Lundqvists krönika: Så har det hänt igen..
Ingen som går på fotboll bör ha som mål att visa prov på läktarvåld
Huvudet är fyllt av tankar efter AIK´s första efterlängtade hemmaseger för säsongen. 3-0 mot ett visserligen klart stukat blåvitt ger ändå en känsla av äntligen. Äntligen en hemmaseger, äntligen två bra halvlekar och äntligen en match utan billiga baklängesmål orsakade av försvarstabbar.
Två mål av Hoch, stor anfallsregi av Andreas Andersson och en spelsugen Stefan Ishizaki bäddade för triumfen. I de bakre leden var Pelle Nilsson kung, killen är på väg att utvecklas till en riktig storback och det skulle inte förvåna mig ifall han i framtiden bildar mittlås i landslaget tillsammans med Malmös Daniel Majstorovic.
Nu var som sagt Göteborg påfallande blekt. Göteborgarna verkar rätt tilltufsade efter den senaste veckans motgångar. 0-4 mot Malmö och utslagna ur cupen av ett niomannalag så någon egentlig värdemätare är inte IFK längre. Vad vi kan kosta på oss att konstatera är att Dusans grabbar fått lite andrum vad gäller bottenstriden för det är fortfarande åt det hållet vi ska titta.
Glädjen och lättnaden förtas tyvärr av efterspelet som ägde rum i Stockholm igår kväll. Det har känts som om bråkigheten i samband med fotbollsmatcher har avtagit och så händer det här. En säsong som för AIK´s del trots knackiga resultat genererat i ett hemmasnitt på 18000 åskådare och flera fyndiga och färgsprakande tifon får en törn när barnfamiljer tvingas ta till flykten efter en fotbollsmatch.
Inne på Råsunda rådde hög stämning men i takt med att åskådarna rann ut från arenan verkar en del av dem låtit sina hjärnor rinna ut ur skallarna. Hur förklarar man annars att en busschaufför misshandlas för att han dels råkar köra en buss med destination Göteborg och dessutom inte tycker att det ger folk rätt att ge sig på hans passagerare.
Hur ser det f ö ut i hjärnan på någon som hoppar på en annan människas huvud så att denne hamnar på sjukhus med ett tillstånd som betecknas som kritiskt.
Vi har i år ett oerhört tryck på Råsunda. AIK har med den nytända östra säsongskortsektionen två röststarka hejarklackar. Det är dessa inslag med engagemang och tifo som ska dominera fotbollen och inte arrangerade uppgörelser efter matcherna.
Med anledning av det som hände igår skulle jag också vilja be den själpåtagne hejarklacksledaren på östra läktaren att inte mer försöka starta upp ramsan där "vi ska visa Sverige hur läktarvåld går till...". Det ger en dålig eftersmak och jag känner på mig att du redan när du försökte få med dig den övriga läktaren kände hur patetiskt det lät. Jag tycker absolut inte att man ska förbjuda hatramsor eller dylikt men var sak har sin plats och vissa ramsor låter bättre från ståplats. Ingen som går på fotboll bör ha som mål att visa prov på läktarvåld. Tänk att man aldrig kan få vara alltigenom glad.
