Dif gladde på Stadshagen

Goda intentioner och stundtals bra spel när ett skadedrabbat Assyriska enkelt trycktes tillbaka med 2–0.

Efter en tids mindre bra resultat och spel, främst mot Västerås förra söndagen, tycks Djurgården ha vaknat upp ur vintersömnen. Resultatet i sig – 2–0 i en grusmatch mot Assyriska, som tvingades ställa upp med juniorer för att få ihop fullt manskap – säger ingenting. Däremot kunde man skönja intentioner och kombinationer som, med viss justering, förhoppningsvis sitter som de ska när allsvenskan drar igång. Då blir det riktigt bra.

Dagens resultat är också värdefullt i jakten på arbetsro. Ännu ett dåligt resultat och mediedrevet hade satt igång ordentligt. Nu kan Dif i stället fortsätta uppladdningen och fokuseringen inför den allsvenska premiären. Personligen hyser jag ingen som helst oro över det knackiga försäsongsspelet, utan är övertygad om att Dif:s träningsupplägg är så gott som perfekt.

Annars kan man inte undgå att glädjas, och förundras en smula, över det oerhörda publikuppsvinget som Stockholmsfotbollen fått på senare år. Träningsmatcherna på ”Blåshagen” har, från att enbart ha varit en sammankomst för de mest inbitna fansen, utvecklats till ett etablerat söndagsnöje. Och intresset bara fortsätter att eskalera, till synes utan gränser. Trots att Dif redan avverkat två träningsmatcher på Stadshagen i år, var det relativt trångt kring den småskaliga grusplanen: Ungefär 300 fler fotbollstörstande själar bevittnade dagens match än AIK–Västerås i går.

Under de första tio minuterna kände lagen på varandra; inga direkta målchanser noterades. Därefter exploderade Dif. Det ena läget efter det andra radades upp: inom loppet av tolv minuter skapade Dif hela sex giftiga målchanser! Stefan Rehn inledde bombardemanget i den elfte minuten genom att avlossa ett giftigt skott, som smet strax över Patrik Alwin, normalt tredjemålvakt, i Assyriskamålet.

Två minuter senare tog dock det roliga slut för Alwin och Assyriska. ”Gruskungen”, Jones Kusi-Asare, pangade elegant in 1–0 på volley. Förarbetet av Stefan Rehn var dock ännu grannare än avslutet. Gubben kan än ...

Innan ovan nämnda tokpress var till ända hade Jones, Chanko och ”Adde” hunnit med att bränna fina lägen. Åtminstone den sistnämnde borde hamnat i målprotokollet. Men Andreas som, efter läckert väggspel med Rehn, kom helt ren med målvakten förivrade sig och missade.

Därefter hade gästerna, anförda av företagsamme Melke Demir, en stark period, som kröntes med ett tungt skott av fältherren. Sista kvarten var sedan en enda lång gäspning.

Andra halvlek började som den första slutade. Efter några minuters ökenvandring tände dock matchen tillfälligt till igen, sedan ett blått mönsteranfall resulterat i 2–0. Barsom, som i övrigt hade en ganska misslyckad dag, drev loss på sin vänsterkant och serverade comebackande Stefan Bärlin en riktig smörpass. Denne drog på ett skott som Alwin precis lyckades rädda. Returen kunde dock Jones – vem annars? – nicka in, efter att hållit sig påpassligt framme.

Resterande del av matchen kontrollerade hemmalaget efter eget behag. Ett flertal målchanser värda namnet vaskades fram. Gemensam nämnare för nästan alla var Loauy Chanko. Han var inte bra i dag, han var magnifik! Två inomhusturneringar, tre träningsmatcher och några träningar är tillräckligt för att konstatera att ”Lolo” blir årets utropstecken. Det är ett faktum.

Övriga som var bra och förtjänar överbetyg är Rami Shaaban, Patrik Eriksson-Ohlsson och Andreas Johansson. Rami agerade med en härlig pondus och avstyrde dessutom två frilägen, ett av Flobecker och ett av Demir. ”Peo” är alltid stabil men var ovanligt lyckad mot Assyriska. ”Addes” betyg behöver knappast motiveras – personifierar man konstruktivitet så gör man.

På minussidan kan man notera ”Abbe” och Dorsin, för dagen vänsterback, som fumlar fram i jakten på deras respektive rätta jag. Anders Limpar spelade för kort tid för att betygsättas på ett seriöst sätt, vilket även ”Snuffe” framföll efter matchen.

Dessvärre fick matchen en lite fadd eftersmak sedan Bärlin skadat sig och tvingats utgå i mitten av andra halvlek. (Läs mer om det.)

Djurgården gjorde sammantaget en gedigen match, innehållande vissa perioder av mycket bra spel. Tränare Åkeby var med rätta nöjd med insatsen.

– Vi var för sega senast. Nu var det mycket bättre. Vi fick gungning på dem när vi rullade bollen i högt tempo.

Det andra lagets tränare, Peter Antoine, var inte särskilt nedstämd efter matchen. Han påtalade för Sektion F att fem–sex ordinarie spelare saknades och att man tvingade ställa upp med flera juniorer för att över huvud taget få ihop fullt manskap. Bland de sakande återfanns namnkunniga spelare som Anders Almgren, Johan Ländin, Ghassan Haemed och Bashkim Shaqiri. Att AFF ställde upp med ett reservbetonat lag märktes, enligt den frispråkige tysken, särskilt i mittförsvaret, där ”två valpar” spelade. Antoine meddelade även att Dembo är på bättringsvägen; han kommer att följa med övriga truppen till La Manga nästa vecka.

Antoines slutord sammanfattar dagens match väl.

– Vi försöker alltid spela fotboll; det får bära eller brista. I dag brast det. Djurgården vann rättvist.

Laget:

Shaaban – Samuelsson, Eriksson-Ohlsson, Dorsin – Pehrsson (Karlsson 45) – Rehn, A. Johansson, Barsom – Bärlin (Limpar 71), Kusi-Asare, Chanko

Målen:

1–0 Jones Kusi-Asare (13)
2–0 Jones Kusi-Asare (52)

Emil Hedberg2001-03-11 20:00:00

Fler artiklar om Djurgården