200 mil, 1-4 och 0 poäng. Del 2
Mer tur med vädret!
När vi efter många långa mil åter kom till Edsbyn jublade vi när vi åter såg människor. Vad som var värre var att ölen höll på att ta slut. Japp, 7 pers hade tömt hela lagret på över 180 öl på mindre än ett dygn och då hade de ändå druckit öl på krogen i Sundsvall. Jag var helt förfärad, men tänkte att det i alla fall kunde bli lugnt och skönt i stugan på natten eftersom alla skulle vara trötta. Fel hade jag så det bara rök om det… Vi lyckades dock hinna till Mora innan klockan 10 på kvällen och det var ju tur det eftersom Konsum stängde 22 och alla ville köpa mer öl, mest för säkerhets skull. På väg till Mora hittade Gögge en ”stock” som han prompt skulle ha med sig och vi lyckades knö in den i bussen på något underligt sätt. Fan vet vad han hade för smart idé att man skulle använda den till… Efter att ha lämnat av Drutten hos sin familj åkte vi till vårt boende, lastade ur sakerna och satte oss för att snacka skit. Hasse somnade först, sen Gögge, medan Jansson, Kenneth, Lunden och jag fortsatte natten med prat och skratt. Men när Jansson valde sängen följde vi andra efter och det var då helvetet började. Lunden snarkade! Det var inget vanligt snarkande heller. Ni vet hur det låter när en flistugg arbetar för fullt? Om ni inte vet hur det låter kan jag säga att det låter mycket. Då har ni kanske en klar bild av vad som försiggick i stugan den natten. Jag kastade kuddar och försökte vända honom hela tiden, men han snarkade. När det började ljusna somnade jag. Ridå!
Uppvaknandets tid i stugan på lördagen var häftigt för en del (Gögge) och mer normalt för andra (mig). In i bussen och direkt till Drutten för vidare färd till Mora centrum för att köpa mer öl. Sedan gick vi runt bland valstugorna och några i vårt sällskap höll diskussioner med vissa av de politiska partierna och Kenneth fick skäll av Miljöpartiet för att Gögge sa att han slängt ut alla tomma ölburkar i naturen hela vägen. Eller kanske det var jag som skyllde på Kenneth, jag vet faktiskt inte. Kul var det i alla fall när Kenneth skulle försvara sig med näbbar och klor mot de grundlösa anklagandena han utsattes för! Annars flöt dagen på i sakta mak med fotboll på C+ och mer öl i de törstiga struparna hos killarna. Vi fick även låna en ficklampa av Drutten så vi skulle se bättre ute i skogen då våra stugor inte hade elektricitet indraget. Det tog inte 2 minuter så hade Gögge lyckats förstöra den, då åkte vi till macken för att köpa nya, naturligtvis sa vi inte till Gögge att vi köpt nya. Man vill ju inte riskera de nya fina lamporna eller hur? När mörkret började smyga sig på frågade vi Drutten var vi skulle ta vägen för att kunna gå ut. ”Åk till Falun” sa han och det gjorde vi. I Falun var det hyfsat bra drag måste jag säga och vi hamnade på ett ställe som hette ”Engelbrekt”, för där var det live musik och det är aldrig fel. När vi åkte hem på natten var det en person som lyckades spy flera gånger till stor glädje för oss andra. Men detta missade Lunden och Hasse eftersom de hade de värsta gamnackarna jag sett på flera år! Och eftersom Jansson och jag fotograferade det hela och Drutten och Kenneth inte var med i Falun kan ni, kära läsare, lista ut själva vem som kalvade i bussen…
Resten av resan gick bra och Rättvik ligger helt otroligt vackert vid Siljan. En liten incident måste jag dock dela med mig av och det var när vi kom fram till stugorna och Hasse skulle kliva av bussen. Han trillade rakt ner i lingonsnåren och sa något i stil med att han nog inte var på Sjöbo just nu eftersom det bara finns betong där. Kanske roligare när man upplevde det på plats, men ändå.
Söndag, valdag! Stilla och lugnt hemma hos Drutten mest hela dagen även om vi tog en liten sväng med Druttens pojk för att kolla på ishallen i Mora. Hur man kunde knö in 4500 personer där i derbyt mot Leksand förra säsongen övergår mitt förstånd. Den var otroligt liten kändes det som. Mora åkte i alla fall på pisk av Orsa (16-åringar tror jag det var som spelade) och vi åkte hem igen för att följa valet. Det var skönt med en mellandag måste jag säga.
Måndag morgon och vi var tvungna att komma iväg fortare än tusan för att slippa stressa på väg till Norrköping. Denna gång stannade vi till i Rättvik för att skaffa en karta över Sverige. Om inte annat så har vi av denna resa lärt oss att det inte är smart att åka över halva Sverige utan kartbok. Man kan spara många mil om man kör rätt från början, eller hur Jansson? Första större stopp var i Borlänge i alla fall där det första vi gjorde var att uppsöka Domnarvsvallen för att återuppliva gamla minnen. Vi var ju där 1990 för en cupmatch och pratar fortfarande om den resan med nostalgi i blicken. Det var sig likt så vi drog in till stan för att käka. Vid detta laget hade även några stycken i bilen inhandlat ett gäng ”herrtidningar” som någon i bussen tyckte var utmärkta som utsmyckning av fönster mot mötande trafik. När vi mötte ett gäng gubbar på moped i Fagersta höll dom på att köra av vägen, så jävligt stirrade dom. Själv var jag helt emot denna idé, naturligtvis, men Gögge gav sig inte! Hahaha…
Kinamaten i Borlänge slank ner, även om personalen var lite snorkig mot oss, av någon anledning. Direkt efter maten gick samtliga till bolaget för att köpa mer öl, det var ju match senare på kvällen och det går ju inte att se på fotboll utan ordentlig dricka. Det vet väl alla, eller? Ja just det, när vi åkte igenom Insjön var vi tvungna att stanna vid Clas Ohlsson och införskaffa TIFO till kvällen. Det blev gula regnponchos och tvättsvampar för Er som undrar. Det var inte snyggt, men det var kul.
Färden ner genom landet gick bra, mest för att jag lärt mig av läxan och inte lyssnade på Jansson och hans förslag om vägar längre, och samhällena passerades i faslig takt. En annan sak jag upptäckte var att nivån på skämten bara sjönk allteftersom milantalet steg. I början kunde man inte få någon att skratta åt någonting, men på slutet räckte det att säga homo-prinsen för att alla skulle vrida sig av skratt. Var kom då detta uttryck från? Jo, det var trav på lördagen och eftersom Kenneth var tvungen att se det fick vi andra vackert finna oss i det. I ett av loppen var det en hästkrake som hette ”HornmoPrinsen” och på den vägen var det. Egentligen inget kul alls, men ganska hysteriskt kul i rätt sällskap, precis som läget var vid denna tidpunkt.
Fortsättning i del 3
