Reserapport DIF borta
"Grabbarna längst bak i bussen är som vanligt underfundiga. Plötsligt hörs ett skriande läte varpå en uppblåsbar gris uppenbarar sig"
Vi rullar in på Fredriksskans omkring kvart i nio, jag och Mackan Arnesson. Det är dags för bortamatch mot Djurgårdens IF - en ytterst viktig fight med tanke på vårt prekära tabelläge - dessvärre håller Mackans nyfödda dotter honom vaken om nätterna och hans trötthet smittar av sig på mig. Väl på bussen sitter vi och halvsover, värmen gör oss passiva även om vi kanske blir något piggare av de öl vi har med oss.
Grabbarna längst bak i bussen är som vanligt underfundiga. Plötsligt hörs ett skriande läte varpå en uppblåsbar gris uppenbarar sig. Djuret bollas omkring i de bakre regionerna av bussen innan en äldre individ i samlingen uppger att han "vill ha nöff-nöff" hos sig. Vid den första rastplatsen ses denne äldre KFF-anhängare "rasta" grisen under våldsamma hostattacker. Att han pga av detta uppträdande framkallar våldsamma skrattattacker bland sina medresenärer, är något han verkar lyckligt ovetandes om. Grisen är i tryggt förvar och därmed kan vi fortsätta vår resa mot Stockholm.
KB:s researrangemang håller även denna gång hög klass. Även den här gången ingår en gratis lunchmacka samt kaffe i det patetiskt låga medlemspriset 150 riksdaler. Tack vare Sevens sponsring och tack vare grabbar som Micke och Göran, vars engagemang för KFF inte nog kan poängteras - sitter hela sällskapet och myser när vi stannar för lunch. Micke är vår ordförande och jag hoppas att han stannar som det i många år till, här har vi en kille som erkänns och respekteras av samtliga inom KFF:s supporterled. Det är viktigt att kunna fungera med olika typer av individer - och Micke har den förmågan. Som tur (?) är inhyser vi också individer som Janne Banan i våra led och naturligtvis är ingen bortaresa fullständig utan detta totalfenomen till fotbollssupporter. Strax efter Norrköping hugger han tag i bussmikrofonen och drar igång ännu en värdelös hyllningssång till nyförvärvet Alyssons ära. Utan att gå in på detaljer handlar den om hur brasilianaren ska bli försedd med svenska flickor om han börjar göra mål för KFF. Kanske inte helt politiskt korrekt, men vem bryr sig?
Efter en resa som, i den svenska högsommarvärmen närmast kan beskrivas som lång, hoppar vi ur bussen vid korsningen Valhallavägen/Sturegatan. Efter en kort promenad är vissa av oss framme vid Esplanad där vi beblandar oss med den blårandiga lokalbefolkningen. Ett par kalla och sedan vidare till DIF-stället LaGom tillsammans med ett par djurgårdsbekanta. Ett stort tack till TR, Joel, Stefan, Kristian, Vic och Tommie A för det trevliga bemötandet!
Väl inne på arenan befinner vi oss på en av Sveriges absolut sämsta bortasektioner. Vi är 178 man på plats, en helt okej siffra i och med att vi ändå är utanför Aftonbladets Topp 50-lista över Sveriges bästa supportergrupper. DIF fotboll måste vara extremt nöjda med det stöd laget erhåller på Stadion, i mina ögon bäst i Sverige. Järnkaminerna v/s Sektion F - och står man på bortasektionen känns det knappt som om man är på plats, delvis en förklaring till det pinsamt dåliga vokala stöd vi ger under matchen. En mängd bekanta ansikten på plats dock, jag träffar i princip alla från Hasse Palmqvist till SJ-Matte och Jimmy L.
Det Kalmar FF uträttar på planen orkar jag inte ens kommentera här. Dock kräver jag en förklaring av Conny Karlssons hattiga och inkonsekventa laguttagningar. Att spela två mittfältare på topp helt plötsligt kan inte ge några positiva signaler inom laget, framförallt inte till våra normala forwards. Osäkerheten sprider sig bland supportrarna och reaktionerna kommer som ett brev på posten om laget inte börjar prestera bättre snart.
