Tankar runt gårdagens match mot Sundsvall
Vilken glädje att få se Bajen, och så oväntat! När jag nu hade förberett mig på att svälta mig igenom uppehållet med träliga matcher mellan nationella lag i VM, så kommer det en chans att se Bajen på Söderstadion. Som en skänk från ovan.
Efter att ha rusat från jobbet missade jag tyvärr de första 20 min, och därmed också Bajens frisparksmål. Inte av Johan utan av Winsnes, en tjusig sak enligt de närvarande.
Spelet var stundtals undermåligt; det var ofta som vi hade bollen under bra kontroll hela vägen genom mittfältet, men den sista passningen fram till forwards hamnade rätt på en Giffare. Sundsvall var mycket mer effektiva i sin framåtförflyttning, det var alltid två gubbar som sprang i en halvcirkel bort från bollhållaren för ev djupledspass, vilket gjorde att Bajens backlinje hellre följde med ev framstickare än pressade bollhållaren.
Ante i målet ställdes inte på några svårare prov, men var ganska tam i sina utsparkar. Dock var han utanför straffområdet vid flera tillfällen och tvingade därmed backlinjen att kliva upp ett par meter, något som åtminstone jag uppskattade. Med den spelstilen på målvakten förhindras de problem vi har haft med att backarna sitter och smeker stolparna i tid och otid...
Dock hade Ante två utsparkar som var ganska flacka, vilket blev till passningar till forwards vid touch från mittfältet. Skulle han slipa det så skulle vi ha ytterligare ett kontringsvapen vid skarpa matcher. Totte Gerrbrandt ersatte Johan Andersson i andra halvlek, och gjorde en godkänd insats. Visserligen hade han vissa svårigheter att få rätt adress på passningarna framåt, men kompenserade det med en viss agressivitet. Dessa försök med ersättare för Johan ser jag i första hand nyttiga för att ge Stark en möjlighet att öva sig på att ta kommandot i backlinjen, något som han bör göra då Johan inte deltar.
Fursth hade inte en av sina bättre aftonar, samarbetet med Hella (som för övrigt visade upp en mycket hög nivå) fungerade bra, men skärpa vid inläggen saknades. Hans varning i andra halvlek kom efter att han bakifrån dragit ner en frånrusande Giffare. Ingen kamouflage, ingen pardon. Överlag var Sigge ett par steg under sin normala förmåga. Dock har jag svårt att bedöma om det är fråga om en tillfällig svacka eller en bestående förändring hos Sigge. Våra forwards för aftonen var tämligen tama. Pohja kom från högerkanten i bra inläggsposition vid ett par tillfällen, men inläggen seglade bort, trots att de slogs från begränsat avstånd. Herman i sin tur svarade för några snabb ryck, men utan resultat. Även Trym, som i andra halvlek ersatte Sulan (måtte Sulan inte ha skadat sig!) gjorde ett par av sina patenterade räder på högerkanten och drabbades av den lama avslutarsjukan som Bajen ådragit sig för kvällen.
Kvällens höjdpunkt var Mikael Hellström, som svarade för en mycket stark insats och gjorde skäl för kaptensbindeln. Fredrik Sundfors i Giffarnas mål var också uppskattad då han gick upp i anfallet vid en hörna ett par minuter från slutet. Klar Chilavert-varning, som sånär slutade i ett baklängesmål när Bajen fick tag på bollen och satsade på långskott. Publikens uppskattning gick inte att ta miste på, då de knappt 500 jublade och klappade åt Fredriks tilltag.
Således, ingen orsak till panik; den här matchen ska ses främst som ett led i försöken att få lagdelarna närmare varandra vid match. Det hade kanhända också behövts ett underläge i skutskedet för att även träna backlinjen i pressen under den sista kvarten.
