Krönika: Borde IFK Göteborg ha åkt ur i år?
Bristerna hos övriga lag i botten IFK:s stora lycka i år.
Hammarbys lagkapten Mikael Hellström sa inför ödesmatchen mot just IFK Göteborg att ”Vi är ett för bra lag för att vara inblandade i bottenstriden”. Tanken som slog mig då och som var med viss ironi; ljuger verkligen tabellen fortfarande efter 24 spelade omgångar? I detta läge kunde Hammarby säkra sitt kontrakt genom en seger mot ett Göteborg på nedflyttningsplats, samtidigt som Norrköping med en stark höstspurt tagit sig förbi sina ”Kamrater” i Göteborg och låg på en rättvis kvalplats. Att seriens två sämsta lag (Kalmar och Göteborg) låg på nedflyttningsplats då var skipande rättvisa från den runda bollen, ansåg jag.
I just det skedet tänkte jag i termer om vad som vore bäst för allsvenskan. Något av IFK Göteborg och IFK Norrköping var på väg ur, men att ersätta mesta mästarna med Enköping såg ut som en klar förlust för allsvenskan, om än en gigantisk vinst för Superettan. Om Norrköping då istället åkte ut så vore det kanske mindre att gråta över, samtidigt som jag ändå tyckte att Norrköping med sin starka höst och framåtanda i värvningarna faktiskt ”förtjänade” att få stanna kvar i allsvenskan, om man nu kan göra det utan att vinna tillräckligt många matcher.
Vad hände sedan? Det är lite av ett mysterium för mig. Om högre makter spelade in vet jag inte, men bollen (och Hammarbys skador) rullade IFK Göteborgs väg och efter ett sent mål av inte längre floppande ”Långås” på Söderstadion så var helt plötsligt Göteborgskamraterna på kvalplats och allt såg mycket säkert ut inför den sista omgången då laget skulle ta sig an avsågade Kalmar FF på Gamla Ullevi. Trots sin utgångsposition på kvalplats var det upplagt för att Göteborg med en seger skulle säkra sitt allsvenska kontrakt eftersom konkurrenterna Landskrona och Hammarby mötte varandra och det förlorande laget skulle få ta ett steg neråt i tabellen och överta kvalplatsen.
I sista omgången överträffade så IFK Göteborg sig själva igen när man lyckades förlora mot redan avsågade Kalmar med 2-0 hemma och man var endast Norrköpings Karatanasis stolpträff mot Sundsvall från att trots allt spela i Superettan 2003. Norrköping åkte därmed ur och Göteborg klarade sig, för jag utgår från att kvalet mot formsvaga och skadedrabbade Frölunda, trots allt bara är en formalitet. Visst kommer Frölunda att kämpa till sista matchminuten, men klarade man inte att avgöra i Superettan när det väl gällde så klarar man inte att hålla sina nerver i styr nu heller. Därmed fortsatt IFK Göteborg i allsvenskan 2003.
Men hur rätt var det verkligen att Göteborg fick en ny chans? Med lite distans så tänker jag inte längre med allsvenskans bästa i första hand utan ur strikt fotbollsmässiga aspekter. När chansen att klara sig på egen hand missades så visade IFK nog sin sanna sida just i år. IFK sköt sig själva i sank, vilket man också gjort hela säsongen. Med det sämsta spelet och utan riktiga idéer i offensiven så klarade sig Göteborg tack vare motståndarnas brister i första hand och sin egen organisation i försvarsspelet i andra hand. I slutändan så känns det faktiskt som att IFK var värt att åka ur allsvenskan i år.
Visst, Norrköping klantade sig i minst lika stor utsträckning när man bjöd in Göteborg till dans när 2-0 blev 2-2 mot Örebro i den 25 omgången. Vid tre poäng för Peking då så hade Göteborg varit ett div.1-lag idag.
