Gästkrönika: Lägg ner Superettan - för Allsvenskans bästa!
Härom veckan var en av Sveriges mer respekterade tyckare på besök i Fotbollskväll för att tala om den bristande kvalitén i svensk klubbfotboll, samt för att komma med recept på hur vi skall förbättra den.
Tyvärr så blev förslagen inget annat än en upprepning av floskler som att våga spela offensivt eller min egen favorit satsa på unga tekniska lirare istället för gamla och rutinerade. Dessutom lade han till att Allsvenskan borde satsa på två-tre topplag. Vad han egentligen menade med det klarade han aldrig av att utveckla, därför tänkte jag nu lägga orden i munnen på honom och förklara vad han egentligen menade(?).
Som Thomas Nordahl påpekade i Fotbollskväll så är det svårt att avgöra hur bra klassen på Allsvenskan egentligen är. Den enda parametern vi har är att titta på resultaten i europacuperna. Där har resultaten de senaste åren varit relativt sett erbarmligt dåliga. Ett argument som ofta tas upp till Allsvenskans fördel är jämnheten i ligan - och det är sant, Allsvenskan är mycket jämn, men det kan knappast tas som intäkt för att den skulle hålla hög klass. Många av våra lag har de senaste åren åkt på rejäla käftsmällar mot lag av inte allt för hög kvalitet.
2002
Hammarby-Partizan Belgrad 1-1; 0-4
IFK Göteborg-Zimbru Chisinau 2-2; 1-3
2001
Legia Warszawa-Elfsborg 4-1; 6-1
Om Allsvenskan, som nu är så exceptionellt jämn att alla lag kan hålla jämna steg med alla, håller hög kvalitet så borde väl våra lag kunna hålla jämna steg med topplag från Polen, Jugoslavien och Moldavien!
Frågan är då vad som är realistiskt för ett land med Sveriges folkmängd och geografiska läge. Vi kan väl börja med att konstatera att det är rent nys att ha det geografiska läget som ursäkt; Rosenborg som ligger på samma breddgrader som Sundsvall har varit Skandinaviens absolut bästa lag i snart ett halvt decennium och Ryssland och Ukraina har haft lag långt framme i turneringarna trots att de ibland måste spela i minusgrader, m.a.o. klart sämre förutsättningar än oss i november eller mars.
Folkmängden kan naturligtvis vara ett problem, men man skall inte överdriva folkmängdens betydelse. I jämförelse med klart större länder som Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike eller England så kommer vi naturligtvis alltid att vara klassen eller flera klasser sämre. Men på lite lägre nivå känns det som att folkmängden inte spelar så stor roll, länder med 4 miljoner invånare har lag som kan mäta sig med länder vars lag har 10 miljoner invånare som i sin tur har lag som kan mäta sig med lag vars länder har 16 miljoner invånare. I Norden borde folkmängden vara till vår fördel, men ingen kan påstå att vi har den bästa ligan.
Hur bra borde Allsvenskan kunna vara?
Vilka parametrar är det då som bestämmer hur bra en liga kan bli? Det borde väl rimligtvis vara en kombination av landets ekonomiska förutsättningar, population och fotbollskultur. Visserligen har Sverige rasat i allsköns tillväxtligor de senaste åren, men såvitt jag har förstått det så är väl Sverige i paritet med de flesta västländer. Fotbollstraditionen är det knappast heller något fel på. Vi har väl högst 10-15 länder före oss i VM:s maratontabell och vårt publiksnitt är bland Europas bästa om man bortser från de fem största länderna inom EU.
