Frågorna är många men svaren är få
Ståplatsredaktionen lämnar sin syn på hur man ska göra för att börja vinna igen.
Vad är det som gör att TFF spelar sämre än förra året? Varför släpper man in så många mål? Varför ställer man en av lagets bäste spelare från fjolårssäsongen vid sidan av planen? Hur kommer det sig att Ole Mørk inte får ordning på sin spelfilosofi? Ja, som sagt är frågorna många och Ståplatsredaktionen ska försöka ge svaren till Er besökare.
Förra året slutade TFF sexa efter en makalös avslutning på Allsvenskan där laget spelade bäst av alla under de fem sista omgångarna. Man släppte in väldigt få mål och det defensiva spelet tillhörde en av Allsvenskans mest stabila. Målfabrikationen var visserligen inte den bästa men det gjordes mål i viktiga lägen, ofta i lägen som visade sig vara avgörande för matchens utgång.
I år ser det betydligt mörkare ut då man släppt in 18 mål på sju matcher. Antalet förluster är just nu 6 stycken till antalet och man har endast vunnit en ”poäng” i en oavgjord match mot norska Bryne. Framåt har man endast gjort 5 mål, något som knappast kan anses som godkänt. Än värre är att lagets anfallare ännu inte gjort ett enda mål!
Är det då läge att tala om kris? Njae, Ståplatsredaktionen tycker att man inte ska förhasta sig då det fortfarande handlar om träningsmatcher. TFF har råkat ut för många skador och sjukdom inom truppen som givetvis gjort sin inverkan på resultaten. Men det är inte lätt att skylla på skador och sjukdom när man förlorar mot lag som Östers IF, ett lag som med nöd och näppe klarade sig kvar i SuperEttan förra säsongen.
Om man ska svara på frågan vad det är som gör att man spelar sämre fotboll än under förra året finner man ganska snabbt ett logiskt svar. Då Ole Mørk kom till TFF i slutet av förra året hade han redan en idé om sitt nya lag, nämligen att de skulle bli ett spelande lag som håller bollen längs marken och ger publiken mycket underhållning för pengarna. Ståplatsredaktionens första tanke var: ”Hur i hela fridens namn ska man kunna göra TFF till ett lag som spelar underhållande fotboll utan att göra några spelarförvärv?”
Det har ju också visat sig, till och med snabbare än Ståplatsredaktionen vågat tro, att dagens TFF inte innehåller det spelarmaterial som behövs för att bli ett ”publiklag”. Ole Mørks fotbollsfilosofi går ut på att ytterbackarna har en offensiv roll i anfallen och följer med upp som assistans till lagets spjutspetsar. Det är även tänkt att anfallen ska börja ute på kanterna och att ytterbackarna är någon form av anfallsorganisatörer.
TFFs ytterbackar Mikael Danielsson och Mattias Kronvall är båda två mycket duktiga fotbollsspelare men det är tveksamt om dem båda verkligen passar in som offensiva ytterbackar? Kronvall har snabbheten, uthålligheten och spelförståelsen men Ståplatsredaktionen ser svagheter i tekniken och passningsspelet. Mikael Danielsson har spelförståelsen, passningsspelet och ett grymt tillslag på bollen men han fattas enligt Ståplatsredaktionen snabbheten och uthålligheten vilket är två egenskaper en offensiv ytterback måste inneha.
På frågan varför man släpper in så många mål har Ståplatsredaktionen ett mjöligt svar, nämligen att man hittills låtit duktige Peter Abelsson stå vid sidan av planen till Ola Larssons förmån. Hur man kan låta Peter, som var en av lagets mest tongivande spelare under fjolårssäsongen, vara avbytare är för Ståplatsredaktionen en gåta! Ståplatsredaktionen klandrar inte Ola Larssons insatser under försäsongen men man anser att Peter Abelsson är den bättre av dem båda. Det var ju tillsammans med Thomas Magnusson som Abelsson växte till den backkämpe han visade sig vara. Låt dem båda spela tillsammans igen så tror Ståplatsredaktionen att man har en pusselbit på plats till den slutgiltiga ”monteringen”.
Ståplatsredaktionen vill även att man återgår till den spelidé Alf Westerberg hade under fjolsäsongens sista matcher. Den visade ju sig vara effektiv och väl anpassad till det material Affe hade till sitt förfogande. Årets trupp är i stort sett densamma som fjolårets. De spelare som lämnat, Patrik Olsson och Patrik Larsson, tillhörde inte startelvan under merparten av matcherna och därmed kan saknaden av dessa spelare knappast vara anledningen till årets hittills dåliga resultat.
En detalj som kan visa sig vara nödvändig är ett spelarförvärv av en anfallare. Ståplatsredaktionen ser tydliga svaghetstecken hos anfallarna Mika Kottila och Ronny Petersen (ny för säsongen). De båda har ännu inte gjort något mål och har egentligen inte visat upp några glädjande intentioner denna försäsong. Den ende spelaren i TFF som visat upp prov på målfarlighet är Jonas Nilsson men han behöver Ole på mittfältet. Ett alternativ är givetvis att flytta upp duktige Patrik ”Paddy” Karlsson till A-truppen. ”Paddy” gjorde ett mål i träningsmatchen mot danska Brøndby och har varit duktig i de träningsmatcher han fått tränarens förtroende.
”Paddy” kan dock inte ensam lösa TFFs anfallsproblem utan det vill nog till att man investerar i ytterligare en forward. Finns pengarna? Tjae, Ståplatsredaktionen tror att pengarna finns men inte viljan att investera. Inom TFF är man väldigt försiktig med pengarna då man måste visa en god ekonomi inför de kommande ekonomiska kraven som Elitlicensen innebär. Här är det upp till ledningen att väga för- och nackdelar mot varandra, vill man riskera nedflyttning genom att inte investera eller vågar man satsa på en rutinerad forward och hoppas på att denne är den ”Messias” man söker? Ståplatsredaktionen tror att man väljer att hålla plånboken stängd, åtminstone under den första halvan av säsongen.
Ståplatsredaktionen anser att dagens TFF inte har de förutsättningar som krävs för att spela en minst lika bra och attraktiv fotboll som svenska mästarna Halmstads BK eller Helsingborgs IF. De spelare som dessa två lag förfogar över håller en högre och mer jämn nivå än vad TFFs spelare gör. Vill man fightas om de attraktiva placeringarna från 1:a till 5:e plats måste man anpassa spelsystemet till spelarmaterialet och inte spelarmaterialet till spelsystemet.
Man måste utgå från den trupp man förfogar över och inte förblinda sig i önsketänkande om ”publikfotboll” och ”sambafotboll”. Inom ishockeyn har TFF sin like i Malmö IF. Ofta har man hört sportjournalister nämna ordet ”grishockey” i sammanhang där MIF figurerar. Det är precis detta TFF måste förlita sig på. Vad detta innebär är att det behövs ett konstant slitande från varje lagdel, att aldrig ge motståndarna en fri meter att röra sig på och att spela med vilja istället för finess. Låt TFF göra det de är bäst på, nämligen att kämpa sig in i matcherna och förlita sig på kontringar.
Sammanfattat kan man säga att Ståplatsredaktionen tror att TFF spelar bättre om man återgår till det spel som Alf Westerberg tillämpade, låter Peter Abelsson spela mittback tillsammans med Thomas Magnusson, köper in en rutinerad och erkänt målfarlig anfallare och att man satsar på vilja och kamp istället för finess.
För att några missuppfattningar inte ska ske påpekar Ståplatsredaktionen att man inget hellre vill än att se TFF spela en offensiv och underhållande fotboll.