Som jag ser det så var Göteborg det enda bakåtsträvande laget i årets allsvenska. Inga offensiva idéer eller någon riktigt offensiv överhuvudtaget, defensiva spelare i överflöd och speciellt på mittfältet samtidigt som köp av gamla IFK-are nog slog rekord i år genom köpen av ”Erra” Eriksson, Jonas Henriksson, Håkan Mild och Patric ”Långås” Andersson. Vad tänkte egentligen IFK:s styrelse på? En gång hjälte, alltid hjälte eller? Nu fick man i alla fall en ny chans och tar man inte vara på den genom genomtänka beslut där bl.a. ungdomssatsningen sätts i fokus igen så är man inte värda chansen man fått till skänks två gånger bara i de två sista omgångarna.
En sak känns dock säker rörande IFK, pytt i pannan måste sättas på kylning för det lär nog dröja innan mesta mästarna är mästare igen.
* * *
Jag själv får också bära ett visst hundhuvud för jag tippade, mycket begåvat, IFK Göteborg som allsvenska segrare i år inför årets säsong. Snacka om att tippa fel!
* * *
Lite HBK också. Hur skönt är det inte att även den siste av ”de fems gäng” har blommat ut till stjärna även han. Spelaren i fråga är givetvis årets HBK:are Mikael Nilsson som nu tagit steget som Tommy Jönsson, Stefan Selakovic, Michael Svensson och Petter Hansson har tagit före honom och etablerat sig ordentligt i allsvenskan och HBK.
* * *
Är det inte smått fantastiskt att riksexperterna lyckas förbise Tommy Jönsson hela tiden? I Fotbollskväll i måndags så togs årets lag ut av både Thomas Wernersson och Ola Andersson. ”Werner” tog åtminstone med Tommy men placerade honom som markerande högerback i en trebackslinje där ”Maestro” tydligen sågs som en mer spelintelligent libero än Tommy. Jojo. Ola Andersson tog inte ens ut Tommy utan ersatte honom med allsvenskans näst bäste back, enligt mig, Markus Karlsson (DIF), en spelare som Wernersson i sitt ställe missade. Så svårt kan det omöjligt vara att se Tommy storhet, den är ju självklar!!
* * *
Silly Season är återigen över oss och redan så placerar rykten två av HBK:s bästa spelare i andra klubbar, nämligen Mikael Nilsson (MFF) och Sharbel Touma (DIF, naturligtvis). Det är väl tämligen solklart att HBK inte kan avvara någon av dessa spelare. Laget är inne i en uppbyggnadsperiod och håller på att formeras för att återigen ta upp kampen i toppen av tabellen. Bägge spelarna har två år kvar på kontraktet och därmed behöver man inte heller sälja spelarna för att försäkra sig om att få ersättning. I Sharbels fall måste ju dessutom det faktum att han skaffades inför denna säsong tas i beaktande. Han skrev genom sitt treårskontrakt på för att spela med HBK i framtiden och satsar man på en spelare som en del av ett lag så säljer man inte honom redan efter ett år bara för att pengar erbjuds. I ”Nisses” fall så säljer man absolut inte sin stjärna inom Sverige. Ge honom ett nytt kontrakt om han skulle vara missnöjd med det han har och påbörja istället satsningen för nya guld i Halmstad. HBK skall inte vara en klubb som tillhandahåller sina bästa spelare till övriga Sverige.
* * *
En ytterback (helst vänsterback) och två anfallare varav minst en måste vara av den tyngre target-typen. Då har Jonas Thern ”musklerna” för att tämja övriga Sverige redan nästa år. Förutsatt givetvis att ”Shabbe” och ”Nisse” och övriga etablerade spelare fortfarande är kvar i klubben då.
* * *
Till sist, en svensk Super Cup som uppvärmning inför allsvenskan. Det är den bästa idén som kommit fram inom svensk fotboll på mycket länge. Den ser åtminstone jag fram emot.
