Sex och jävligt offside: Nästårslängtan och höstångest
Efter en vecka utan himmelsblå matchaktiviteter får två placeringar från förra veckan hänga kvar. Dessutom tar sig både Guillermo Molins och Oscar Lewicki in på listan. Onsdag!
Årets viktigaste match? (1)
Vi upprepar igen: årets viktigaste match spelas i Götene den 8:e november. Jag blir knäckt av tanken att missa spel i Europa nästa år. Det knyter sig alltså på riktigt i magen på mig när jag tänker tanken. Nu är cupen vårt sista, tunna, greppbara halmstrå att famla efter för att hålla förhoppningarna vid liv (förutsatt vi inte vinner antingen Champions- eller Europa League...) , och då är Götene första hindret som ska passeras. Och inte fan lär det bli lätt för oss (glöm aldrig Halmia och Sandviken...).
Något Champions League kommer det ju inte bli, men hade varit otroligt roligt att få prova vingarna i Europa League. Utan att förringa vår egen kompetens (gud bevare!), känns det ju som att vi har större sportliga möjligheter i EL.
Shakhtar hemma (NY)
En vecka kvar till säsongen roligaste och absolut viktigaste Champions League-match. Den match vi klarast chans att vinna och den match som kan avgöra huruvida vi spelar vidare i Europa i vår eller ej. För mig är det här den matchen framförallt att se om man bara ska se en enda av Champions League-matcherna på plats. Jag ser och många med mig ser MFF för att se de vinna, inte för att samtidigt få en skymt av en framgångsrik portugis med fäbless för divalater. Och störst chans att vinna, det har vi mot Shakhtar.
Och glöm för all sin dar inte att pallra er ner till Stadion på lördag för matchen mot Kalmar. Di Blåe spelar och har rejäl vinstchans även då!
Guillermo Molins (NY)
Gick i förra veckan ut och meddelade att han kommer göra ett mindre ingrepp i sitt knä som kommer hålla honom borta från säsongens sista matcher. Han meddelar samtidigt att han haft smärtor i sitt knäet sedan han började träna med laget i april. Ända sedan återkomsten har det känts som om Guille inte riktigt kunnat prestera som han vill och vi vet att han kan, och här kommer också förklaringen.
Gör vad du behöver Guille och kom tillbaka starkare än någonsin. Oavsett hur allt går och när du är tillbaka på allvar kommer du alltid vara en av de största. Nästa år blir ditt!
Oscar Lewicki (NY)
Gjorde sin tävlingsdebut i landslaget i fredags och startade i måndags mot Moldavien. Spred i den senare matchen samma lugn och trygghet som vi i Malmö blivit bortskämda med under året. Inte en dag för sent att han fick chansen och kommer förhoppningsvis en viktig kugge i såväl landslaget som i MFF under många år framöver.
Men det är kluvet det där med MFF i landslaget. Jag tillhör en av dem som brinner för såväl MFF som för landslaget, även om de förstnämda alltid är nummer ett. Därför tycker jag det är kul när himmelsblå visar sina kvaliteter också i blågult. Samtidigt går jag omkring och är tokorolig för att våra killar ska gå och skada sig, vilket gör upplevelsen dubbel och ambivalent.
Framförallt är det dock väldigt kul för Oscar som vi vet har skyhöga ambitioner med sin fotboll.
Nytt år (5)
Mörkret har infunnit sig, allt är svinkallt och Allsvenskan går in i slutspurt. För MFF:are brukar alltid hösten inbegripa det senare. De två första också såklart, men det är liksom ofrånkomligt. I år står vi helt utanför spänningen och såg guldchansen i praktiken lämna oss för ett bra tag sedan. Så har det inte varit sedan 2011. Det är såklart skit och oacceptabelt utifrån våra förutsättningar.
Ge mig istället nästa år. Det kan förstås som otroligt och direkt arrogant att längta efter nästa år samtidigt som vi är mitt inne i ett Champions League-gruppspel, men för mig är Allsvenskan alltid det primära med allt annat är rejält distanserat i rangordningen. Jag vill ha en ny försäsong, jag vill ha en premiär att se framemot, jag vill fundera på nyförvärv, jag vill känna gulddoft i näsborrarna.
Jag vill ha 2016. Och funkar det inte då heller räknar jag kallt med att Daniel löser problemet genom att helt sonika köpa konkurrensen.
Kvalskrällar (NY)
I söndags blev Albanien klara för sommarens EM, landets första stora fotbollsmästerskap. I en grupp som på förhand såg oerhört tuff ut, lyckades de placera sig före både bland annat Danmark och Serbien. Inte det minsta illa pinkat. Dessutom är också bland annat även Nordirland och Wales klara för mästerskapet som blir deras första på halva evigheter. Grattis och hatten av!
För visst är det förbannat kul när nederlagstippade lag skräller sig in i stora turneringar?
Här skulle man kunna sparka in tidernas tväröppnaste dörr och börja hugga på Erik Hamréns ganska sorgliga ursäkt till fotbollslag, men så populistisk ämnar inte listan vara idag heller.
Ska inte skälla på någon annan heller för den delen. Istället tänkte jag börja vifta intensivt med min offsideflagga kring det faktum att vi (mig veterligen) återigen inte har någon MFF-supporterpodd med fokus på intervjuer värd namnet. Efter att fantastiska Stadions Podradio la mickarna på hyllan i somras har vi återigen ingen att skicka in anekdoter till eller höra snacka falafel med Laul och glass med Lagrell.
Vem tar över facklan? Någon måste för min abstinens börjar bli svår att kontrollera. Nu har Blått en Pod äntligen kommit igång igen och de kan mycket väl vara en värdig arvtagare, men mina öron suktar efter ytterligare MFF-örongodis!