Länder vars ligor borde vara jämförbara med Allsvenskan är enligt mig: Grekland (10.6 miljoner invånare), Portugal (9.8), Belgien (10.2), Schweiz (7.3) och Österrike (8.2), dvs. länder i Västeuropa med ungefär samma befolkningsstorlek. (I Sverige bor det 8.9 miljoner invånare). Den bistra sanningen är att Allsvenskan är sämre rankad än samtliga dessa länders ligor. Detta trots att inget av länderna kan sägas vara mer fotbollsländer än Sverige. Allsvenskans publiksnitt är högre än samtliga dessa länders och på landslagsnivå har vi sett över 30-40 år gjort bättre resultat än samtliga, med reservation för Belgien. Utöver detta tillkommer ett antal östländer med jämförbart invånarantal samt några mindre västländer: Skottland (5.1), Tjeckien (10.2), Israel (5.9), Norge (4.4) och Kroatien (4.5). Efter Partizan Belgrads förnedring av Hammarby så är det väl högst troligt att även Jugoslavien (10.2) kommer att ligga före Sverige på UEFA-rankingen. Faktum är att endast tre västeuropeiska länder ligger efter Sverige i UEFA-rankingen, då bortser jag från länder som Island eller mindre, och det är Danmark, Irland och Finland.
Nej sanningen är faktiskt att Allsvenskan är fruktansvärt dålig om man jämför med hur bra den borde kunna vara. Just nu är Allsvenskan rankad som den 21:a ligan i Europa. Efter den här säsongen kan vi vara så lågt som 24:a, dvs. om AIK och Djurgården åker ut mot Fenerbahce respektive FC Köpenhamn - ett scenario som nästan känns troligare än motsatsen. Då kommer Jugoslavien, Bulgarien och Danmark att gå om Sverige i rankingen.
Vad skiljer Allsvenskan från andra ligor?
I dagens penninghungriga värld så känns det som att ett lags eller en ligas ekonomiska förutsättningar avgör hur bra det går. Det är klart att vi kan träna mer och satsa på yngre spelare, men utan pengar så sticker de yngre spelarna till bättre betalande klubbar och utan pengar så är det svårt att förbättra träningsmöjligheterna.
Frågan är då, vad gör de andra nationernas ligor så mycket bättre än Allsvenskan? Thomas Nordahl sa utan att precisera sig att vi borde satsa på 2-3 lag i Allsvenskan precis som i resten av Europa. Ett ganska vagt förslag, som Mats Nyström påpekade så sätter sig knappast de allsvenska lagen ner och bestämmer att de skall satsa på Malmö FF, Örgryte och Djurgården. Men hur ser det då ut i de andra länderna? Generellt sett så är det tre olika filosofier som gäller när de olika förbunden delar ut pengarna från reklamintäkter och TV-avtal.
I) Man kan dela ut pengar lika till alla klubbarna oavsett hur de har placerat sig föregående år eller hur attraktiva de är för publiken.
II) Man kan som i Italien låta klubbarna förhandla TV-avtalen själva, vilket förmodligen skulle leda till ganska stora skillnader mellan klubbarna.
III) Man kan som i de allra flesta länder låta tabellplaceringen avgöra hur stor andel av TV-intäkterna man skall få.
En annan sak som skiljer Allsvenskan från många andra länder är att vi spelar färre matcher, våra lag har 13 hemmamatcher per säsong medan t.ex. Anderlecht har 17 hemmamatcher. För en klubb som Malmö FF eller AIK skulle det innebära en omsättningsökning på 5-6 miljoner kr per säsong. Hur mycket det skulle bli i vinst låter jag vara osagt.
Nu undrar ni säkert hur SvFF fördelar pengarna från TV-intäkter och sponsring. Föga förvånande har SvFF i sann socialdemokratisk anda valt att fördela pengar jämnt mellan alla lagen, sex miljoner kronor vardera till de 14 allsvenska klubbarna. Men inte bara det utan man delar även ut 2 miljoner kronor vardera till de 16 klubbarna i Superettan.
Frågan är då om klubbar som vanligtvis kämpar i de nedre regionerna skulle gå med på en förändring där tabellplaceringen avgjorde hur stort bidraget skulle bli. Men en sak torde Sverige vara ensamt om och det är att 25 % av TV-intäkterna delas ut till en lägre division.
Klicka här för del 2
