2002 - Året då HBK kryssade i motvinden
Summering av fotbollsåret 2002 från Nissans strandkant
Säsongen är slut för HBK:s räkning och det har blivit dags att summera 2002. Som kvast tyckte man att enrolleringen av Jonas Thern som ersättare till Tom Prahl, var en typisk frisk HBK-satsning, än en gång var det HBK som spädde på den allsvenska tränarankdammen med lite nytt blod. Dessutom borde han ha med sig intryck och erfarenheter från sin proffssejour i utlandet, som kunde utveckla HBK ytterligare. Det första man hörde talas om var att Thern hade minskat träningsdosen, jämfört med många andra lag, sedan började några värvningar droppa in, varav man lyfte på mer än ögonbrynet när man såg att Sharbel Touma skrivit på för HBK. Sedan kom Mattias Thylander, vilket ifrågasattes av många, vilken var tanken bakom den värvningen. Dessutom hade Thern i kappsäcken spelare från sitt tidigare Värnamo, som var mer typiska HBK-värvningar, men som kändes tveksamma i o m att Thern i sammanhanget kanske var ”jävig”. Den lokala värvningen av Patrik Redo som väl formellr sätt återvände till HBK, efter att ha spelat A-lagsfotboll i Leikin, var en klassisk HBK-värvning. Dessutom tillkom den relativt kraftiga tillströmningen av egna produkter till A-truppen som började redan under 2001, Ante G, Besim Schulemaja, Vlado Reljanovic samt lärlingarna som gjorde att truppen svällde ut rejält. Träningsmatchandet var lovande, men visade på ett problem, det var svårt för HBK att ”fästa” bollen i anfallet. En oroväckande tendens var också att vi förlorade alla matcher mot allsvenskt motstånd, vi vann mot norska lag, vi vann mot danska lag, men just mot de svenska, då föll vi.
Jag tänker inte lägga ner tid på att djupanalysera matcherna i allsvenskan. Vi vet dock hur det var inledningsvis; kryss i nästan varenda match, tills sista matchen före VM-uppehållet, då vi vann med 1-0 hemma mot Kalmar, efter att Wastå ställt muren fel och Tommy dragit in frisparken från…30 meter? ”Faran över” tänkte många, men därefter började vi med två förluster mot MFF respektive IFK Göteborg. Det var uppenbart att något måste göras och under matchen mot Landskrona (1-1) presenterades den första lösningen; Turbos återkomst. Turbo spelade hemmamatchen mot AIK, en efter förhållandena välspelad match, där Klubben borde hållit i, men symptomatiskt för HBK i det skedet så går Teddy Lucics nick in, trots att Emil står där bollen kommer. Till nästa match presenterar dock HBK nästa nyförvärv, från FCK har man lånat Pascal Simpson. Ingen hjälte i Halmstad, så uttrycks en del förvåning över lånet, men förvåningen förbyts till upprördhet och försvinner p g a Petter Hanssons övergång till SC Heerenveen. Båda spelarna finns på planen mot Helsingborg på Olympia, en i raden av matcher där HBK hade ”allt” och borde vunnit, men fick återvända hem med en poäng i bagaget istället för tre.
Petter lämnar HBK, Turbo har inte acklimatiserat sig och luckan på mitten blir stor, det blir tre förluster på raken mot ÖSK, Elfsborg och, tyvärr, Sundsvall. Mot Sundsvall för dock HBK spelet klart, och även om spelarna, ledarna, anställda och supportrar säkert aldrig mentalt varit lägre, så var spelet som fanns där mot Helsingborg tillbaka igen. Sedan kom matchen mot Djurgården på Stockholms Stadion, och sen dess behövde HBK bara titta framåt. Sättet man genomförde match efter match under stor press under hösten var imponerande, vilket både berodde på att självförtroendet kommit tillbaka, men också att vissa spelare kommit tillbaka och tränat i kapp efter skador. Spelare som Sharbel Touma och Mattias Thylander lyfte sig och därmed laget rejält. Mikael Nisse Nilsson, som fått inleda säsongen som högerback, färgade plötsligt ut som centralmittfältare, efter att ha fått hoppa in där i inledningen av matchen mot djurgården sedan Arvid blivit skadad. Han blev en av allsvenskans starkast lysande stjärnor under hösten. Texas fick chansen och tog den rejält. Emil Jensen växte fram som en ytterback med klass. Värvningen precis innan transferfönstret stängde av ”Tomas”, som det står på tröjryggen, blev en injektion i mittförsvaret, där Tommy Jönsson fortsatte att för fjärde året i rad vara en av Allsvenskans bästa mittbackar, i år kanske den allra bästa. ”Ungtupparna” tog för sig på ett helt annat sätt än vad det gjort i början av säsongen då för mycket förväntades av dem. Robban…är ändå alltid Robban, fast i år med tillnamnet Robertino, efter Maradona-inlägget mot ÖSK.
Men vi får inte glömma att utan Turbo och Pascal så hade det antagligen varit vi som varit i Pekings situation idag.
Nog pratat, här kommer nu en summering av Allsvenskan… Årets:
HBK-rookie i Allsvenskan – Ante G
Bäste i HBK – Mikael Nisse Nilsson
Mest nödvändiga värvning inför nästa säsong – targetplayern
El Alamein – Stockholms Stadion (för att travestera Sir Winston Churchill ”innan Stadion hade vi knappt en seger, efter inte en (1) förlust”)
”Snart tillbaka från skada” – Andreas Alm, Martin Åslund, Joel Borgstrand
Huvudrollsinnehavare i dramakomedin ”My Left Post” – Bengt Andersson i IFK Göteborg – den spännande upplösningen kommer snart, kommer även VF att hitta rätt där?
forts i del 2
