Sveriges störste fotbollssupporter
Lennart Odhström kallas ofta för det. Han bor i Lycksele och reser 125 mil till Elfsborgs hemmamatcher i Borås.
Lennart, eller Vårgårda som han kallas av Guliganerna, ser nästan alla Elfsborgs hemmamatcher. Förra säsongen var det planerat att han skulle se alla tretton matcherna men då två matcher blev flyttade missade han dem. 250 mil med buss och tåg blir det totala resandet för att se en match. Lennart blev känd för supportersverige efter fotbollskvälls reportage om honom 1997. SvenskaFans.com har fått en intervju med Lennart efter hans senaste besök i Borås.
Guliganernas årsmöte var en stor succe mycket tack vare dig som mötesordförande. Det kan inte vara första gången du satt som ordförande för ett möte?
- Jag har genom åren varit ordförande vid ett antal möten. På senare år har jag fört klubban vid Sveriges Radios journalistklubbs årsmöten. Det är ett mycket kul och inspirerande jobb. Det gäller dock att hela tiden vara på alerten och lyssna på mötesdeltagarna. Allra viktigast är ändå att vara beredd att slå med klubban om någon som inte begärt ordet yttrar sig. En pratar i taget, det är grunden för ett lyckat möte.
Hur kommer det sig att du åker 250 mil för att svinga klubban hos Guliganerna?
- Det var så länge sedan jag varit med på ett möte med Guliganerna och chansen att både få träffa spelarna och alla trevliga Guliganer avgjorde saken. Att sedan få den stora äran att vara mötesordförande var en stor bonus.
Du var ju med och startade Guliganerna för 10 år sedan...
- Egentligen var jag aldrig med och bildade Guliganerna rent formellt. Däremot var jag en av dom som samlade ihop en tapper skara året efter vi åkte ur Allsvenskan 87. Åren innan hade det varit ganska tråkig stämning på ståplats. Det fanns för mycket småbråk, hatramsor och inslag av rasism och för lite stöd till Elfsborg.
Detta retade mig och flera andra. Vi började snacka om detta och kom fram till att vi skulle försöka ha kul på matcherna. Vi slutade med hatramsor och nöjde oss med att heja på Elfsborg. Någon skönsång kom väl inte från oss, men vi sjöng väldigt flytande. Bortaresorna var ett styrkeprov. Många gånger var halva klacken i pausen helt utmattade av allt hejande,även diverse drycker kan ha spelat in.
Trots detta var det aldrig tal om bråk utan stämningen var enbart festlig. Efterhand började behovet komma av en lite mer organiserad form av oss supportrar. Namnet Guliganerna var givet efter en artikel i Borås Tidning om oss. Den som gjorde hästarbetet i skapandet av Guliganerna var Magnus Drotz, eller Drutten som han väl är mer känd som. Utan honom hade det aldrig ordnats med så många bortaresor eller
andra aktiviteter. Givetsvis var inte han ensam och inte heller jag i begynnelsen, men ingen nämnd ingen glömd.
Jag vet att du alltid har kämpat för att klacken skall stötta Elfsborg och inte hata eller ta till våld.
- Detta har för mig varit och är fortfarande en hjärte- fråga. Det är sanslöst att folk inte ska kunna gå på en match utan att se sig om över axeln av rädsla för bli nedslagen enbart för att man råkar hålla på ett annat lag.
Min fasta övertygelse är att genom att enbart hålla sig till att stötta sitt lag och avstå från hatramsor och liknande, har man roligare på matchen.
Att sedan träffa andra supportrar före och efter matcher är kul. Vi har dom senaste åren haft flera lyckade möten och jag hoppas att det kan fortsätta att spridas över landet.
Vad är skillnaden mellan idag och för tio år sen ?
- Den största skillnaden för vår del är att vi är fler på matcherna, framförallt hemma. Sedan har allt blivit mer organiserat på alla plan. Både på gott och ont.
Märker du av nåt större intresse för Elfsborg nu ?
- Ja, efter förra årets många matcher på TV och positiva skriverier om lagets fina spel är Elfsborg "inne".
Personligen tror jag att Elfsborg fått många nya anhängare på distans och som kommer att ge fler som kommer till matcherna på bortaplan, bara för att se Elfsborg. Förhoppningsvis fortsätter den positiva trenden hemma på Ryavallen med än mer folk på läktarna i år. Det ser bra ut och så nära guld har vi nog inte varit på mycket länge, men tyvärr måste vi spela om det. Om inte hade guldet varit klart redan nu.Säger Lennart med glimten i ögat.
Torbjörn Lindeberg
