Inte VM-klass, men tre poäng!

De många tillresta blåvita supportrarna fick inte se någon bländande fotboll på ett regnigt Fredriksskans i Kalmar.

Efter en dryg månads VM-tittande så var det igår äntligen dags för lite riktig fotboll igen. Bortamatch mot Kalmar FF. På grund av lite taskig tidplanering och dåliga smålandsvägar fullbesatta av husvagnar (med gungande silverfiskar i bakfönstret!), traktorer och sexuellt avvikande dansbandsmusiker blev de planerade sköna timmarna i centrala Kalmar innan matchstart bara drygt trettio minuter till slut. Att det var fler än vi som sett fram emot allsvenskans återstart gick dock inte att ta miste på, hundratals blåvita hade ockuperat Larmtorget med sång och öl. Väl på Fredriksskans var bortaläktaren välfylld och blåvita tröjor var väl synliga även på de andra läktarna. Hur mänga rättrogna som var på plats är svårt att spekulera i, men nog var vi minst en 6-700 man, vilket är mycket bra för en onsdag!

Med både Martin Ericsson och Jimmy Svensson skadade var Lundin tvingad till ändringar på mittfältet. Erra på vänsterkanten och Sebastian x 2 som krigare på innermittfältet var inget oväntat val. Tyvärr verkade det inte som att de blåvita spelarna riktigt insett att uppehållet nu var över, för i matchinledningen var det nästan bara Kalmar. Redan efter tre-fyra minuter hade hemmalaget sin första målchans då Bengan blev överspelad långt ut i straffområdet, vilket för övrigt skulle visa sig vara hans enda lite osäkra ingripande under matchen, men på vägen tillbaka till målet fick han bollen rakt på sig.

Först efter drygt tjugo spelade minuter började Blåvitt jobba sig in i matchen på allvar. Innermittfältet låg närmre på Lasse ("... åker ur i år!") Johansson och Henrik Rydström som i början av matchen fått briljera för mycket, och våra båda ytterlöpare, Jonas och Erra, kom med mer i spelet. I det här läget av matchen var Rosen duktig flera gånger, och visade att han är den enda i den här startuppställningen som har förmågan att med en snabb dragning bryta mönstret och skapa något på egen hand. I den trettioåttonde minuten kom så belöningen för det allt bättre blåvita spelet. En formidabel löpning av Sveriges bäste norrman som passerade flera KFF-försvarare innan han valde att slå in bollen framför mål, mot den bortre stolpen. Där fanns Erra som först såg ut att inte komma åt bollen, men visade härlig vilja och knoppade in bollen. Härligt! Positivt!

Strax efter målet fortsätte IFK att trycka på framför hemmamålet, och giftigaste chansen hade Gustaf Andersson som efter ett bra inspel från högerkanten hade öppet läge framför mål, men placerade bollen strax utanför stolpen. Ett bättre avslut kan krävas, och Gustaf var långt ifrån lyckosam i den här matchen.

Den fina avslutningen på den första halvleken märktes dock inte alls i den andra halvleken. Hemmalaget hade det mesta av bollen, och faktum är att vi inte skapade en enda farlig målchans under den andra halvleken. Nu skapade i och för sig inte KFF heller allt för många chanser, och det lilla de skapade räddade Bengan, som var nästan lika bra som senast han spelade på Fredriksskans. Den svettigaste räddningen var helt klart, med ungefär tio minuter kvar att spela, då mittbacken och förre Mjällbyspelaren Patrik Rosengren var uppe och nickade.

Trots att de blåvita spelarna mest ägnade sig åt försvarsspel i den andra halvleken kändes det aldrig som att vi var nära att tappa vår trepoängare. Det är inte för inte som Kalmar FF bara gjort två mål på nu åtta spelade matcher. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli ett besök i Kalmar och på Öland nästa år, det ska väldigt mycket till för att inte Lasse Johansson ska ramla ur allsvenskan ännu en gång, precis som den högsjungande blåvita klacken förutspådde under matchen.

Nämnas bör också Erras hörna, precis framför bortasektionen, med några få sekunder kvar att spela. Istället för att slå in bollen framför mål och riskera en kontring, knäar (?) han bollen några få centimeter framåt, och lägger sig sedan helt enkelt framför bollen. Rutin!

För vår del får vi hoppas att Martin Ericsson kommer tillbaka så snart som möjligt, och att spelet till nästa match åter blir mer likt det som man visade upp i de sista matcherna innan uppehållet. Det lär behövas, nu väntar i tur och ordning Halmstad, Helsingborg, Malmö FF och AIK innan juli månad tar slut. Därimellan ska det också klämmas in en kvartsfinal i cupen, borta mot Elfsborg. Kom igen Blåvitt!


Spelarpoängen nedan är utdelade av Röda Sidorna, men undertecknad kan inte annat än att hålla med.

0 kommentarer