Reseberättelse från Island
Här får du i två delar läsa om hur en av AIK:s supportrar hade det på Island.
Resfeber var bara förnamnet på de känslor som infann sig på onsdagsmorgonen. Äntligen skulle jag få åka till ett av mina drömmars resmål. Island och Vestmannæyjar.
Bara tjugotre personer hade bestämt sig för att flyga med till detta underbara land. Jag lider med alla er som inte följde med. Klockan elva var hämtning i Älvsjö centrum bokad, ja faktiskt var en fjärdedel av ressällskapet från södra förorter. Planet avgick från Arlanda klockan 14.10, men innan dess hanns givetvis den traditionella Bloody Maryn med.
Flygningen till Island tar drygt tre timmar, medan hemresan går på drygt två och en halv. Vinden i ryggen kan innebära mycket, även om man inte pratar fotboll.
Den som tror att det är sommar och värme även på Island tror fel. Inofficiella uppgifter säger att temperaturspannet på ön är mellan minus två och plus tolv grader. Väderomslagen kommer snabbt och ofta. Tyvärr för islänningarna är solsken en bristvara, men de verkar trivas ändå.
När planet gick ner mot Keflavik var det regn som bjöds, temperaturen var elva grader, men stämningen bland gnagarna var på topp. Från Keflavik till resans första anhalt Reykjavik är det ungefär en timmas resa, denna sker med buss. Vår busschaufför var verkligen en man med glatt humör, mången historia hanns med under resan och han talade ovanligt nog svenska.
På vägen till Reykjavik ligger Islands mest berömda bad Blå Lagunen. Givetvis var det läge för ett stopp och bad i turkosblått vatten även för en busslass AIK:are. Blå Lagunen sägs bland annat har förmåga att bota psoriasis och hudsjukdomar. Om man får tro vår galne busschaufför fanns det även helt andra verkningar av att bada i det mineralrika vattnet, men dessa var mer åt det sexuella hållet. I övrigt kan sägas att den världsberömda källan är en mycket varm källa, men behaglig att befinna sig i. Inga bakterier finns i vattnet, som är mycket salt. På platsen finns även en naturlig ångbastu inne i lavaberget, den är helt klart värd ett besök, men lätt att missa om du inte är uppmärksam. Att ett gäng gnagare med svavelhaltig lermask ser riktigt kul ut i denna miljö behöver nog knappast nämnas.
I Reykavik var boende bokat på Hostell. Reykjavik Youth Hostel låg cirka 30 minuters promenad från centrum. Alldeles för långt att gå tyckte vi och tog bussen. Allt är jättedyrt på Island, speciellt att åka buss om du inte har jämna pengar. Att få växel tillbaka är bara att glömma. Många känner den isländska huvudstaden som ett riktigt nöjestillhåll. Detta är sant, men inte på vardagar. Islänningen går precis som vi ut framför allt på fredag och lördag, varför onsdagens uteliv var av något lugnare karaktär. En kul kväll på The Dubliners blev det dock till sist. Och vi var långt ifrån ensamma på stället.
Vestmannæyjar ligger tjugo minuters flygresa eller två timmar och fyrtiofem minuters resa med färja från isländska fastlandet. Vi åkte färja. Färjan gick från en liten hamnstad som heter Þorlákshöfn, en bussresa på trettio minuter från huvudstaden. Det var ett något trött gäng som klev på färjan, för den vackra och gungiga färden till matchön.
Vulkanön och världens nyaste landsdel Surtsey ligger i det Vestmannæyjerska öriket. Denna ser man tydligt när vi i gassande sol gungar fram på Atlanten. Förutom Surtsey är det många härliga bergsformationer som sticker upp, men det var chansen att få se valar som höll de flesta av oss vakna under färden. Och när vi så närmade oss huvudön så visst dök den första valen upp bredvid fartyget, sedan en till och sedan ytterligare flera. En helt fantastisk upplevelse, att få se dessa ryggar röra sig i det klara atlantvattnet. Den vackraste synen på hela resan är dock när du anländer till Heimaey (huvudö av de femton öar som tillsammans bildar Vestmannæyjar) som har två hamnar. Den första åker vi förbi och det fantastiskt vackra vulkanlandskapet (senaste utbrottet var 1973) visar sig på nära håll. Hur otroligt vackert det är går inte att i ord beskriva utan måste upplevas på plats.
Av Islands cirka tvåhundraåttiotusen invånare bor nittiotusen i Reykjavik och ungefär fyratusenfemhundra invånare på Vestmannæyjar. Därför är det mycket anmärkningsvärt att det kom hela sjuhundratvå åskådare till matchen, som var helt utsåld och spelades på den mycket vackert belägna Hásteinsvöllur. Solsken, tio grader varmt och snålblåst från Atlanten var enligt öborna det bästa väder de haft på mången dag. Vi får tro dem, även om vi höll på att frysa ihjäl på läktarplats. Matchen var precis som beskrivits mycket tuff, och samtliga domare måste få ett lågt betyg om ens något, även om de släppte lika mycket åt båda håll.
Fortsättning>>>
