Förbjudna tankar...

Efter MFF:s andra halvlek mot Hammarby var man oerhört nedslagen och var nästan beredd på att avskriva lagets chanser i årets allsvenska.

Bänkad framför Viasat blev då till sist även jag frälst. Inte så att jag pluggar bibelcitat efter Ijehs anvisningar även om jag just nu är ganska glad över att jag inte fått tummarna loss att lämna svenska kyrkan. På tal om svenska kyrkan så kan man undra hur de känner sig nu när prästen från södern nedlade det AIK som dessa är delägare i? Nej, jag börjar precis som andra tro på att Prahl verkligen är den frälsare många hävdat. Så sent som i höstas mötte ett sargat MFF AIK på Råsunda och blev rejält utspelade även om man inte riktigt tyckte det just då. Nu ca 7 månader senare har MFF likt fågel Fenix rest sig ur askan och glöder med avsevärd kraft. MFF var idag riktigt, riktigt bra. Laget mötte AIK högt upp i banan och gav inte motståndarna någon möjlighet till ordnat spel. De lagdelar som hade ljusår mellan sig förra säsongen är nu sammansvetsade och bildar en enhet som är mycket svår att forcera. Lägger man därtill ett glödhett anfallspar så börjar man tänka de förbjudna tankarna.

I matchens början var det AIK som ägde bollen men de trängdes ständigt ut på kanterna och kom inte till ordnade avslut även om Rubarth (tror jag det var) hade ett farligt skott som Baxter förtjänstfullt styrde undan. Baxter hann för övrigt med den obligatoriska tavlan redan den första kvarten när han missbedömde en utboxning, men numera gör han bara en och den tycks bli mindre och mindre för varje match. Men det hela svängde rejält i 14:e minuten då MFF får en hörna som Concha slår med sedvanlig känsla och där Jörgen med kraft nickar in 1-0 till de himmelsblå. Efter detta är MFF överlägset och anfallsparet Skoog/Ijeh var gång på gång på väg att punktera matchen. Distinkta passningar från såväl backlinjen som yttermittfältarna hittade anfallsparet gång efter annan och man får faktiskt säga att det är svagt att inte någon av chanserna resulterade. Ijeh borde ha nickat in både 2-0 och 3-0 när han fick fina lyror, Mete borde också fått in sin nick på en hörna återigen förtjänstfullt slagen av Concha och Skoog måste sätta en sådan chans som uppstod efter det att han och Ijeh haft lekstuga med AIK-förvaret. Som så många gånger förr blir resultatet att motståndarna kommer upp och får en chans som ger utdelning. Andreas Andersson, som imponerade på mig, drar runt Concha på högerkanten och slår ett inlägg som Roth inte lyckades få undan och Tamandi (vem annars?) skickar bollen snyggt i nätet.

I andra halvlek försöker AIK desperat få till ett ledningsmål men lyckas inte forcera MFF:s täta försvar. Visst hettar det till en och annan gång, men den samlade försvarslinjen släpper inte till de där riktigt heta chanserna. Som sagt var så imponerade Andreas Andersson på mig och det skall mycket till för att jag skall fälla några positiva omdömen om honom men han var alldeles för ensam i offensiven. Omgivningen saknade de kvalitéer som behövs för att understödja Andreas attacker. Förvaret plockade lätt bort Rubarth och Ishizaki när de kom i lägen även om de hade mycket boll ute på banan. När AIK:s försök till anfall bedarrade kom så avgörandet. Efter 25 minuter drar MFF upp ett anfall på högerkanten genom den nyligen inbytte Yngvesson, vilken får god tid (jag skulle vilja säga mycket god tid) på sig att slå ett inlägg som hittar Ijehs skalle vilken i sin tur hittar en minimal lucka mellan stolpen (den tar i stolpen!) och Daniel Anderssons händer. Efter detta böljar spelet fram och tillbaka och AIK skapar en del chanser, men som tidigare blir det tama avslut från taskiga vinklar. Det är återigen frapperande hur lite kreativitet det finns i AIK:s anfallsspel, förutom då Andreas Anderssons giftiga löpningar. Kreativitet saknar inte Ijeh och det visade han genom att snubbla, krypa och dribbla till sig en chans i slutet som han dessvärre brände. Sin vana trogen satt man på nålar de sista minuterna men så här i efterhand var det inget snack om saken: MFF vann rättvist!

När vi lade upp planerna inför årets allsvenska säsong var de flesta övertygade om att våren skulle bli svår men efter VM skulle MFF bli bättre och bättre. De flesta uttryckte förståelse för att Prahls lagbygge skulle få ta tid. Efter matchen sa Prahl till pressen:

”Det är himla kul att vara tränare. När passningsspelet blir riktigt bra, kan det här bli riktigt, riktigt roligt.”!?

Bygget må inte vara klart men det är tydligen en bra bit på vägen om magister Prahl utrycker sig så. Nu väntar vi bara på att det stabila huset byggs till med finess så det blir ett vackert slott. Bänkkamraten och jag sade till varandra efter Kalmarmatchen att två poäng skulle vara perfekt efter mötena med HIF och AIK - det blev sex. MFF har i princip mött alla de lag (inte Göteborg) som enligt förhandstipsen skulle vara guldkandidater. Är det då så konstigt att man tänker förbjudna tankar?

Det kommer en dag…….Kanske fortare än vi tror.



PS: För att undvika missförstånd vill jag påpeka att det är hemmaredaktionen som delar ut spelarbetygen.

0 kommentarer