IFE - AIK
Ett antal tidigare matcher lagen emellan och lite andra lösa funderingar kring tingens ordning...
Så var det då match igen. Och återigen är det match mot ett lag vi redan mött denna säsong, nämligen Solna AIK. Och hur det gick i premiären vet vi väl allihop, eller hur? Jupp, seger med två noll. Men vad det gäller Elfsborg – AIK i Cupsammanhang är det inte första gången vi stöter på varandra. Förra året var till exempel ett sådant tillfälle, och jag hoppas verkligen vi får återuppleva de scenerna även i år! Då jag bor i Jönköping händer det emellanåt att jag går upp till Stadsparksvallen och bara står där en stund för att komma ihåg den ljuvliga majkvällen förra året. Tyvärr går det i dagsläget inte så himla bra för Södra, men med tanke på hur svårt vi haft mot dem under alla år kanske det är lika bra för vår del…
Annars är mitt första minne av en cup-match mot AIK från året 1993 då vi mötte dem i kvarten på Ryavallen. I det läget var det STORT för oss att få möta AIK på Ryavallen. Jag menar, i vanliga fall var det lag som Myresjö, Markaryd och Hässleholm som kom på besök (och så GAIS då förstås…). Vi skulle alltså få mäta våra röster med mäktiga Black Army! Innan matchstart spelade vi en ”supportermatch” på Ryavallen mot Black Army och jag tror det var ett av de första stegen som togs mot den supporterkultur vi har idag. Detta var alltså nästan 10 år sedan och på den tiden var det inte snack om att umgås innan och efter matcher, oavsett vilka motståndare man hade. Kul var det i alla fall att se förbrödringen innan domaren blåste igång spelet på allvar. Själva ”huvudmatchen” avlöpte utan större problem och avgjordes till slut på straffar där Clas Hallin var totalt iskall och chippade bollen över en liggande AIK målvakt! Seger för Elfsborg och respass i semifinalen mot Degerfors där en viss Ulf Ottosson avgjorde på övertid, eller ”sudden death” som man körde med detta år.
Nästa gång vi möttes i cupen var 1995 då återigen Ryavallen var spelplats. Tyvärr förlorade vi denna match (1-2) men vad gjorde väl det? Vi var ju med i toppen av Söderettan i alla fall. Och AIK var, då som nu, tunga att möta för ett division ett-lag.
Finalen –97 hade man faktiskt stora förhoppningar på, inte minst för att Elfsborg bara ett par dagar tidigare vunnit över AIK på Ryavallen med 3-1 efter att Mats Rotting sprungit ifrån (!) sin back. Jag trodde inte mina ögon och jag fick aldrig mer se det. Även om Rotting var en kämpe så var han ingen fartfantom på något sätt. Men det kanske sa mer om AIK-backen än vad det sa om Rotting. (Vi älskar dig fortfarande, Rotting!!!). Just nämnde anfallare fick även en huvudroll i finalen som gick på en torsdag när han hade chans att avgöra ett par minuter från slutet. Helt ren med Hedman (eller var det Asper, eller var det till och med soprent? Jag kommer faktiskt inte ihåg!) fick han totalt hjärnsläpp och la bollen helt galet. Mål blev det i alla händelser inte och några få anfall senare avgjorde istället AIK och vild glädje bland de tillresta bortafansen.
Framme vid 2001 års final. Den gick som sagt i Jönköping på den vackra Stadsparksvallen efter att vi tidigare i samma cup slagit ut Södra med 3-2 på den samma. Bra spel, bra domarinsats, mycket folk och spänning utan dess like var vad som gällde den gången. Eftersom alla redan vet resultatet kan jag nämna att Elfsborg inte har vunnit med tvåsiffrigt efter den matchen. Ja, vi spöade ju faktiskt AIK med tvåsiffrigt. (Att de flesta målen kom på straff behöver man väl inte nämna, eller?)
Men nu är det alltså år 2002 och vi skall återigen möta AIK i en cupmatch. Denna gång en semifinal och återigen är det Ryavallen som är spelplats. Att vi skall återupprepa förra årets kanonmatch och vinna med tvåsiffrigt kanske är att ta i, men hoppas får man väl göra. Men vad du som supporter kan göra är att vara med på Ryavallen och stötta våra gula hjältar så att vi klarar av att försvara cupsegern från förra året. Senast mot ÖIS gick det bra när alla tog i tillsammans. Nu kör vi en gång till och sedan laddar vi snabbt om för matchen mot Hammarby på måndag! Alla till Ryavallen!!!
Jonas Claesson, ordförande Guliganerna
