Spelarbetyg, IFK Göteborg - GIF Sundsvall
Del II
Sebastian Henriksson 2
Så glad man var när man såg Sebastian mot Landskrona. Härligt, en tänd och taggad Zebane, tänkte man. Kanske är han på väg tillbaks tillbaks igen. Ack så vi bedrog oss. Återigen var Sebastian ständigt på fel sida bollen och en eller till och med två meter efter sin spelare då spelet vände. Och de offensiva löpningarna där man vinner andrabollar utanför gästernas straffområde då? Nej, dom fanns inte där. Väljer Zebane att inte skriva på kan det inte vara omöjligt att hitta en ersättare.
Hjalmar Jonsson 2
Vår egen lilla islänning började tamt och lojt mot Landskrona för att sedan spela upp sig och inge hopp. Man minns ju hur en viss Jesper Blomqvist inte slog en passning rätt under sin första träningsvecka med Kamraterna. Så kanske kan det lossna nu för Hjalmar, resonerade man. Hjalmar inledde på samma märkliga vis som mot Landskrona, men fortsatte så matchen igenom. Den påpasslige Christian Arvidson noterade hur Hjalmar aldrig ökar eller minskar tempot i sina löpningar. Han springer matchen igenom i ett och samma löpsteg. Erlingmark, plocka fram det islänska lexikonet ur bokhyllan och förklara för Hjalmar hur man säger tempoväxling på göteborgska!
Gustaf Andersson 2
Där Gustaf slutar springa tar Robert Karlsson vid. Det var så tydligt och uppenbart att Gustaf var ointresserad av att vinna den här matchen att jag nästan började ropa; - In med Kabba!, innan någon klok man bredvid nöp mig i armen och fick mig på bättre tankar. Gustafs stora styrka har alltid varit löpningarna och att ständigt stressa försvarna i motståndarlaget. När han inte gör det och dessutom gnäller på sina medspelare är det helt rätt av Lundin att ta bort honom från planen, ja helst arenan. Hur sedan Gustaf kan gestikulera å det vildaste och närmast bli chockad över bytet gör inte mitt betyg till honom bättre. Hur kan man ens bli överraskad av att bli utbytt när tröjans inte ens är svettig?
Tomas Rosenkvist 3
Om Gustaf var dålig var Rosen bara snäppet bättre. Vi har sett det förut, Rosen tycker det är skoj för en stund och studsar då runt som om han sniffat Jan Prochazkas orörda linimentburk minuterna innan avspark. Sen kommer en passning som går halvmetern förbi honom och han viftar med armarna på ett sätt som skulle få den mest hårfagre italienaren att bli grön av avund. Min fråga är: Måste vi vänja oss vid att se Rosen så här ojämn? I sina bästa stunder är han en av allsvenskans bästa spelare med ett ruggigt klipp i dojan och med ett spelsinne som är få förunnat. Vad kan Stefan Lundin göra för att få honom att undvika dalarna? När han har huvudet nedanföraxlarna på bästa (nåja) Martin Dahlin manér är han ingen tillgång.
Sebastian Johansson 4
Den enda som kan kapa och såga bättre än vad jag kan just nu det är nog Basse. En sån tur att han finns. Jag ser det som självklart att han spelar från start i nästa match. Sebastian har tempo i kroppen och satte igång spelet på ett enkelt men smart sätt. Inga onödiga dribblingar eller försök att slå tunnlar som sista man. Bara enkelt och rakt spel. Här finns inställningen som vi saknat, anser jag. Minns bara hur han i sin första nickduell mitt framför ögonen på Lundin vid sidlinjen hoppade och fläkte sig över en Sundsvallsspelare bara för att få nicka ut en boll som ändå hade just gått ut. Det är inställning det.
Robert Karlsson 5
Gud så skönt det känns att få avsluta de här hemska spelarbetyg i positiv anda. Robert Karlsson saknar den mättnad och lättja som vissa mer rutinerade herrar nu besitter. Han ger blanka fan i om bollen inte dimper ner på plösen av skon utan arbetar vidare som om inget annat än han och bollen fanns där ute på gräsmattan. Målet (som blev avvinkat för hands) var han värd att få sätta. Snyggt, så snyggt var det dessutom. Jag sätter Höilands kontrakt på att första målet kommer på söndag mot Örebro!
Jan Prochazka spelade för kort tid för att på ett rättvist sätt kunna betygsättas.