Dublin
En reseberättelse från Irland.
Irland blev en resa att komma ihåg. I alla fall det vi minns. En och annan lucka finns det nog att täta till med information som försvunnit någonstans i allsången på någon av stadens alla pubar. För undertecknad började dock resan redan på måndagen. Att kombinera fotboll med semester visade sig vara ett alldeles utmärkt val.
Resan kunde dock ha fått en bättre start. Flyget från Arlanda skulle lyfta innan mjölkbilen och tidningsbudet skulle börja jobba. Då jag tillhör den morgontrötta generationen så kan det uppstå lite problem. Dessutom hade Djurgården förlorat mot Malmö dagen innan, och varje baklängesmål hade sköljts ned med två öl. Upp kom jag i alla fall.
Resan dit var uppdelad i två flygturer. Först Stockholm-London och kort därpå London –Dublin. Den första resan stötte dock på vissa komplikationer. Först fick inte planet lyfta från Arlanda. När vi väl hade kommit iväg och närmade oss Heathrow så fick vi inte landa. Efter tre varv över London blev det äntligen dags, men när väl hjulen nått marken fick vi vänta på ledig gate för slutligt stopp. Ett stopp som kom alldeles för sent. Ungefär 40 minuter för att vara någorlunda exakt.
Efter att ha sprungit över i princip hela flygplatsen för att hinna med nästa flyg möttes vi av stängda dörrar och ett flygplan som redan var på väg mot Dublin. Lyckligtvis så behövde vi bara vänta i en timme innan vi fick åka vidare. Tankarna for till Ryan Air, som vi inte åkte med, och kom underfund med att det kunde ha blivit ännu dyrare om så varit fallet.
Vi kom till Dublin till slut. Tyvärr gjorde inte vårt bagage det. Det var bara att snällt anmäla det försvunnet. Efter diverse turer fram och tillbaka på flygplatsen utan bagage började humöret att tryta. Hungriga, trötta, sura, och utan bagage. En bil hade vi i alla fall hunnit med att hyra.
Fyra långa timmar senare dök även våra väskor upp. Resan kunde börja på allvar. Vi hade planerat att åka till landets västra kust. Där skulle det drickas öl och spelas golf under några dagar. Något som även gjordes. Det var dock nära ett flertal gånger att vi inte hade kommit längre än till ett närliggande sjukhus. Vänstertrafiken höll på att ställa till det för chauffören. Att det var rusningstrafik och att kartläsaren inte prickade in en gata rätt gjorde inte saken bättre. Kartläsaren lyckades även, till chaufförens stora förtret, veckla ut kartan så att sikten i den vänstra backspegeln blev obefintlig.
Vi kom dock helskinnade ut ur staden och tog fart mot landsbygden. Det första nattliga stoppet gjordes i Limerick. Då hade vi färdats på en av landets större vägar. En väg som varken var bred eller rak. Innan vi återvände till Dublin på torsdagsförmiddagen stannade vi även i Kilrush och Athlone. Det förstnämnda är en liten håla av klassiskt irländskt snitt som innehöll en och annan pub samt befolkning med stora utstående öron. Kvällen på puben slutade med att familjens dotter vid bordet bredvid trodde att vi spanade in henne, fast vi egentligen stirrade på hennes stora öron.
Tre rundor golf avverkades och i sann Djurgårds- och Östermalmsanda så kostade kalaset en aning. Lite finare, mycket bättre. 180 euro för en runda golf kändes som hittat, och chaufförens kort glödde. Kartläsarens skulder fortsatte att öka i samma takt som statsskulden.
På torsdagen styrde vi mot Dublin. Även om det var fantastiskt kul att uppleva några av golfbanorna på ön så var det trots allt matchen som var huvudattraktionen. Förväntningarna på dagen var höga, men de infriades utan problem.
Efter att vi hittat logi för natten klädde vi om till julgranar. De blåblå färgerna dominerade i Dublin så vi valde bortastället. Dublin som stad var ganska präglad av blått och blått redan innan Djurgården kom på besök. Flaggor på bilantenner, flaggor vid floden, samt mängder av blå och blå matchtröjor syntes överallt. Det visade sig att stadens G.A.A-lag [Gejlisch football] bar samma färger som Djurgården. Sporten är en blandning av fotboll och rugby och beskrivs på grund av utrymmesskäl inte noggrannare än så. Sporten är i alla fall landets populäraste, och den semifinal som spelades dagen innan vår hemresa lockade 79000 åskådare. Eftersom irländarna är mindre bra på att utöva "vanlig" idrott så hittar de allt som oftast på egna sporter.
Stadens bardistrikt kallas för Temple Bar. Där hade många av de tillresta blåränderna valt att börja uppladdningen. Vi begav oss dit, men vägen blev lång. Detta på grund av att våra vänner som redan var på plats i barområdet hade lite problem med att hålla kartan åt rätt håll. Till slut hittade vi rätt. När vi hade fått i oss några kalla var det dags att bege sig av mot den abonnerade puben Quinns. Dit tog vi oss med taxi. När vi kom fram var det fullt på den enorma puben. Nu började vi fatta att vi skulle bli några stycken som var där för att bevittna matchen. Stämningen var skyhög. Matchen i sig kanske inte var så speciell, utan det var hela prylen med att äntligen få se Djurgården spela ute i Europa.
I takt med att puben fylldes till sista plats började folk ställa sig på gatan för att ladda vidare med förfriskningar.
Fler blåränder anlände.
Med drygt en timme kvar till matchstart började folk lämna puben för att gå ned mot arenan Tolka Park. En arena som i vanliga fall är Shelbournes hemmaplan. Shamrocks arena är under ombyggnad, men frågan är om den någonsin kommer att bli klar. Pengarna har tagit slut. Fast i och för sig, med tanke på hur mycket bidrag landet får från EU så kanske det inte är någon omöjlighet.
Det blårandiga tåget vandrade i sakta mak mot arenan. När alla var inne på arenan räknades 1740 supportrar in. En fantastisk siffra med tanke på flyttade speldatum och flygplansstrul.
Nu skulle det sjungas, och som det sjöngs. Stämningen inne på arenan bland alla glada djurgårdare var enorm. En kort stund innan matchen började folk fatta vad det var som höll på att hända. En efter en hoppade med glädjeskutt ned på planen med kameror i högsta hugg. Glädjedansande amatörfotografer ville föreviga en klassisk stund. Att UEFA godkänt Tolka Park som arena är ett hån, men med lite plaststolar så ordnar sig tydligen allt.
[forts.]
