Gästkrönika: Inför Fotbolls-VM
...och här hemma kommer denna turnering kanske allra främst att märkas på folk som annars inte är så särskilt intresserade av fotboll.
Jag tänkte påminna er om att det är dags för fotbolls-VM. Bara så att ni inte missar det. Den 31 maj möts de regerande världsmästarna Frankrike och Senegal på Söul VM Stadion i Sydkorea och här hemma kommer denna turnering kanske allra främst att märkas på folk som annars inte är så särskilt intresserade av fotboll.
En vecka innan avspark kan man snappa upp VM i fotboll som ett samtalsämne lite överallt; på caféer, i tunnelbanan och på fikarasterna på jobbet. Det är kanske inte så mycket taktik och spelupplägg som diskuteras utan mer vilka TV-kanaler man måste ha tillgång till och när man måste ta ledigt från jobbet. Och så då bråket mellan Fredrik Ljungberg och Olof Mellberg på träningen förstås.
Plötsligt är Sverige fullt av VM-grabbar och VM-tjejer som hoppas på en ny sommar som 1994 och Expressens sportkrönikor Mats Olsson är deras självklare ledare. Olsson som enligt egen utsago aldrig kunnat förstå vitsen med att bita på naglarna för ett svenskt klubblag när man avslappnat kan njuta av Champions League i direktsändning.
Mats Olsson kan inte särskilt mycket fotboll. Han har säkert sett massor av matcher men han saknar förståelse för spelet. Han kan skriva rätt klockrena krönkor om flygresan till en VM-kvalmatch men när han skulle tippa fotbollsallsvenskan 2001 så satte han det lag som sen kom etta (jag har glömt vilket) allra sist.
Jag pluggade ett tag ihop med ett typiskt Mats Olsson-fan. Han hade flyttat till Stockholm från en mindre stad och hade inget egentligt favoritlag förutom att han höll lite grann på HV71 i hockey. Han gillade Eldkvarn och Thin Lizzy och han var i extas under VM 94.
Om 30 år kommer vi tårögt att berätta för dem som inte var med. Att vi hade ett av världens bästa landslag och att de varma ljusa sommarnätterna aldrig tog slut. Vi kommer inte att (vilja) minnas att de lag vi slog var ett formsvagt Ryssland, Saudi Arabien och Rumänien efter straffar. Och så då ett bakfullt Bulgarien i matchen om tredje pris.
Vi som faktiskt har ett favoritlag även när inte VM spelas kommer naturligtvis också att skrika exalterat om Sverige tar ledningen mot England. Precis som vi gjorde när Kennet Andersson nickade in 2-2 mot Rumänien 94 eller när Henke Larsson gjorde 1-1 mot Turkiet i VM-kvalet. Men mellan matcherna kommer vi att tänka på sånt som att Johan Wallinder för första gången på länge såg riktigt pigg ut när han kom in i matchen mot Sundsvall.
Och när VM är slut kommer en snedträff stolpe in på Stockholms Stadion att vara så mycket vackrare än volleymålet i VM-finalen på Yokohama International Stadium. Men det kommer aldrig Mats Olsson att förstå.
