Elfsborgsmodellen - Lära för livet på och utanför planen

Jag blev nyfiken på varför Elfsborg lyckas knyta till sig så många unga talanger. Svaret fick jag av sportchefen.

Tidigare i veckan kunde vi läsa att Elfsborg hade gjort klart med två lovande spelare med erfarenhet från P86-landslaget. Eder Sarkis och Simon Bond är namnet på dessa senaste nyförvärv som kommer att tillhöra föreningen. Men vad är hemligheten bakom att föreningen lyckas knyta till sig alla dessa unga talanger i hård kamp med andra allsvenska föreningar och utländska storklubbar?

För att få svar på detta fick jag en pratstund med sportchefen Stefan Andreasson. Nu är det inte bara jag som har blivit nyfiken på vilken modell Elfsborg valt, det har varit många studiebesök från andra allsvenska klubbar och från föreningar i Superettan. Även Svenska Fotbollförbundet har uppmärksammat att vår förening har hittat en framgångsrik modell.

När vi börjar vårt samtal berättar Stefan att det är ett arbete som hela tiden utvecklas och förändras. Man har ingen statisk organisation utan ett ledord är flexibilitet, och att det är en levande process där man drar nytta av sina erfarenheter och värderar dem noga. Sådant som inte fungerar väljs bort och man prövar en ny lösning.

Rent praktiskt börjar man med att utvärdera om de spelare man är intresserade av kan tänka sig att flytta till Borås. Man bjuder in spelaren och hans föräldrar så att de får besöka föreningen och se vilka resurser det finns att förfoga över. Spelarens förening är också informerad från start så att de är delaktiga hela vägen, ett förtroendefullt samarbete är det enda rätta understryker Stefan. En öppen och ärlig dialog underlättar den aktuella övergången och framtida sådana.

För att spelaren och hans familj ska vara säkra på att det är rätt val man gör har föreningen skapat ett koncept där man har färdiga lösningar på allt det praktiska även utanför den fotbollsmässiga biten. I dagsläget disponerar man 16 rum med pentry i fastigheten ”Kulan” varav 11 finns på samma våningsplan, med ett gemensamt samlingsrum. Efter dagens skola och träning har spelarna ett mål mat levererad från den restaurang som finns i fastigheten. Kringservice i form av transporter, tvätt av kläder m m ordnas också av föreningen.

Föreningen är noga med att spelarna som kommer till Borås får minst gymnasieutbildning, för att ha något att falla tillbaka på den dagen fotbollskarriären är över. Där har man haft stor hjälp av Borås Kommun som hjälper till att ordna platser på stadens olika gymnasier. En som skall framhävas extra i detta sammanhang är rektorn för Sven Erikssons-gymnasiet som hjälpt föreningen mycket.

Låter det som en lyxtillvaro? Kom ihåg då att dessa killar tränar i stort sett varje dag, spelar matcher regelbundet, är på träningsläger och landslagsuppdrag i förekommande fall, förutom att de sköter sitt skolarbete. För att inte just skolarbete ska komma på mellanhand och spelarna halka efter har en av föreningens ledare, Lars Eriksson, som också är lärare i dagsläget träffar på kvällstid några gånger i veckan där han hjälper spelarna med deras skolarbete.

I dag är det spelare födda från 1984 till 1986 som är omfattade av detta program. Dessa återfinns i antingen i junior- eller A2-truppen.
Efter att man har gått ut gymnasiet försöker föreningen att hjälpa till att ordna deltidsjobb, eller stöd för studier på högskolan.

Vad gäller de fotbollsmässiga resurserna har man tränarstaber som tar hand om de olika lagen, man har den nya innehallen för vinterträningar, man åker på olika läger inom och utanför landets gränser, man deltar i seriespel och diverse cuper m m.

Kortfattat kan man alltså sammanfatta det som att hela denna verksamhet vilar på tre ben: Utbildning inför framtiden, fotbollsmässig utveckling och till sist att ställa sådana resurser till förfogande som spelarna kanske inte skulle kunna få i andra föreningar.
Man försöker utveckla spelarna inte bara fotbollsmässigt utan även socialt. Man har ett eget ansvar men under föreningens ”vingar”. Det är en ganska tuff uppgift för en 16-åring att flytta ifrån den invanda hemmiljön och ta ansvar för ett eget boende även med de resurser föreningen har till sitt förfogande. Detta gör att killarna får lära sig att ta ansvar inte bara för sig själva utan lära sig att ta hänsyn till sina kamrater m m. Ledarna i föreningen får i sin tur ta ett stort ansvar för dessa ungdomar som kommer från olika delar av landet.

Är allt bara idylliskt och guld och gröna skogar då? Naturligtvis inte, under resans gång kan små som stora problem dyka upp, vilket ställer krav på föreningen att kunna ta tag i dessa och lösa dem.

Det är som vanligt bakom framgångsrecept ett hårt arbete som är nyckeln kan jag konstatera efter mitt samtal med Stefan. Det och att man vågar pröva sig fram utan skygglappar, och låta arbetet hela tiden utvecklas. I framtiden kan föreningen få sin lön för mödan i form av A-lagsmän.

Artikeln samproducerad och finns att läsa även på www.Elfsborg.se.

Kari Sedergren2002-08-22 15:56:00

Fler artiklar om Elfsborg