteborg - Barcelona FC på Ullevi den 28 september 1994. Tyvärr fick denna match en oerhört sorglig inramning. Jag vet inte om det är många som minns det exakta datumet, men natten till den 28 september var i alla fall natten då Estonia sjönk på Östersjön, och många hundra människor omkom. Det var länge tveksamt om fotbollsmatchen skulle spelas, för i ärlighetens namn betyder inte fotboll längre allt när sådana saker som förlisningen av Estonia händer. Hur som helst beslöt man sig för att sparka av på Ullevis gräsmatta.

Jag var tolv år den gången, då det begav sig. Jag skulle gå på denna stora match tillsammans med min pappa. Jag hade visserligen varit på ett antal allsvenska matcher tidigare, men det här var någonting mycket större. Blåvitt skulle möta det stora laget från Spanien. Det var den här kvällen
min kärlek till IFK Göteborg skulle födas på allvar. Och jag minns det som igår.

Jag och min pappa gick genom ett inte alltför varmt Göteborg, på väg till Ullevi. Efter en viss tids köande kom vi äntligen in på arenan och den underbara gräsmattan fångade genast min blick. Vi hittade våra platser, och kunde dessvärre konstatera att vi inte satt under tak. Typiskt nog blev det en ganska blöt kväll.

Hursomhelst, så är det en speciell känsla att sitta och se en fin arena fyllas med folk när man vet att det kommer bli fullsatt. Och det visste man denna kväll, som man skulle minnas som något alldeles extra. Trots regnet över Göteborg och tragedin på Östersjön kom det 32 215 personer till Ullevi för att titta på fotboll. Och vilken match vi fick se!

Tiden innan avspark rann iväg fort, och plötsligt var det dags. Mikael Martinsson sparkade igång matchen. Men ändå inte. Plötsligt blåste domaren av matchen igen. Den tysta minuten återstod innan det var dags för spel. Ullevi var tyst, så tyst och stämningen påtaglig. Det var en stunds tankar på offren från den fruktansvärda katastrofen. En stund då fotbollen fick ta ett steg åt sidan.

Snart blåste man i alla fall igång matchen på riktigt. Blåvitt hade några halvchanser alldeles i början, före den olyckliga bakåtpassningen av Stefan Pettersson. Bakåtpassen som i den tionde matchminuten friställde Hristo Stoichkov. Ensam med Ravelli gjorde inte han något misstag, utan rullade in Barcelonas ledningsmål. En riktig kalldusch. Steff sa själv efter matchen att han aldrig gjort någon sådan stor blunder tidigare. Typisk att den skulle komma just i en sån stor och viktig match. Efter ledningsmålet hade Barca en fin period. Koeman styrde spelet från sin
backposition. IFK repade dock mod så småningom och kom tillbaka lite innan paus. Erling fick bl.a. två chanser, men Barcas målvakt Busquets kom emellan båda gångerna. Det var tydligt att Barcelona med sin teknik klarade det våta underlaget bäst.

I pausen gick jag och pappa och köpte korv. Kön var så otroligt lång att vi inte hann tillbaka till våra platser innan andra halvlek började. Plötsligt när vi stod i kön hörde vi att det höll på att hända något på plan. Men så kom också sucken. Jag förstod efteråt att det var Steffs chans när han höll på komma igenom Barcelonas försvar, men fälldes av Koeman strax utanför straffområdet, som publiken suckade åt. Snart fick vi även köpt våra korvar och kunde springa in till våra platser.

I början av andra halvlek spelade Blåvitt bra. Förutom Petterssons chans hade den gamle dirigenten Rehn en farlig lobb. Tyvärr hamnade bollen ovanför nättaket, istället för under. I mitten av halvleken kom nästa smäll för IFK. Otursförföljde Jonas Olsson tvingades utgå efter att ha spräckt pannbenet. Ölme ersatte. Trots Olssons bortfall var nu Blåvitt inne i en fin period. Micke Martin hade ett bra läge, men missade. Strax därefter bröt Kåmark ett spanskt uppspel, avancerade framåt och slog en djupledsboll till den artonårige superinhopparen Erik Wahlstedt, som just ersatt Martinsson. Erik slog en hård markboll in mot mål. Där fanns Erling och tryckte in bollen i mål. Åh, vad skönt! Äntligen får gubbarna in bollen! Mycket rättvist dessutom. Nu är de blåvita verkligen på gång. Steff, Wahlstedt och Erling har alla tre chanser att avgöra. Blåvitt gör en utmärkt andra halvlek. Spanjorerna är till synes nöjda med ett oavgjort resultat, men göteborgarna vill mer. I slutminuterna slår Kåmark en lång boll fram mot Barcelonas straffområde. Jesper Blomqvist möter bollen med huvudet och nickar över målvakten Busquets in i mål!!! Helt otroligt underbart! Jublet på Ullevi visste inga gränser.
Jeppe avgör i 89:e minuten mot gästande storklubben Barcelona. Och jag var helt såld på Blåvitt!

Vi vandrade hem under den mörka himlen med ett stort leende på läpparna. Det är inte ofta jag varit så glad i mitt liv. Det är en sak som är säker.

Denna höst och vinter vann även IFK matcher mot Manchester United och Galatasaray. Man gick vidare från gruppen och lottades mot Bayern München. Bayern vann dock den fighten efter fler gjorda bortamål. En tung sorti, men Kamraterna föll verkligen med fanan i topp.

Gästkrönikör: Thomas Norrgård


Mathias Henriksson2001-03-08 00:07:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel