Ännu en oknuten säck
Hellre grisfotboll och trepoängare än skönspel och ständiga poängförluster.
Att det ska vara så svårt att knyta ihop säcken. En del frågor föds i huvudet gång på gång. När man lämnar Råsunda efter ännu ett oavgjort resultat börjar jag tänka på pengar. Ja, ni hörde rätt, pengar!
Jag frågar mig själv vad det skulle ha givit ifall jag oddsat på 1-1 varje hemmamatch under, låt säga, den senaste femårsperioden. Det känns i alla fall som att jag inte skulle ha gått särskilt mycket back.
Nu är den stora frågan egentligen inte ekonomisk eller av spel- och dobbelnatur utan rent fotbollsmässig. Varför kan AIK inte knyta ihop säcken? I kvällens möte med Halmstad såg det onekligen lovande ut länge. Under första halvlek var spelet ofta briljant. Ett snabbt och snyggt kortpassningsspel med många fina kombinationer.
Det mattades en aning i andra halvleks inledning men efter ett tag visade sig det vackra spelet igen. Problemen uppstår under matchens sista 15-20 minuter då AIK ska försöka spela på resultatet. Återigen slås man av det faktum att det som AIK var så bra på under Baxters två första år nu är helt borta. Nämligen förmågan att kontrollera ut en match.
Numer blir laget ängsligt, tappar boll alltför lättvindigt på mittplan och agerar alldeles för ofta skärrat i försvarsspelet. Sanningen är idag den att en uddamålsledning med halvtimmen kvar att spela nästan undantagslöst innebär ett oavgjort resultat. Kontentan blir att vi lämnar Råsunda med en poäng som inte känns som en vunnen poäng utan som två förlorade.
Trist är också att konstatera att mot Halmstad, som så många gånger förr, så var spänningen rätt onödig. Med ett så markant övertag i första och delar av andra halvlek, så borde matchen ha punkterats på ett tidigare stadium.
Nu är tyvärr AIK´s publikfriande spel ofta alltför ineffektivt. Under matchens första 45 minuter skapade AIK nästan inte en enda vettig måchans trots att de trillade boll oavbrutet. Vill minnas att det innan Uhrins inträde spekulerades en del i vem som skulle ta över rodret efter Larsson. Ett hett tippat namn var Drillo. Jag kan bara konstatera att norske Egil hade slitit sitt hår ifall han tränat AIK idag. Laget spelade så olikt Drillos spelide man kan tänka sig.
Nu är jag inte säker på att jag vill se den fotbollen i AIK men samtidigt måste ändamålet helga medlen. Hellre grisfotboll och trepoängare än skönspel och ständiga poängförluster.
Glädjeämnet för kvällen var i alla fall Hochen. Tänk om fler haft hans självförtroende. han är överallt där det kan anas måltillfälle och hugger ständigt som en kobra. Är det någon som vet varför han blev utbytt? Karln sprudlar ju av spelglädje och tro på sig själv.
Slutligen kan jag återigen i egenskap av förälder notera att när det gäller att arrangera roliga saker för barn så är nog AIK bland de sämsta regissörer man kan tänka sig. Det bevisas av ännu ett fantasilöst, trist och rörigt Gnagisland. besöket där blev inte heller denna gång något som mina ungar kommer att minnas som något roligt, ifall de nu kommer att minnas det över huvud taget.
