Krönika: Djurgårdssupportrar, upplopp och kravaller!
Ni som börjat läsa nu och tror att detta skall handla om fotbollsvåld kan sluta läsa nu, rubriken är delvis vald för att fånga er uppmärksamhet.
På sätt och vis är det fel att säga att denna text inte alls handlar om fotbollsvåld, för utan våldet hade väl kanske denna artikels syfte kunnat ifrågasättas. Men som motpol till den ibland groteskt snedvridna mediedebatten angående fotboll och supportrar finner den ett syfte och en mening.
Detta är en artikel tillägnad de fantastiska och sköna Djurgårdare som efter matchen mot oss (MFF) i söndags gav ännu mer glans åt vår redan smått fantastiska fotbollsresa.
Trötta och matta efter gastkramningen på det underbart vackra Stockholms Stadion (bortasektionen suger dock, fett!) lunkade vi i sakta gemak genom staden för att finna vår bil. Det är inte utan att man tittar sig lite nervöst över axeln efter arga och förlustdrabbade idioter som är ute efter hämnd. Utan att göra för mycket väsen av oss går vi lugnt förbi uteserveringen som är full av Djurgårdssupportrar och min enda tanke är att inte på något sätt provocera. Vi hinner ca. 30 m förbi uteserveringen när jag blir stoppad av en Djurgårdssupporter som vänligt bjuder in oss på en öl. Jag kallar på mina gelikar och frågar om de är intresserade av att dricka mer öl (dum fråga!). Med viss tvekan tackar vi i alla fall ja, och jag börjar ställa mig frågan om detta verkligen är en bra idé. När jag som förste ljusblå kommer in på krogen, som är fylld av blåränder, och möts av ett hjärtligt buande och en del gliringar så kan jag inte annat än att sänka garden inför detta härliga gäng. Innan vi vet ordet av det har vi öl i händerna och analysen av dagens match är i full gång. Dessa fotbollsälskare visade med kärlek till sitt lag och till sporten hur roligt det är att vara fotbollssupporter.
Upplopp och kravaller då? Efter det att stället stängde, vilket var tur för annars hade vi nog varit kvar än, kravallade vi så där härligt fotbollssupporteraktigt tillsammans. En fotboll, fulla Himmelsblå arm i arm med ännu fullare blåränder löpte amok så där härligt roligt som bara fotbollssupportrar gör. Bilden av galna, och sanna mina ord för de var galna, djurgårdare och himmelsblå som kastade sig över bilen när vi tutande och skrikande gled iväg genom Stockholm för att påbörja vår resa hem kommer länge, länge att finnas kvar i mig.
Tack för en underbar avslutning på våran Stockholmsvistelse! Det enda som grämer mig är att jag körde och inte kunde dricka öl men det tar jag igen när vi ses nästa gång.
Heja Djurgården!...Heja Malmö!…och…heja fotbollen!
P.s. Ni fick min adress, se till och hör av nästa gång det är match så vi kan fortsätta festen… annars skall jag hoppa på era huvuden! (Lite tufft skämt kanske, men det fyller definitivt sitt syfte!)
