Minnen från matcher Elfsborg-Hammarby
Både Elfsborg och Hammarby är kända för att spela rolig fotboll. Ibland kan det vara speciella minnen som gör att du kommer ihåg en viss match.
Min första allsvenska match som jag minns var första höstmatchen 1962 mellan Elfsborg och Hammarby, en rolig match som Elfsborg vann med 4-2. Trots dom många målen var jag mest imponerad av dom duktiga målvakterna Sven Lindberg och Ingemar Haraldsson.
Mitt stora fotbollsintresse och särskilt för Elfsborg började med den matchen. Jag kan än idag sätta mig på samma plats vid sittplats och minnas när jag satt i knäet på farsan och minns en del av matchen.
Elfsborg var titelförsvarare det året, jag var med på några matcher under guldåret 1961 men har tyvärr inget minne av det.
Nästa Hammarbymatch man minns var seriepremiären 1965 på Ryavallen när Nacka gjorde sin allsvenska debut för Hammarby. Elfsborg vann matchen med 2-1. Det årets Elfsborgs-lag var det bästa jag någonsin sett. På den tiden var det femmannaanfall som gällde, vi ställde upp med från höger Ove Westerberg, Henry Larsson, Ove Grahn, Lars Heineman och Gert Christiansson.
Under den säsongen använde man endast 13 spelare under hela allsvenskan. Allsvenskt rekord har Elfsborg med 12 man säsongen 27/28.
Nästa Hammarbymatch som jag har ett speciellt minne ifrån är 1974. Då trodde jag först att jag skulle missa matchen eftersom jag var nyopererad och var tvungen att ha ryggstöd för att klara av att sitta. Det löste sig genom att jag beställde biljetter till mig och farsan högst upp på läktarn. Det var bara det att en hel busslass med Hammarbysupportrar satt jämte oss. Trevliga supportrar ända tills Tom Turesson och Mats Werner blev utvisade när det var fem minuter kvar och jag lyckas hetsa upp hela Bajens femtiomannaklack. Det hela slutade med att farsan fick en flagga i magen och tappade luften, men bajens supportar bad om ursäkt efteråt. Elfsborg vann matchen med 5-2.
På Söderstadion 1977 ordnade min Hammarbykompis "Pelle"
biljetter på E2-läktarn. Det var en lördagsmatch, jag och Lennart (nä inte Persson), som åkte på dom flesta bortamatcher på den tiden, hämtade upp en släkting och
hennes kompis från USA som då gick på en religiös skola i Jönköping (var annars?). Det började med att när vi gick upp på läktarn reste sig hela publiken och skanderade Elfsborgsjävlar till oss. När väl matchen satt igång
satt folk och söp helt otroligt, det var ovanligt med lördagsmatcher även på den tiden. Tjejerna var helt chockade och dom undrade vart dom hade kommit, det var deras första fotbollsmatch någonsin. På vägen upp hade vi lärt dom en massa elfsborgsramsor, kul när man några år senare hälsade på dom i USA och dom glömt all
svenskan förutom några av våra hejaramsor.
Elfsborg ledde matchen med 1-0 och det var riktig hatstämning, Lennart tyckte det var bäst vi gick innan det var slut, han var orolig för vår säkerhet, men jag vägrade. Jag har aldrig gått före slutsignalen. Den som räddade oss den lördagseftermiddagen var nog Billy Olsson som kvitterade i slutminuten. Resultatet blev 1-1 och publiken var nöjd och vi behöll vår andraplats tack vare den poängen.
När jag nästa år kom upp och skulle köpa biljett till E2-läktarn vägrade man sälja någon biljett till mig och sa att där hade man aldrig sålt en biljett till någon bortasupporter. Så jag fick en biljett till andra sidan (gubbläktarn kallades den visst) som var mindre fanatisk än E2.
Jag fick se Lennart Nilssons första allsvenska mål som t o m blev ett hattrick. Så arg man blev på honom 10 år senare när han gått till blåvitt och gjort ett hattrick. I intervjun sa han att han inte gjort så många mål sen i juniorlaget. Vilken fotbollsspelare glömmer sitt första allsvenska mål?
Matchen på Söderstadion vann Elfsborg till slut med 4-2.
Nästa minne är ifrån det första slutspelet i allsvenskan 1982 där Elfsborg vann semifinalen på Ryavallen med 3-1 och man trodde att Elfsborg skulle få spela i den första finalen. Tyvärr fick vi stryk på Söderstadion med 3-0
så det blev Hammarby mot IFK Göteborg istället.
1984 mötte vi Hammarby i sista omgången där Elfsborg tillsammans med tre lag alla hade sexton poäng. På den tiden var det 12 lag i serien och två poäng för seger så då vann man allsvenskan på 30 poäng, det behöver man ha idag för att klara sig kvar!
Tyvärr förlorade man sista matchen med 3-0, där Billy Olsson gjorde tre mål, och Elfsborg åkte för tredje gången genom tiderna ur Allsvenskan.
När man återigen kom tillbaka efter några år, på Söderstadion 1998, var det ett mycket värre publiktryck än man kunde tänka sig. Även våra spelare blev chockade av publiktrycket, det var bara Stefan Mogren som spelat på söderstadion förut av våra killar. Nu är det enbart en fördel att spela på Söderstadion inför deras högljudda publik. Matchen slutade med en Hammarby-seger, 1-0.
År 2000 var jag tyvärr på semester utomlands när den historiska 3-2-matchen spelades på Söderstadion och Anders Svensson gjorde målet i slutsekunderna. Även hemmamatchen vann Elfsborg med 3-2, då var det Molle som avgjorde i
slutminuten.
Måndagens match är mycket viktig för bägge lagen då man är inblandade i bottenstriden. Segraren tar ett stort steg mot fortsatt allsvenskt kontrakt, förloraren blir kvar i det ovissa bottenträsket.
