Green hyllar svensk fotboll (Del 2)

Mer pengar till Allsvenskan?

Jag instämmer till fullo att Allsvenskan hade vunnit på att utökas, gärna med totalt 16 lag, nämligen 30 omgångar. Men inte på bekostnad av Superettan. Jag tror inte att lagen i Allsvenskan kan bli bättre nationellt såväl som internationellt först om de får ex. 3-4 miljoner kronor mer om året från förbundet, genom tv-intäkter eller annat. Elitlicensen är nog snarare ett steg i rätt riktning.

Klubbarna agerar mera professionellt nu. Varför ska exempelvis en spelare lyfta 100 000 i månaden (inga namn nämnda) och sedan härja i reservlaget och göra mål sporadiskt? Nej, sanera klubbarna, banta trupperna till 22-25 spelare, för vilken klubb behöver 30-33 spelare för att kunna spela i Allsvenskan?

För 3-4 miljoner får du bara en ”halv” Niklas Skoog (köptes in från Örebro för 8 miljoner) för att nämna ett exempel, när man å andra sidan genom gedigen talangjakt finner spelare minst lika bra för samma summa pengar. Peter Ijeh och Daniel Majstorovic, ännu ett exempel på två viktiga spelare i årets upplaga av MFF, köptes in för sammanlagt mindre än 4 miljoner.

Kanske är en utökad verksamhet av talangjakt något att föredra. Här borde det finnas utrymme för att heltidsanställa kunnigt folk som letar och handlar in billiga och skickliga spelare i syfte att erövra titlar för att så småningom sälja dyrt.

UEFA:s nya regler om Bosman, ersättningar till klubbar som ett slags ”utbildningsbidrag” vid vidareförsäljning, är något som bidrar till att Allsvenskan inte utarmas på sikt. Fler klubbar borde själva höja prislapparna på sina försäljningar och inte rea ut dem. En Southampton-journalist skrev att det var obegripligt att någon som Anders Svensson, svensk landslagsspelare, blott kostade en miljon pund i övergång. Problemet ligger kanske inte i att de allsvenska klubbarna behöver mer pengar, kanske snarare att de skulle lära sig att hålla i dem bättre.

Många klubbar i Europa lägger ner sin ungdomsverksamhet och väljer att plocka spelare med hög utvecklingspotential, och med dem flera som redan är fullfjädrade spelare, från lokala lag. Det har visat sig vara mera lönsamt. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har om du inte vet hur du ska spendera det för bästa möjliga resultat.

Allsvenskan – en given succé?

Visst är det sant att Allsvenskan inte vimlar av spelare från Superettan som gör succé. Å andra sidan är Landskrona BoIS ett lag som kommer direkt från Superettan och de spelar en underbar fotboll vilket motsäger att det inte råder en succé. Bortsett från Kalmars missräkning (de hade som målsättning att ordna med en europaplats redan i år) så har fjolårets ”nykomlingar” (vi kan väl kalla dem för det) DIF och MFF, samt årets nykomling Landskrona visat att de är här för att stanna. Någon av klubbarna kan mycket väl spela hem guldet. En annan klubb är Örgryte. Varför nämner jag nu Örgryte?

Jo, kontinuitet stavas det. Erik Hamrén har arbetat i flera år med sin spelartrupp, sitt spelsystem och gjort några förändringar under årens lopp. Vi ser nu hur svårslagna ÖIS har blivit. De kan mycket väl också spela till sig guldet. Det vore lika välförtjänt som om Landskrona, MFF eller DIF gjorde det samma. Med detta vill jag ha sagt att även Superettan tjänar på en kontinuitet, nämligen en serie som i nuläget på 16 lag.

Det skulle vara förödande att dela upp serien i en norrsektion och en södersektion såsom tidigare år. Kvaliteten på klubblagen är dock inte nationellt geografiskt kvoterad och vi ser nu att de bättre lagen (mycket tack vare bättre träningsmöjligheter och nära samarbete med storklubbarna i storstäderna) kommer från Stockholmsregionen och söderut ner till Skåne. Detta skulle vi inte ha fått uppleva med en norrserie och en motsvarighet i söder. De främsta lagen borde vara de som placerar sig i Superettan för deras kvaliteters skull och inte för en nationell geografisk kvotering.

Däremot tror jag på en naturlig utökad koncentration vid de större städerna, vilket också sker runt om i Europa. Publiken styr intresset och de genererar pengar i form av biljettintäkter, sponsorer och tv-intäkter. Detta kan man stimulera med hjälp av de redan existerande nätverken som växer sig allt större bland de allsvenska klubblagen. Lån mellan klubblag, ett i Allsvenskan och ett i Superettan, är något som kommer att främja de båda ligorna. Det har pågått i flera år och det utökas alltmer i positiv riktning.

Allsvenskan mot Europa?

De svenska klubblagen agerar mera professionellt och empiriskt än någonsin. Jag är stolt att kunna hålla på ett allsvenskt lag och att det överlag råder en sådan imponerande och föredömlig supporterkultur i Sverige som det tveklöst gör. Vår liga är bättre än vad någon ranking världen över skulle kunna ge den erkännande för. Må så vara att UEFA ligger bakom rankingen men för mig känns det inte mer angeläget än om det nu skulle ha visat sig att Veckorevyn rankade ligorna.

Vi vet vad vi får för pengarna när vi köper vår biljett, vi vet vad vi får för vårt engagemang när klubbarna satsar för att visa sin tacksamhet (för sällan har väl Allsvenskan hämtat in så många internationella spelare som spelar i årets allsvenska?) och jag behöver ingen ranking som talar om för mig vad jag borde tycka om min egen inhemska liga.

Angående Svenska Cupen anser jag att vi borde ge den några år innan vi utvärderar och kasserar den fullständigt. Förbundet har gjort helt rätt med sina förändringar. Däribland att låta cupen gå parallellt med Allsvenskan vilket borde öka intresset då det faktiskt ligger en europaplats i potten. Trist att prispengarna bara är 250 000 men biljetten ut i Europa kan generera mer pengar. Tror också att det lag som vinner cupen är av bättre kvalitet då den nu löper parallellt med ligan vilket passar de lag som har störst bredd i truppen.

Elfsborg (besvikelse i årets allsvenska) och framför allt AIK, DIF och MFF är lag som säkert kan hävda sig en aning i Europa i och med en cupvinst. Att lägga finalen på Råsunda tycker jag är alldeles rätt i tiden. Hans Eklund (HIF) föreslog att det skulle ligga en 10 000 kr i potten för de supportrar som vinner läktarengagemanget, utsedd av en opartisk jury. Det är i alla fall hög tid att låta cupen få minst 2-3 år på sig att bli ”bättre” och intressantare för både publik och klubblag.

Kanske skulle cupen tjäna på att ”säljas ut” vilket har skett i många andra länder. Om det nu är pengarna som är drivkraften. Jag vill gärna tro att en cupseger och europaplatsen är den största motiveringen i sig själv. Visst skulle jag personligen tycka det var underbart om DIF sparkade ut de danska träbenen i cupen och AIK friserade till de turkiska stylade killarna. För trots allt är jag svensk när svenska klubblag spelar internationellt. Jag hatar inga andra klubblag, men de är likväl rivaler om det allsvenska guldet, men bara så länge de spelar i Allsvenskan och inte internationellt.

Skrivet av:
Thomas Green

Publicerat av:

Jakob Kjelldén2001-09-05 22:44:00

Fler artiklar om Malmö FF