Halmstad-Helsingborg 2-2

Precis som i fjolårets match på Örjans Vall lyckades HBK kvittera en tvåmålsledning för HIF.

Vandraren
Ja, man kände sig onekligen som en vandrare denna kväll på Örjans Vall. Maken till traskande har jag inte gjort på länge, men klart är att motion aldrig skadar. Till slut hittade man också in på den halvtrista och halvtomma bortasektionen i snygg (ehum) betong.

Grundtanken inför matchen var klar. HIF skulle inte vinna årets match. HIF vinner aldrig på Örjans Vall. Om man som supporter har den tanken kan man ju gissa sig till hur spelarna resonerar.

Offensiva Halmstad
Redan vid förra mötet lagen emellan tyckte jag det var konstigt att Halmstad är ett bottenlag. De spelar alltid bra mot HIF. Okay att de inte briljerar eller imponerar, men de är alltid farliga och aggressiva i sitt spel. Offensivt sett spelar de ganska fyndigt för det mesta och de vågar anfalla med mycket folk. Visserligen är de inte speciellt effektiva, men boll kan de spela. Jag är mycket förvånad om de åker ur Allsvenskan. Måhända att spelet blir lite väl inriktat på Pascal Simpson ibland.

Halmstad började matchen offensivt, och fortsatte i stort sett hela matchen med samma offensiv. HIF hade sina perioder då man var mer offensiva och gjorde framstötar men i det stora hela var det HBK-prägel på spelet.

Stark defensiv
Med tanke på den hårda press HIFs backlinje sattes under, är det positivt att man inte släppte in fler mål. Visst hade man problem med Simpson och visst hade man lite problem med Magnus Svensson. Men i det stora hela såg HIFs backlinje stabil ut mest hela tiden. Förutom vid målen i andra halvlek såklart. Ja, det blev ju två mål.

Reprisen vi visste skulle komma
Det stod 2-0 till HIF i paus. Ett mål av Lindström (bollen gick turligt i mål via en back) och ett av Santos på straff (det var straff för HANDS, inget annat, vilket Fotbollskväll inte verkade förstå). Men ändå visste man vad som skulle hända. Man kände det på sig. Det smög sig liksom på en som en varg i vildmarken (Bengan Streuli-citat, red anm.) När Halmstad reducerade visste man det ännu mer, givetvis skulle de kvittera. Synd bara att det är en ganska svag målvaktsinsats som ligger bakom.

Från betongläktaren
Så vitt mina känsliga ögon kunde se gjorde HIF en hyfsat bra defensiv insats. Offensiven var det lite värre med, tyvärr. Om detta berodde på att HBK var så offensiva eller om det berodde på HIF-spelarnas oförmåga låter jag vara osagt. Santos försökte och gjorde en del bra grejer, men tyvärr kom inte hans anfallspartner Gustaf Andersson in i matchen speciellt väl. Inte heller mittfältsspelet var kreativt nog. Den centrala linjen sjönk för långt ner.

Fredrik Larsson fick en del skit efter målet. Och visst, han borde ha boxat ut bollen, det är synd att han ska göra ett felbeslut när han gjort en mycket bra insats i övrigt. Backlinjen såg solid ut och Jesper Jansson var duktig mot Simpson, med tanke på hur massiv den sistnämnde är.

Slutomdöme
En poäng från Örjans Vall. Kanske är 2-2 den nya traditionen i Halmstad? Hellre det än förlust. Halmstad ska ha en eloge för sitt offensiva spel. Man borde inte åka ur serien.

Men publiken. Ja, den var sämre än på Olympia. Och det säger en hel del.

0 kommentarer