Klassiska BoIS-matcher
På måndag åker Elfsborg till Landskrona i allsvenska ärenden för första gången sedan 1980
Visserligen gör Landskrona "bara" sin 31:a säsong i Allsvenskan, men de har en historia som i mina ögon gör dem till betydligt mer av en klassiker än lag som Halmstad och Örebro. BoIS var ju med i den allra första allsvenskan och missade bara en av de arton första serierna.
Som fjortonde lag i maratontabellen hör de ju också hemma i en "historisk korrekt" allsvenska, om än på jumboplats.
Efter segern mot Göteborg läste jag i någon tidning en kommentar av Thomas Ahlström om hur lätt Elfsborg hade det mot Blåvitt på hans tid, liksom på senare år.
Sedan nämnde han Landskrona som ett exempel på motsatsen, vilket förvånade mig något eftersom just BoIS är ett lag som vi har en gedigen plusstatistik mot genom åren.
Jag undersökte då saken lite närmare och fann att den legendariske centertanken naturligtvis hade rätt – åtminstone delvis.
Från det att BoIS 1971 återkom till Allsvenskan efter 21 års frånvaro t.o.m. 1976 spelade vi tio allsvenska matcher mot dem, varav de vann fem och vi två. I Landskrona tog vi bara en poäng på fem matcher.
Sedan tog vi över deras tränare, Rolf Svensson, och förlorade därefter inte en enda match mot dem tills de lämnade Allsvenskan 1980.
Vändningen kom i den för medaljfördelningen efter Malmö FF oerhört betydelsefulla matchen den 18 september 1977, då Elfsborg vann med 3–0 på Landskrona IP och Ahlström själv gjorde två mål.
Den matchen var för övrigt den sista i Tore Stenbäckens svit på sju raka utan insläppta mål.
Till slut kom vi tvåa och BoIS femma, men om man vänder på det resultatet och räknar in det i sluttabellen i stället finner man faktiskt att lagen byter plats med varandra.
Det hade i så fall varit Landskronas bästa placering någonsin. Nu är det i stället tredjeplatsen från 1937–38 – som hade varit en andraplats om man hade räknat med målskillnad på den tiden.
Både Landskrona och Helsingborg slutade nämligen på 26 poäng, och BoIS hade 40–31 i mål mot HIF:s 36–27. Med dagens regler hade ju BoIS tagit andraplatsen på fler gjorda mål, men nu räknade man målkvot, och då hamnade HIF före.
Totalt sett har vi ett stort övertag på Landskrona. Av 67 seriematcher genom åren har vi vunnit 33 och förlorat 16 med målskillnaden 142–86. Det finns också bara fyra klubbar – Göteborg, AIK, Örgryte och Norrköping – som vi har tagit fler poäng mot.
I Allsvenskan har vi 25–13 i segrar på 53 matcher.
I cupsammanhang har lagen däremot helt lyckats undvika att stöta på varandra.
Den första matchen mellan Landskrona och Elfsborg, på Landskrona IP den 8 augusti 1926, var vår första bortamatch i Allsvenskan och blev en historisk tilldragelse av stora mått. Då gjorde vi nämligen både vårt första allsvenska mål och tog vår första poäng.
I halvtid ledde BoIS med 1–0. Fem minuter in i andra kvitterade Thure Claesson. BoIS återtog ledningen, men två minuter före full tid fastställde Claesson slutresultatet till 2–2.
Den 1 maj året efter möttes lagen i Borås. Då vann Elfsborg med 2–1 efter två nya mål av Super-Thure.
Hösten 1939 hade Elfsborg inlett Allsvenskan med fyra raka segrar med 19–3 i mål och var i Landskrona den 20 augusti på väg mot en femte. Med tio minuter kvar ledde vi med 2–0, men BoIS kom tillbaka och matchen slutade 2–2.
Detta är en av två gånger som vi har inlett en allsvensk serie med fyra raka segrar; den andra är 1965.
Efter elva matcher hösten -39 var vi fortfarande obesegrade med åtta segrar och tre oavgjorda, vilket däremot är unikt i vår allsvenska historia.
Inför höstavslutningen den 12 november ledde Elfsborg serien med 21 poäng på 13 matcher. Landskrona låg trea på 16 och en dryg hundradels sämre målkvot än Helsingborg.
I årets sista match möttes Elfsborg och Landskrona i något som skulle ha rubricerats som en tidig seriefinal – med andra ord ett utmärkt tillfälle för eleganterna att visa vilka som regerade svensk fotboll.
Efter 26 minuter av "seriefinalen" på Idrottsplatsen i Borås stod det 5–0 till de gule. Sedan slog man av lite på takten och nöjde sig med 7–0 till slut – ett resultat som förutom en mäktig styrkedemonstration är Elfsborg största seger mot Landskrona.
Största bortasegern är 5–0 den 14 april 1929. Den 2 juni samma år, i sista omgången, vann vi med 2–1 i Borås och fick därmed viss upprättelse efter en förskräcklig resultatrad dessförinnan med 0–17 på tre matcher – AIK (b) 0–5, Helsingborg (h) 0–7 och Sleipner (b) 0–5.
Landskrona har på hemmaplan som mest vunnit med 5–2 den 5 augusti 1976 och 3–0 i Allsvenskans sista omgång den 24 oktober 1971 – en vecka efter att Elfsborg blivit klart för nedflyttning.
I Borås är deras största segrar också 5–2, den 28 maj 1933, och 3–0, den 29 april i år.
En BoIS-match som jag personligen gärna kommer ihåg spelades på Ryavallen den 19 september 1993. Landskrona var så gott som klara seriesegrare och tog också en tidig 2–0-ledning. Men Elfsborg vände till 4–2. Slutresultatet blev 4–3 – mycket stilenligt detta den kompromisslösa gladfotbollens år.
Någon kanske också med mig minns vår senaste match i Landskrona, den 10 september 1995, då vi körde över spillrorna av föregående års allsvenska BoIS-lag och vann med 4–1 efter tre mål av Christer Mattiasson.
Elfsborgs bästa målskyttar mot Landskrona är Sven Jonasson (24), Gillis Andersson (8), Thure Claesson (6) och Mats Rotting (6).
