Livet som fotbollssupporter
Om man inte har nerver och värdighet att följa spelet på den här höga nivån föreslår jag något annat och lugnare som rekreation där man på förhand vet om utgången.
Fotboll handlar om passion
Gränslös kärlek för det egna laget, i medgång som såväl motgång, det är vad det handlar om att vara just fotbollssupporter. Fotboll handlar om passion och inget annat. De starka känslorna som ibland blir okontrollerbara och uttrycksfulla då vi hänger oss åt vår explosiva konstform, nämligen att stötta vårt lag, om det så är genom sång, diskussioner eller mer eller mindre kvalificerade artiklar är det som gör fotbollen mångfascieterad.
Om vi är amatörer eller professionella är av ingen betydelse då alla åsikter väger lika tungt. Kärleken för det egna laget mäts i varken ålder, kulturbakgrund, klubbmärke eller akademisk utbildning. Den kärleken som upplevs och genomlevs match efter match, vecka efter vecka och även ner i minsta detalj såsom den där uteblivna straffen, den onödiga varningen, stolpträffen, tröjdragningen, offsideblåsningen är sådant som gör spelet levande.
Vår ohämmade kärlek för det egna klubblaget är mänsklig och alltid alldeles ostridbar. Det är allas rätt att tycka att just sitt lag spelar den bästa fotbollen och är mest förtjänt av att vinna Allsvenskan. Kärleken till ett lag är som en livslång relation, där det inte går att ha någon affär vid sidan av.
Ibland stupar laget på mållinjen och det känns som om man blivit spolad av sin ungdomskärlek. Ibland händer det att ens lag inte presterar så värst underhållande fotboll vilket liknas vid att kila stadigt med stadens mest ratade kille eller tjej. Men vi har alla värdigheten att kunna säga till alla andra som är kritiska till vårt lag; ”skit du i det, min kärlek är äkta och det kan du aldrig ändra på!”
Kärlek och hat förenat
Det kommer alltid att vara bittert när motståndarnas ojustheter främjar dem och drabbar oss liksom glädjen är total när en hemvändare återfinns i fel lagdress och åker på en tackling som river ner spontana och hjärtansfulla applåder från läktaren.
Syndabockar och hjältar springer på samma mark och slåss om samma centimeter i nittio minuter och vi hyllar eller sågar dem för det är vår rättmätiga uppgift som fotbollssupporter. Vem kan känna sann kärlek utan att vara bekant med dess krävande motpol? Att kunna skilja på gott och ont är först möjligt då man smakat på dem båda.
Ville jag vara utan dessa starka känslor (som heller aldrig behövs försvaras) som framkallas då de mina sparkas ner. Eller de än mer glädjerika tårarna som strömmar fram när lyckan besegrar allt och vi står där, tusentals och sjunger SM guld på vårt eget slarviga vis, då kan jag lika gärna intressera mig för golf.
Men nu är det så att jag vill känna allt detta. Jag vill kastas mellan himmel och helvete, veckopendla mellan paradiset och mörkret i fängelsehålorna allt beroende på spelet, serietabellen och prestationerna. Glädjen och sorgen, besvikelsen och sveken, jublet och käbblet, lyckan och skadeglädjen, minut för minut, match efter match, det ena året efter det andra är något som varar en hel livstid. Har man väl smakat på dessa ljuva och bitterljuva frukter vill man aldrig mera vara utan dem.
Värdiga vinnare
Inte ska någon på förhand säga mig vilka som är värdiga vinnare, för några sådana finns det faktiskt inte. Det enda som finns och som faktiskt räknas är det lag som på ett eller annat vis (oavsett underhållningsgrad) spelat till sig flest poäng.
I år snackas det mycket om det ”roliga Djurgården” och vi kan alla tycka vad vi vill om det. Malmö FF ansågs av många spela en totalfotboll säsongen 1997 men inte hölls det tummar till höger och vänster för att de skulle vinna guldet för att de ”förtjänade det”. Nej, det årets upplaga av Malmö FF spelade på tok för många matcher oavgjort och lyckades inte spela till sig flest poäng i Allsvenskan.
Det finns en tid i Malmös framgångsrika historia då de var överlägsna, men om det var roligare på den tiden då segersiffrorna tillskrevs de blygsamma 1-0 är av mindre betydelse. En erövrad titel är alltid en titel till att behålla och som i allra högsta grad räknas, oavsett underhållningsgrad.
Dessutom anser jag att långt fler lag spelar rolig fotboll än vad de i själva verket ges erkännande för. De flesta lag spelar efter sina resurser och de som inte lyckas göra det degraderas lagom till hösten till en lägre division. Kanske kan inte alla lag ställa upp med underhållare av hög klass, men styrkan ligger även i att kunna formera sina tillgängliga trupper efter bästa möjliga och rimliga strategier, med ett enda syfte, att vara vinstgivande.
Medias bevakning av Allsvenskan har ofta en tendens att bli overklig när de skriver att matchen inte hade något underhållningsvärde. Nog är detta en osanning. Fotboll är inte tråkigt om just ditt lag är ett av de två som ställs på planen. Automatiskt infinner sig spänningen, nervositeten, uppblåstheten, kräkreflexerna och den optimistiska tilltron genom sången då alla vet vad som står på spel. Det är nu den mångåriga relationen ska synas i sömmarna. Har det varit värt alla dessa slitsamma år av bråk och missunnsamhet eller har det hittills varit en alldeles för lätt resa som slutar i ett nattsvart hål?
Klicka här för att läsa andra delen av Livet som fotbollsupporter
