4-0!
Det här är inte en matchrapport, det här är inte ett försök till en analys, det här är bara ett tafatt försök att sätta eufori på pränt.
Vi krossade IFK Göteborg, Malmö FF förnedrade IFK Göteborg. 4-0. Tydligare än så kan det inte sägas. ”Åh MFF, vi älskar Malmö FF!”
4-0.
Vi har fått vår revansch, hämnden är ljuv, och att MFF förlorade förra året x 2 är idag inte viktigare än ett eko som försvann i ingenstans. Det är idag som gäller, och idag är det vi som ståtar med vinst. Och en sådan vinst. IFK Göteborg hängde med i ca 10 minuter, därefter ägde Malmö matchen resterande tid. Det kunde blivit 7-0, kanske 8-0. Det var ribbträff, stolpträff, frilägen, det var skönspel, det var tamejtusan ren och skär underhållning. Canal+ som visade matchen: släpp matchen på köpvideo. Vi är många som vill äga den.
Jag kan inte minnas när jag senast såg detta vårt älskade lag så fullkomligt dominera en gräsmatta. Och detta mot ett lag som är erkänt duktiga på att släppa in få mål. Innan match sa min reskamrat Per (tack för sällskapet, jag ser redan fram emot ÖIS-matchen) att om Göteborg gör ett mål så får vi vara nöjd med 1 poäng. Jag kunde bara hålla med honom. Och 1 poäng på Gamla Ullevi hade jag nog inte varit ensam om att vara nöjd med. Nu blev det 3 poäng och förnedring.
4-0.
Det vore orättvist att försöka plocka ut några spelare ur mängden. Jag vill därför bara tacka alla som gjorde tisdagen den 23 juli till en minnesstund att minnas för evigt. Jag vill tacka Prahl, Asper, Ohlsson, Nuorela, Majstorovic, Mete, Nielsen, Johansson, Elanga, Mattisson, Ijeh, Yngvesson. Jag vill tacka Lilienberg, Jönsson, Sörensen. Jag vill tacka Borg, Palmér. Jag vill tacka Baxter för att han efter matchen såg ut som en överlycklig liten skolpojke när han liksom övriga hyllades. Jeppe vill jag också tacka. Liksom Ewa som hämtade mig i Kungsbacka. Jag vill tacka klacken som överröstade IFK Göteborgs dito; ni är bäst. Jag vill tacka livet.
Den dagen man sitter och räknar ihop plus och minus över sitt liv så kommer den här matchen alltid att finnas där som ett smycke. Ett ljusblått minne att ta fram när mörkret närmar sig, och ni stackare som inte hade chansen, var för lata, för snåla eller helt enkelt av olika anledningar var oförmögna att komma till Gamla Ullevi den 23 juli 2002, ni ska veta att jag lider med er. Ni kanske såg matchen på Canal+, ni kanske läser om matchen i tidningar idag. Men ni såg nog inte när spelarna tackade klacken efter matchen och vice versa, när de blev uppkallade från omklädningsrummet för att hyllas på nytt, ni hörde inte klackens sånger som likt en bombmatta bredde ut sig över den allt mer regntunga Göteborgs-himmeln. Detta, kära vänner, var nämligen en historisk dag, en kväll aldrig att glömmas bort. Och vi var några hundra ljusblå som fick se det. Låter jag högtravande? Det är tillåtet efter 4-0.
Många trodde efter min förra krönika att jag hatar IFK Göteborg. Inget kan vara mer fel. Jag tycker illa om dem, jag var avundsjuk på deras framgångar och när det kändes som om de köpte alla spelare de ville, jag älskar att se dem förlora oavsett motstånd, men jag hatar dem inte. Det är laget jag vill se MFF slå allra mest, allra hetast. Jag vill se dem förnedrade, och det var precis vad MFF gjorde igår tisdag.
Jag skrev också: Det stavas REVANSCH, det stavas HÄMND, det är dags att göra upp: it´s payback time! Jag är glad att jag fick rätt. Fel, jag är överlycklig att jag fick rätt.
4-0!
Och så:
Det ryktas vilt att Daniel Majstorovic är på väg bort från föreningen. Att han inte kommer överens med föreningen om ett nytt kontrakt. Det kan jag aldrig tro. Hur skulle denne klippa frivilligt vilja stiga av det här tåget som heter Malmö FF? Den här resan är inte över än. Efter gårdagens match ser jag inte varför vi ska vara blygsamma längre. Det här kan leda riktigt, riktigt långt. Och att då hoppa av för att bli proffs när man kan få uppleva bland det finaste som finns i den absolut finaste klubben? Nä, jag kan inte tro det. Daniel, vi behöver dig, dina långa ben, din rakade vinnarskalle, men du behöver oss, du måste känna som alla vi andra att det här kan sluta riktigt lyckligt i november. Så, ta och sätt dig med Hasse Borg över en kopp kaffe och skriv under det där kontraktet som ligger och väntar på dig. Du är redan stor i våra ögon, gör dig ännu större!