Matchen i måndags

Magnus Andersson gjorde sitt första allsvenska mål och Torbjörn Arvidsson gjorde 3-2 på övertid...

Andreas Hermansson är tillbaka i Bajenanfallet efter en skada. Däremot deltog inte förra årets försvarsklippa Johan Andersson då han blivit avstängd efter en utvisning i förra matchen. Därför var det ganska naturligt att hammarbysupporters tippade många mål.

Mycket riktigt. Hammarby dominerade direkt från start och i fjärde minuten får Hermansson en passning strax utanför straffområdet. Han vänder om och skjuter en vrist – rätt upp i nättaket, 1-0. Hammarbydominansen fortsatte. HBK fick inte tag i spelet, vann inte några andrabollar och om man lyckades få bollen förlorade man den snabbt igen. De första tio minuterna gick klart till Hammarby. Men HBK jobbade sig in i matchen, de läste Hammarbys spel och kunde få bättre rörlighet i laget. Hammarby fick allt färre målchanser och HBK skapade mer och mer.

I 33:e matchminuten föser Hammarbys målvakt ut bollen efter en tilltrasslad situation vid en hörna. Bollen går bara några meter ut, där står Robert Andersson som slår in bollen, 1-1. Nu var HBK i vinnarläge, man hade vänt matchbilden och dessutom fått en tidig utdelning. Men glädjen efter HBK:s mål varar bara 7 minuter. Sharbel Toumas kompis Kennedy Bakircioglu får en yta med boll på offensiv planhalva. Han tar några steg och klipper till – tjoff, rätt upp i nättaket igen. Conny är visserligen på bollen, men fy fasen vilka kanonmål man skall behöva genomlida. Det är sådana där mål där alla på läktaren börjar jubla samtidigt. Som HBK:are står man bara där som en statist med lång näsa.

Men HBK-spelarna gav sig inte och skapade en hel del innan första halvlek var över. En kul grej för oss som fick långnäsa vid 2-1 var när Sharbel hade uppvisning på högerkanten. Han slår bollen till höger om Christer Fursth och med gipsad arm springer han ifrån den sege backen på andra sidan. När ”Shabbe” passerar Fursth anar den senare ”det här grejar jag inte” och faller pladask ner på backen. Problemet var bara att en förväntad närkamp uteblev, istället var Sharbel redan en meter framför Furst när denne faller. Furst ställer sig sedan och skäller på domarn, kanske inte så konstigt egentligen, vad skall man göra…

Sammanfattningsvis hade Hammarby det mesta av spelet i första halvlek. Men HBK skapade nog lite fler chanser.

I inledningen av andra halvlek fortsätter HBK att skapa chanser. Petter vinner mycket i luften. Men efter ca tio minuter är det Hammarby som kopplar greppet. Under en tiominutersperiod får HBK knappt röra bollen. Några speciellt vassa chanser skapar inte Bajen utan de håller mest bollen inom laget, typ djurgårdsspel. I detta läge ser det ut som att Hammarby skall gå mot en säker vinst. Men Hammarby lyckas inte äga bollen hela tiden och varje gång de släpper bollen blir det problem i det bräckliga bajenförsvaret. Hammarby är tvungna att gå ner djupt i banan och HBK dominerar. Det uppstår många tilltrasslade situationer i Hammarbys straffområde och i 88:e minuten studsar ÄNTLIGEN bollen HBK:s väg när Magnus Andersson skjuter via en hammarbyare in bollen till 2-2. Efter målet trycker HBK på enormt mot Hammarbys mål och ett vinstmål var mycket nära.

Samtliga HBK:are gör en bra match. Det är svårt att skilja ut någon som varit bättre än de andra. Tre spelare vill jag dock nämna, Böna, Joel och Emil. Inga direkta stjärnor inom den svenska fotbollen, men oj vad det är skönt att ha dem! Killarna har gått den långa vägen genom HBK:s ungdomsled. Det är så alla klubbar vill ha det, men det är bara HBK som klarar av det. Sug på den.

Kvastsupportrarna får sällan något beröm. Längst ner på Aftonbladets ”fanslista” och ständigt klagande både i och utanför Halmstad. Denna måndag tog sig ca 15 kvastar ledigt från jobbet och åkte till Stockholm för att stötta Klubben. Tacken man som supporter brukar få är några obligatoriska applåder efter match från dagens allsvenska spelare som går från den ena klubben till den andra i jakten på att själv tjäna pengar.

Men det finns undantag. Efter hammarbymatchen blev Torbjörn Arvidsson kvar på plan sist av alla. Han går applåderande fram till den lilla HBK-klacken. När han kommer fram ger han alla ”high five” och ropar – Underbart att ni åker så här långt för en match, tack skall ni ha!

En sådan gest värmer nog lika mycket som ett vinstmål skulle ha gjort.

0 kommentarer