Ursäkta om vi stör....
...mitt i den högintressanta VM-turneringen. Men det är så att redaktör Kjelldén smög sig ner på MFF:s träning idag och här kommer en liten rapport för er som är intresserade.
VM rullar på för fullt. Onsdagsmorgonen tillbringades hos en god vän som hade dukat upp sillbuffé med tillhörande snaps i form av en rysk vodka inhandlad i Rostock den 19 januari. En tre matcher lång orgie följde och när sillen, fotbollen och Kenneth Andersson åtta timmar senare stod oss upp i halsen behövde vi lite omväxling och traskade ner till MFF:s träning...
Det var en blåsig dag i Malmö idag. För att citera en av mina kollegor här på Himmelriket så var det en gammaltestamentlig blåst och vid Malmö Stadion blåste det allra mest. Men vid träningsplanen bredvid Atleticum uppenbarar sig framför mina och min gode väns ögon ett 25-tal människor iklädda pumakläder som hanterar blåsten som om den vore lika stillastående som HIF:s fyrbackslinje. När vi närmar oss är det en väldig röra på planen. Det står oreanga och röda koner överallt och runt bland dessa springer spelare i alla möjliga färger och storlekar. Mitt i röran av koner och spelare står en snaggad ung man och ser aningen förbryllad ut.
Den förbryllade unge mannen är Bovar Karim som precis återvänt till Malmö och MFF efter två år i den holländska hamnstaden Rotterdam och dess stolthet Feyenoord. Bovar ser vältränad och farlig ut och ungefär samtidigt som jag och min gode vän tror oss förstå vad den obegripliga träningsövningen går ut på verkar det gå upp ett ljus också för Bovar som med stor entusiasm ger sig in i övningen. Han är ivrig att visa magister Prahl och oss andra som står bredvid och tittar på att han är en man för MFF:s A-trupp.
Prahl rör sig mycket runt Bovar, han verkar nyfiken på talangen som så många pratat om. Tydligen är det så att Karim har en månad på sig att visa Prahl att han är mer än bara en lärling men frågan är om inte Prahl redan nu sett att Bovar är en talang han mer än gärna vill jobba med och utveckla som fotbollspelare. Prahl pratar med Bovar, Bovar lyssnar. Prahl pratar ännu mer med Bovar, Bovar lyssnar ännu mer. Bovar gör precis som Prahl har sagt till honom att göra och Prahl verkar le en smula. Det gör jag och min gode vän också.
Det är en publikfriande träning med mycket spelmoment och vissa spelare imponerar oerhört. Hasse Mattisson rör sig på planen som den lagkapten han är, han ser oerhört vältränad ut och pondusen bara sprutar ut ur hans kropp. Peter Ijeh fortsätter göra mål, idag gör han ungefär lika många som övriga truppen tillsammans. Erik Johansson ser småskadad ut men viker inte ner sig en tum, trots att han stundtals linkar omkring och grimaserar värre än en mediapilsk Freddie Ljungberg ger han sig in i spelet gång på gång beredd att göra allt för att behålla sin plats i startelvan. Det pågår ett krig därute på träningsplanen, ett harmoniskt krig om platserna i laget med Tom Prahl som allsmäktig general och inga spelare viker ner sig. Jag och min gode vän fortsätter le trots att vi står under ett vindpinat träd som underhåller sig själv med att piska sitt lövverk i våra ansikten.
Trädet och dess piskande blad vinner, vi ger upp och går in på Kulan. Där inhandlas en Magnum Classic till min gode vän och en läskande Piggelin till mig själv. På andra sidan glasrutan ser vi hur Prahl avrundar träningen och hur alla spelare joggar i en tät klunga runt träningsplanen. När man ser alla spelare så tätt ihop så känns det som om Prahl har kommit en bra bit på vägen fortare än vad han kunnat ana. Han har av en bunte vingklippta spelare skapat något som faktiskt kan kallas ett lag. Ett riktigt fotbollslag.
Om ändå VM vore över snart...
