Tankar inför Elfsborg borta
Vid ett beaktande av tidigare möten på Ryavallen är framgång inget man tänker på i första hand.
Elfsborg borta är ingen höjdare ur Kalmar FF-perspektiv. Jag har varit där ett par gånger när KFF har spelat mot Boråslaget: Första gången i Division 1 i mitten på 90-talet då vi åkte på stryk med 4 eller 5-2 efter att ha kvitterat ett 0-2 underläge. Den andra gången var i premiären i Allsvenskan 1999. Supporterklubben hade 2 bussar dit - och folk från lite varstans i landet anslöt också. Men vad hjälpte det? 160 man fick stå i ösregnet och beskåda en pinsam förnedring av vårt rödvita lagkollektiv - en upplevelse vi i och för sig har fått erfara både innan och efter den måndagkvällen på Ryavallen.
Micke Martinsson var en av de gula som drog ner rullgardinen den gången, och bara för att ironisera över hela situationen gled sektionsflaggan över bortasektionen efter Elfsborgs 3-0 mål. Micke J fanns på plats, Akinder sålde sina fanzines, Janne Banan hängde nere vid stängslet, Kalmar FF förlorade - allting var med andra ord precis som vanligt. Förväntansfull, ett par bira i glada vänners lag, sedan ösregn och en jobbig hemresa som följd:
Undertecknad somnade till på hemvägen och lurades till att vi hade kört fel väg hem. Vi befann oss nu i Dalarna, alltså mycket långt hemifrån. Givetvis gick jag på "skämtet", sömndrucken som jag var, och rusade ur bilen i jakt på eventuella dalahästar. Följden blev en hemresa som blev ännu värre, tack vare fyra trötta kånklare som såg sin enda chans till ett gott skratt den dagen.
Men nu är det andra bullar som gäller: Kalmar FF är i desperat poängnöd. En seger mot Elfsborg skulle innebära det nödvändiga livselixir som krävs för att laget ska hålla sig kvar i Allsvenskan, ett faktum som garanterar en hundraprocentig inställning hos de rödvita krigarna i morgon.
Jag säger som de gör i Italien: Vinci Per Noi!
