AIK - HJK Helsingfors 1-2
Den nya uppställningen vållade problem för AIK:s offensiv och defensivt slarvade Gnaget vid båda målen.
Laguppställning:
Daniel Andersson
K Corneliusson - D Ljung - B Kibebe - E Edman
T Lagerlöf - D Tjernström - L Casserly
P Andersson - M Åslund - S Ishizaki
Den nya uppställningen är nog det som är mest värt att rapportera om från dagens match. Spelet som helhet blev klart lidande av förändringen, men det skall dock sägas att idén både kändes och såg väldigt intressant ut.
Men om vi börjar med matchen: Första halvlek var väldigt intetsägande, HJK spelade mycket på långbollar som matades gång på gång mot anfallet. Det som fick det att se effektivt ut var nog dock snarare AIK-defensivens orörlighet än HJK:arnas snabbhet. Flera gånger var man nära att rinna igenom mycket på grund av tveksamhet eller tröghet i försvarslinjen. AIK fick aldrig någon struktur på sitt spel och man verkade vilsna i sina nya positioner. Benjamin Kibebe är nog den man minns mest från första halvleken. Han gav intryck av stor rutin och stort självförtroende. Han var den som styrde och ställde defensivt och hördes överlägset oftast ropa kommandon till medspelarna.
I andra halvlek kom AIK igång bättre i sitt nya spel men man hade svårt att skapa avslut och kontinuerligt speltryck trots att den nya uppställningen gav flera ytor och spelmöjligheter. Målen som släpptes till var dock desvärre produkter av samma passivitet och obeslutsamhet som karakteriserade första halvlekens försvarsspel.
Förutom Kibebe bör även samspelet mellan Tolle och Luke nämnas. Det fungerade stundtals alldeles lysande och det small på ordentligt flera gånger så man förstod att HJK hellre spelade över än runt de båda mittfältarna.
Spelsystemet då - man kan tycka att ett system som orsakar en så trist tillställning som denna inte kan vara speciellet bra, men det fanns många outnyttjade fördelar.
Backlinjen spelade ungefär pa samma sätt som tidigare, två mittbackar och två offensivt orienterade ytterbackar. Mittfältet och anfallet blir däremot helt annorlunda utformat. Offensivt fick Tjerna en till synes fri roll framför Luke och Tolle. Ishi och Långås (framför allt Ishi) låg och slickade kantlinjerna på bästa Barcamanér. Ytterbackarna fyllde på kanterna bakifrån (där Kalle idag inte fick mycket uträttat), Tolle/Luke gav understöd ömsom till höger ömsom till vänster om Tjerna.
Spelmässigt blev reslutatet att man ständigt skapade enorma fria ytor på kanterna då man tvingade motståndarförsvaret att koncentrera sig på mitten. Man tappade kanske lite av djupet i spelet men det man vann i sidled överträffade klart den lilla förlusten i djupled.
Det man missade idag var att hitta de spelalternativen som nästan hela tiden fanns tillgängliga i sidled. Allt eftersom man gjorde det kom också spelet igång bättre. När man kommit så långt lyckades man dock inte ge kantspringarna tillräckligt många alternativ till spel in i banan igen, varvid dessa ofta var tvugna att spela hemåt igen för att invänta förstärkningar. Detta moment kom också igång mot matchens slut, men man fick ingen riktig fart på det innan slutsignalen ljöd.
Matchens lirare: Luke Casserly
