Årets bästa match, fortsättning
Fortsättning på den långa matchrapporten från den förträffliga matchen mellan HBK och AIK på Örjans Vall.
Men det var som sagt AIK som alltmer stod för spelet, och det borde inte ha känts så oväntat som det faktiskt gjorde när Stefan Ishizaki på sin första hyfsade hörna för matchen hittade en extremt vältajmad Teddy Lucic som förpassade bollen in i mål vid högra burgaveln, mellan benen på Emil Jensen (som gjorde en mycket bra match) som tycktes ha balansen på fel ben.
Något som förbryllade var att Thern väntade så länge med att byta ut Robban, som bortsett från sitt vackra mål faktiskt inte syntes till alls under andra halvlek. Först i den 83:e minuten ersattes han av vanligtvis pålitligt offensive och pigge Martin Ekström, som nu tyvärr inte hann komma in i matchen på de inte fulla tio minuter han lite snålt tilldelades.
Under de sista skälvande minuterna dök chanserna upp allt tätare. De två som bäst förtjänar att omnämnas är den 85:e minutens fina friläge för Magnus Andersson efter Tobbes sensationella passning som den förstnämnde tyvärr inte alls gav den ömma vård den förtjänade när han sköt bollen hårt skruvat minst två meter utanför bortre gaveln från sin vänsterposition, samt förstås Mats Rubarths svettiga avslutning som tog i gavelns utsida i den 90:e minuten.
1-1 kändes inte, spontant, som ett rättvist resultat, inte heller kan jag helt och hållet tycka det nu så här några timmar efter, men det ska erkännas att AIK faktiskt hade en hel del fina lägen, om än inte riktigt lika vassa som Halmstads. Vad som däremot gladde var att vi trots en vattensjuk leråker till plan och två lag som båda kippar efter luft strax över tabellens bottenskikt ändå fick se en av årets bästa och mest underhållande matcher i Allsvenskan. Hårda tag men inget gnäll och inga särskilt fula smällar, lera och konstiga bollträffar men charmerande dribblingar och paranta djupledspassningar, en i vanliga fall internationellt hemskt duktig men inhemskt duktigt irrationell domare, men idag avspänd och närmast osynlig (och det är en komplimang, Anders).
En härlig match, men långt ifrån allt är bra. HBK ligger fortfarande i botten (liksom AIK), med futtiga 9 mål på elva matcher. Målvakt, försvar och mittfält fungerar snudd på lysande. Det är i anfallet vi längtar efter en revolution. Om en dryg vecka är det dags för "derbyt" mot det där laget från strax söder om Hallandsåsen, och då vill vi ha leverans. Kom igen HBK, både ni och vi vet att ni kan!
