AIK-Malmö 1-2

Storpublik och ny hemmaförlust för AIK. Det var sig likt på Råsunda. MFF vann inte orättvist.

I halvtid blev AIK:s lagledare Pär Millqvist utbuad då han intervjuades av matchspeakern. Millqvist konstaterade att AIK spelade hyfsat vilket inte gillades. Det buandet var dock ingenting mot den visselorkan som utbröt efter slutsignalen då det stod klart att AIK ännu en gång inkasserat en förlust på Råsunda. Slutsiffrorna skrevs till 1-2 vilket inte var direkt orättvist. Malmö fick matchen precis dit de ville och Tom Prahl fortsätter att göra livet surt för oss AIK-are när han kommer på besök.

- Vi ber absolut inte om ursäkt för den här segern, kommenterade MFF-tränaren efter matchen.
- Killarna visar en bra inställning och de syns på dem att de fått ett bra självförtroende.

Rätt inställning och stort självförtroende var något som definitivt inte AIK-spelarna visade upp. Med undantag för ett par korta hyfsade perioder i båda halvlekarna visade AIK stora brister i försvars- och anfallsspelet. Malmö spelade däremot ett kompakt försvarsspel och pressade hårt på Svante Samuelsson och Daniel Tjernström då de fick bollen vilket gav bra effekt. Då inte heller Stefan Ishizaki hade någon glimrande dag på jobbet och kom för mycket in i mitten blev AIK:s anfallsförsök längs marken kortvariga.

- Spelet blev för omständligt, tyckte Peter Larsson.
- Vi tar sena beslut och har tveksamheter defensivt. Den stora skillnaden idag är att MFF tar snabba beslut då de ställer om vilket inte vi gör.

Larsson tyckte även att hans bänk var för dålig för att bry sig om att byta. Ett konstigt beslut med tanke på hur pigg Hoch var senast då han kom in mot Kalmar. Då höll även AIK nollan. Mot Malmö var stabiliteten i den bakre linjen som bortblåst. Avige Peter Ijeh, klart bäst på plan, gjorde stundtals som han ville med Nilsson, Lucic och Casserly. Den enda AIK:aren som gjorde en bra insats i backlinjen var den förre detta MFF-spelaren Jimmy Tamandi som även såg till att AIK kvitterade i slutet av den första halvleken. Efter förarbete av Patric Andersson och Andreas Andersson tog Tamandi vara på en misslyckad rensning av MFF och bredsidade snyggt in bollen otagbart för Lee Baxter.

Målet kom i ett läge av matchen då Malmö fått stopp på AIK:s anfallsspel genom effektivt försvarsspel. Samtliga backar och mittfältare såg hela tiden till att AIK hade bollen i ofarliga lägen på offensiv planhalva. När laget sedan vann boll ställde de om snabbt.

Malmös både mål kom till efter inlägg mot AIK:s straffområde där firma Lucic/Nilsson visade sig ovanligt sårbara. 0-1 kom på en välslagen hörna då Jörgen Ohlssons bevakare inte hängde med. På 1-2 kunde inte Teddy Lucic matcha Peter Ijeh i luften och Daniel Andersson var på nytt chanslös. Förutom målen hade även MFF och Ijeh bud på flera mål efter inläggssituationer. Laget spelade med en helt annan attityd jämfört med då laget gästade Råsunda i fjol och det skulle inte förvåna om laget krigar om medaljerna i höst. Peter Ijeh var riktigt vass på topp och hela laget jobbade bra tillsammans i försvarsspelet.

AIK hade innan MFF:s 1-2-mål ett visst grepp om händelserna och hade ett par bra lägen att ta ledningen. Men efter 1-2 tappade AIK det mesta och började chansspela. Flera av spelarna blev trötta och MFF vann nästan alla närkamper och andrabollar. Och med ett stillastående anfallsspel hade AIK ingen chans att rubba ett starkt kämpande MFF. På övertid hade visserligen Stefan Ishizaki en jättechans att kvittera på en frispark i utmärkt läge men bollen gick långt över.

För AIK kommer VM-uppehållet lägligt. Det bolltempo och aggressivitet laget visade upp mot t ex Djurgården och första halvlek mot Norrköping är nu helt borta. Spelarna måste löpa mycket mer för att skapa ytor för varandra och bakåt finns det massor av jobba med. Per Nilsson hade en mycket tung dag och hamnade ofta på efterkälken och den vanligen så säkre Teddy Lucic blandade och gav. Värvningen av Gary Sundgren känns mycket läglig, det är bara att hoppas att han kan komma in och ge försvaret stadga och trygghet. Frågan är om inte Gary ska in i mittförsvaret.

Utöver Jimmy Tamandi får även Andreas Andersson och Daniel Andersson klart godkänt. Andreas var stundtals lysande men efter att ha dragit upp flera bra anfall lyckades aldrig lagkamraterna förvalta passningarna. Den värsta syndaren var Mats Rubarth som missade en handfull bra avslutningslägen. Rubarth var pigg i den första halvleken men tröttnade sedan den sista halvtimmen.

Daniel Tjernström gjorde en hyfsad insats jämfört med tidigare insatser i år men kom aldrig riktigt med i det offensiva spelet. Kollegan på mittfältet Svante Samuelsson såg mer än lovligt seg ut emellanåt och varken han eller Tjerna lyckades dra upp det passningstempo AIK så väl behöver. De båda var ingen lyckad kombination tillsammans.

Trots AIK:s minst sagt dåliga hemmafacit kom det nästan 18.000 åskådare till Råsunda. AIK-klacken höll igång på ett berömvärt sett hela matchen igenom trots spelet. Det var dagens enda glädjeämne med AIK-ögon sett.

0 kommentarer