Alltid Blåvitt sammanfattar vårsäsongen - laget som helhet
Några tankar om säsongen så här långt, och tränaren Stefan Lundin är det största utropstecknet.
Den Allsvenska säsongen 2002 har börjat ganska skakigt sett ur resultatmässig synvinkel för Blåvitt. Tre vinster, en oavgjord och tre förluster. Nio gjorda mål och åtta insläppta. Inte precis mästarform om ni frågar mig, men en djupare analys visar på en mer positiv bild. Det händer oväntade saker och det mesta tror jag hänger ihop med Stefan Lundin.
Det märks att Lundin känner sig mer hemma i sin roll som huvudtränare. Han har visserligen lång erfarenhet sedan tidigare, men det är nog många med mig som har känt att han har varit lite väl feg under tidigare år. Den här säsongen chockstartade han genom att peta Gustaf Andersson ur startelvan. Det tror jag var resultatet både av hårdare konkurrens om platserna och en insikt hos Lundin om att han måste pressa laget ännu hårdare för att ta de sista stegen upp mot guldet. En annan spelare som tidigare varit helt given är Sebastian Henriksson, som nu också fått se sig förpassad ur de flesta startelvorna. Oavsett hur mycket man gillar Zebane är det svårt att inte hålla med Lundin i uttagningarna.
En av Lundins främsta styrkor som tränare är att disponera det material som finns för stunden. Han är inte rädd för att pröva nya lösningar. Det är inte många spelare i dagens Blåvitt som inte behärskar två olika positioner, delvis tack vare detta. Ropen på läktarplats efter Mikael Sandklef har emellanåt varit starka. För egen del har jag dock i valet mellan honom och Jimmy Svensson valt den senare. Sankans debut på vänsterbacksplatsen var därför glädjande av två anledningar, dels att få se honom på plan och dels för att det har funkat fantastiskt bra. Ett annat glädjeämne var Mikael Antonssons succé som ytterback. Måtte hans tålamod räcka så han stannar i klubben.
Om man ser till spelarmaterialet som helhet är det mest ett tydligt alternativ till Sebastian Johansson man saknar. På andra positioner finns det alternativ nog att diskutera långt in på nätterna om man vill. Johansson har fått en hel del rättmätig kritik under säsongen, men vad annars kan man vänta sig om man skall fylla tomrummet efter giganten Håkan Mild. Sebastian Johansson är sannolikt en stjärna i vardande men om han inte funkar i en match har vi inte mycket att ta till, och det är aldrig bra att bli för beroende av en spelare.
En annan nyhet den här säsongen som också har sin grund i Stefan Lundin är spelsystemet, eller rättare sagt spelsystemen. Under försäsongen formerade sig mittfältet på ett delvis nytt sätt, med en tydligare offensiv och defensiv uppdelning, eller diamant om man så vill. Tålamodet i våra kretsar är dock som bekant inte så stort, därför trodde nog de flesta att detta system tillämpades för sista gången i den första halvleken mot Sundsvall. Det verkar dock inte så och det är glädjande. Under ett antal förhållandevis magra år har nu laget byggts upp från grunden och det är bara naturligt att vi nu ser ett mer offensivt Blåvitt. Det Blåvitt vi tidigare har vant oss vid att se, och det som vi väl alla vill se. Man måste kunna krypa innan man kan gå helt enkelt. Defensiven är helt enkelt så bra att åtminstone en av de två innermittfältarna kan jobba mer offensivt. Jag skulle dock inte vilja kalla det ett spelsystem i egentlig mening, men visst ser man en tendens. Sedan kanske man i vissa matcher måste spela på ett annat effektivare sätt med tanke på motståndet. Jag är själv en stor anhängare av effektivt spel. Och det är berättigat att fråga sig hur bra ett bra spel egentligen är om man inte vinner. Jag tycker dock inte att Blåvitt har tappat effektiviteten, man har bara breddat sig.
Summan av min krönika är hoppfull. Resultatmässigt kanske det har sett ut lite si och så under säsongen, men det gör inte så mycket. Blåvitt 2002 har ett mer varierat spel och kan nu möta sina motståndare och föra spelet. De senaste säsongerna har vi slutat fyra och fyra. Mycket längre än så tror jag inte man kan komma med den typen av spel som spelades då. Nu ser vi ett lag som med ett eget spel kommer att ta de sista stegen mot forna höjder. Det är det som kommer att leda vägen tillbaka mot den riktiga toppen och spelet i Europa.
Kom igen nu kära supporters, dags att blåsa liv i forumet efter VM-uppehållet!
