Samma visa, om och om igen...

Mot Hammarby behöver vi inte ens spela bra för att vinna.

I en inte alltför sevärd match upprepade sig historien en gång till. Tabelläge eller form tycks inte spela någon roll, Hammarby kan ändå inte vinna. Det visste vi, men nu lyckades de inte ens trots att det var de som hade ett genomtänkt anfallsspel och trots att de för en gångs skull höll jämngod kvalitet matchen igenom. Tidigare har de haft en kvart här och en halvlek där, men den här gången var det en jämndålig match med plus för Hammarby fram till vårt ledningsmål. Därefter hade lagen hand om var sin period kring pausen för att sedan helt se ut som en typisk allsvensk match där ett mediokert lag leder knappt över ett annat mediokert lag. Hammarby vann skottstatistiken klart men var dåliga med siktet och tog många avslut från svåra lägen.

Domare Ingvarsson höll på att tappa en ganska ful match helt genom att blunda för grova förseelser samtidigt som en del hyfsat billiga frisparkar delades ut åt båda hållen. Han blåste visserligen frisparkar med gott urval, men fler kort borde ha delats ut. En handfull feldömda hörnor och inkast är inte längre något man ens reflekterar över i allsvenskan…

Det positiva - förutom de obligatoriska poängen mot småsyskonen – var att AIK höll en stabil nivå defensivt matchen igenom och faktiskt – vågar man ta orden i sin mun? – kontrollerade matchen med undantag för minuterna efter pausen. Visserligen försvann mittfältet vid flera tillfällen och i andra halvlek spelade vi med sexbackslinje, två på kanterna och två forwards men det släpptes inte till många lägen och spelarna agerade som ett lag och visade bra inställning. Markstedts styrning i första halvlek och Pohjas dubbelchans i början av den andra var de värsta. Kennedy hade ett antal sedvanligt lama avslutsförsök (ett efter en mycket snygg dribblingsraid där en i övrigt stark Pelle Nilsson såg ut som en cementpelare) som inte vållade oro plus att Markstedt i andra halvlek frispelades men felaktigt blåstes av för offside.

AIK-chanserna var också lätträknade, men uppstod till skillnad från Hammarbys till synes mer utifrån individuella blixtrande ryck och kombinationer än genom planerad anfallsuppbyggnad. Båda målen till exempel: 1-0 efter att Daniel Hoch vinner en duell på mittplan mot Traoré och rusar framåt med bollen. När hela Hammarbyförsvaret följer honom och Adde, joggar Nordin fram i mitten på ytan som Sleyman i vanlig ordning släpper och placerar säkert in bollen till vänster bakom en duktig Ante Covic. Denne Sleyman är säkert en duktig spelare annars och populär bland bajarna, det är inte min mening att hacka på enskilda, men han måste vara den mest misslyckade spelaren vi sett i Råsundaderbyn på senare år. När han är med i deras startelva känns det alltid som att det är klart. Han var visserligen inte helt usel denna gång och inte ute och cyklade på 2-0 som väl var än mer genialiskt och kom utifrån ingenting. Tamandi – för dagen ovanligt lite med i offensiven – på väg fram lättar in den till Ishizaki som klackar framåt på volley. I vad som troligen inte var offside (även om många tycktes tro det, jag har själv inte sett bilder ur rätt vinkel med alla inblandade spelare i bild) får Hoch bollen helt ren med Covic. Hoch stannar upp, som om han själv väntade på avblåsning, kommer nära men drar kvickt till vänster och kommer nästan ur vinkel. Bollen slås in med vänstern i bortre änden av målet. Det kändes som att detta kunde inte ens årets AIK tappa.

Norra Stå går mot sin kanske bästa säsong någonsin. Nya TIFO-idéer på varje större match, starka publiksiffror och ett manstarkt sjungande. Givetvis inte svårt att uppbringa i ett trepoängsderby mot de grönvita, men att under en säsong som varit pinsamt dålig (sett med på senare år bortskämda AIK-ögon) förbättra sig i så många aspekter är imponerande! Igår fick man en delåterbetalning av laget man erbjuder sin kärlek.

En lustig detalj angående Hammarbys hemmaarrangemang på Råsunda: Före matchen och under pausen brukar kaffe, kakor och läsk/mineralvatten finnas att tillgå för pressrepresentanter. Kaffe och kakor fanns som vanligt (dock var det tomt inför matchen), men den enda kalla dryck som erbjöds var lättöl(!). Som om det inte var nog med det så bjussade Hammarby på Åbro! Och: Det var inte tillåtet att ta med glasflaskorna ut på läktaren… Den stilla undran var givetvis varför man kom på idén att servera i sådana istället för de sedvanliga PET-flaskorna.

Bajen har inte blivit roligare än förr. Bajen har alltid varit bland det roligaste jag vet.

Fotnot: Spelarbetygen nedan är satta av Söderst@dion.

0 kommentarer