Gästkrönika om Elfsborgsmatchen
Den här krönikan grundar sig i mitt minne från förra året! Elfsborg hemma ni vet. Jag vet inte om ni kommer ihåg? Eller?
Näst sista matchen. Laget verkade sitta fast i en nedåtgående trend med Häckenmatchen som en ett svidande bevis. Vi var många som då var missnöjda och rent ut sagt förbannade.
Men det handlade om ytterligare två omgångar. Det blev för mig en känslosam kamp. Skulle vi ramla ner igen? NEJ! Det fanns inte i mitt tankesätt. Men det stod klart att något måste förändras för att inte det otänkbara skulle hända. Den förändringen kom. Inte bara i laget utan även i klacken.
Laget skickades ner till Skanörs Gästis för att komma på rätt köl igen. De blev mer eller mindre hjärntvättade med inspelade matcher från våren för att skapa de positiva influenser som behövdes. Jag och mina vänner hade några minnesvärda diskussioner om den uppkomna situationen. Mitt starkaste minne ifrån dessa tungrodda dagar var att det fanns en samstämmighet inte bara i truppen utan även hos oss som står där och stöttar vårt lag i vått o torrt. INGA NEGATIVA TANKAR!
Matchen mot Elfsborg var inte något man kan jämföra med de matcher MFF spelat i år, men den var en rakt igenom en kämparinsats! Dessutom hade vi i klacken bestämt oss för att endast bidra med det vi egentligen alltid ska göra. Ett stort härligt positivt stöd.
Var det nåt vi inte var nöjda med under matchen så fick det bli att tugga på handsken på sin höjd. Inga verbala eller andra missnöjesyttranden fick höras. Jag kommer nog aldrig glömma den känslan av deltagande jag fick när löparbanorna invaderades av ångestförlösta fans.
Jag och ett par till stod kvar där i en nästan tom klacksektion. Visst ville jag som alla andra hoppa över och krama spelarna för insatsen, men jag valde att överblicka denna känslomässiga seger där uppe. De känslorna gick bara inte att styra utan det blev till slut en kram och flin -orgie även där.
Dagen eller dagarna efter kunde man läsa Brian Steen Nielsens uttalande i en dansk dagstidning. Kommer inte ihåg det ordagrant men det gick i stil med:
- MFF fansen är fullständig galna, de firade oss efter matchen som om vi tagit guld!
Matchen på tisdag bär med sig många likheter. Men det handlar inte om att säkra nytt allsvenskt kontrakt utan att säkra fortsatt guldstrid. Laget har inte övertygat sista tiden och missnöjesyttringarna har funnit näring. Dessutom ska vi möta Elfsborg hemma. Så kommer ni ihåg?
Min tanke med denna krönikan är att se om vi kan göra det igen. Lämna guldtankarna hemma tillsammans med missnöjesyttringarna. Att bepansra oss med ett lövverk av positiva tongångar. Se oss som en trädkrona som inte kan överleva utan det rotsystem vi hämtar vår näring ifrån.
