Just nu känns allt jävligt svart
Någon gång kommer vändningen eller åtminstone undantaget som bekräftar regeln och det tillfället vill jag absolut inte missa. Av den enkla anledningen var jag där igår och av den anledningen kommer jag även vara där på torsdag.
Nu gäller det att samla tankarna. Igår var jag alltför förbannad och trött för att orka skriva något. Att besöka Råsunda har blivit en form av självplågande. Samma visa varje gång, först känner jag mig svalt inställd, näst intill ointresserad, av det stundande derbyt. Under matchdagen växer sedan förväntningarna stegvis, kanske kommer det att gå bättre den här gången. För att slutligen avslutas med besvikelse och ilska. Men jag vet ju att någon gång kommer vändningen eller åtminstone undantaget som bekräftar regeln och det tillfället vill jag absolut inte missa. Av den enkla anledningen var jag där igår och av den anledningen kommer jag även vara där på torsdag.
Just nu känns allt jävligt svart. Känslan att vi bara är tre matcher från att fullborda ett fiasko smyger allt närmare. Skulle vi förlora mot AIK i cupen och Partizan i kvalet skulle säsongen allt mer börja arta sig till en stor flopp. Kvar är då endast att undvika kval och nedflyttning samt att föryngra truppen och startelvan. När gamlingar som till exempel Trym och Herman håller så pass låg profil som de gjorde igår måste de yngre förmågorna få en ordentlig chans. Killar som Max, Pablo, Charlie, Pohja, Ahmet och Holm kan lika gärna få spela (givetvis inte alla samtidigt). Så mycket sämre kan det väl åtminstone inte bli? Dessutom borde Bajen kanske ta sig en funderare om anställda vars kontraktsförhandlingar börjar dra ut på tiden samtidigt som spelaren i fråga inte presterar verkligen bör få spela. Detta är både för föreningen och spelarens bästa.
Det enda positiva med gårdagen var att jag fick en ny personlig favorit, Ante Covic. Ante var en av få grönvita som kunde kliva av planen utan att skämmas. Egentligen är han inte så där otroligt mycket bättre än Erland men det finns en stor skillnad, Ante har det ack så viktiga självförtroendet. För er som hann hem i tid för tv-sporten efter matchen fick se medierna återigen peka på saknaden av Lasse som den stora skillnaden från förra året. Givetvis saknas Lasse men den som jag saknar mest från förra året är någon helt annan. En spelare som de flesta utanför Bajenfamiljen inte ens hann lära sig namnet på, Ermin Siljak. Igår tror jag att Siljak hade kunnat vara skillnaden mellan vinst och förlust. Att han tagit Hermans plats råder inget tvivel om och troligen hade han gjort minst ett mål. Men jag antar att det inte tjänar något till att gråta över spilld mjölk.
Tre saker utanför planen störde mig igår. Under matchen var det alla ni som stod runtomkring och var tysta. Jag bryr mig inte ett smack om hur mycket eller lite motståndarklacken låter. Oavsett om apberget är så tyst att det skulle kunna förväxlas med Halmstads bortastöd så ska det sjungas hos oss. Det jag inte förstår är varför ni ska söka er till klackens kärna? Vad har ni i mitten att göra? Om ni nu ändå inte tänker stötta laget varför ställer ni er inte högre upp eller längre ut på sidorna? Där slipper ni dessutom att störas av oss som hejdlöst tar i och ryter ut ramsorna med samma frenesi som om det vore våra dödsvrål. Gör oss alla en tjänst: låt oss som kommer att sjunga tills matchen är över att sluta upp i mitten så kan ni mer tystlåtna fylla upp runtomkring.
Nästa sak som inte kan ha gjort någon, allra minst Patric Ljungström, glad var den otroligt låga publiksiffran. Det bådar inte gott inför drabbningarna med Gnaget och Serberna.
Slutligen är det detta tvångsmässiga prisutdelande som sker efter slutsignalen. ”Matchens lirare”, ”Matchens blåställ”, ”Matchens delikatess” osv. Att utse en ”Matchens spelare” alternativt ”Matchens Bajare” är acceptabelt men resten? Att dela ut priser till en fjärdedel av laget trots ytterligare en svag insatts är ett skämt.
Igår när jag satte mig ner för att skriva snurrade tankarna i vänstervarv. Bland dessa fanns frågan: Hur länge kan Anders sitta kvar? Nu några timmar sömn senare kan jag konstatera att det inte är där problemet ligger. Så länge vi inte åker ur eller tvingas kvala bör Anders sitta kvar. Anders ville ändra vissa saker när han tog över. Resultaten har hittills varit mediokra men för att få laget att spela som Anders vill krävs det tid. Ge Anders även nästa säsong så får vi se vad han kan presstera när han haft en rättvis chans att påverka spelarmaterialet. Dessutom skulle det troligen kosta mer än det skulle smaka att låta A&T gå och vem skulle ta deras plats? Olle Nordin, B-A eller någon avdankad Tjeck? Det enda som ska sparkas är bollen, dock inte utan adress direkt från backlinjen.
Och så slutligen till alla våra antagonister från Sekten F vars ödmjuka inlägg vi tvingats radera i mängder sedan strax efter klockan nio igår kväll (samt en hel del innan nio från er som uppenbarligen inte ens var på Råsunda): Hur passar den uppenbara straffen som domaren igår lurade Bajen på in i den världsomspännande konspirationen mot DIF?
”…det var här jag tänkte låta en sida i boken vara svart, och så får den bli. Den kan ni ju glömma, och läsa vidare som om inget hade hänt.”
Nacka Skoglund ur ”Nackas Show” från 1966.
