Krönika av Rikard Norling
Utvecklingslagets tränare tillika tidigare andretränaren i a-laget Rikard Norling har skrivit en krönika med lite funderingar om och kring AIK.
I sex år har jag varit tränare i eller runt A-laget i AIK och det sätter naturligtvis sina spår. Under denna period har jag arbetat tillsammans med tre A-lagstränare. Denna krönika skall egentligen handla om hur jag, som ansvarig tränare ser på U-truppens kommande års utvecklingsverksamhet. Jag kan dock inte låta bli att delge Er mina tankar om det som varit sedan jag kom till AIK 1996 och hur jag ser på klubbens framtid.
Det är faktiskt så att A-lagets spelsätt, träningsupplägg och matchning i allra högsta grad påverkar vårt sätt att arbeta med utvecklingstruppen.
Under de första två åren i AIK arbetade jag som s.k. Tipselittränare, d.v.s. juniortränare rätt och slätt, under Erik Hamrén. Erik var då ett oprövat kort i detta sammanhang. Ingen visste egentligen om han var redo att axla det ansvar som det innebär att vara A-lagstränare i AIK vilket saknar motsvarighet i övriga fotbollssverige. Erik levde dock upp till förväntningarna i mångt och mycket. Han har sedan dess utvecklats kraftigt och är idag ett av Sveriges elittränarhopp.
Det vi fick uppleva under säsongerna 1998-99 känns så här i efterhand lite magiskt. Det är dock med ett visst vemod som man kan konstatera att vi kom tvåa i allsvenskan -99 och därmed gick miste om en revansch i Champions League. Att en gång få spela mot de storlag som vi gjorde är i och för sig roligt, men det räcker inte för mig. Personligen fick jag en sådan kick av att delta i Champions League spelet att jag bara ”ska” uppleva detta igen. De erfarenheter jag drog, var bl.a. att det krävs oerhört mycket av tränare och spelare på den nivån. Det tar tid att nå dit, men är man tillräckligt målinriktad och hela tiden söker personlig utveckling är detta fullt möjligt. En vis man lär ha sagt att ”det är lättare att nå toppen än att stanna kvar där”. År 2000 blev lite av antiklimax för oss där vi inte riktigt lyckades surfa vidare på den framgångsvåg som rullade igång i och med SM-guldet –98. Att det var Stuart Baxter som var ansvarig tränare under dessa tre år har väl inte undgått någon som läser denna krönika.
Nu står vi i AIK inför en ny utmaning där vi åter skall försöka att ta oss till ”toppen”, d.v.s. vinna SM-guld och kvalificera oss till Champions League. Min förhoppning är att den nuvarande tränarkonstellationen med Olle Nordin, Peter Larsson och Håkan Lindström är rätt män för det jobbet. Jag önskar det nya gänget och spelartruppen lycka till.
Nåväl, nog med reflektioner om A-laget och över till U-truppen och det arbete vi lägger ned här. Inför 2001 lyckades vi i princip behålla truppen intakt från föregående år. Vi tror att kontinuitet och tålamod med spelarna kommer att visa sig vara framgångsrikt. Det finns risker med att låna ut 18-19 åriga talanger till klubbar i lägre divisioner i vårt närområde då det tyvärr lätt blir att man inte längre ingår i en elitsatsande verksamhet. Det är viktigt att kunna locka en talangfull spelare i 18-20 års åldern, som har målsättningen att bli allsvensk fotbollsspelare i AIK, att stanna kvar i klubben.
Vi arbetar inte efter tesen att slumpen skall förse vår A-trupp med spelare från den egna utvecklingsverksamheten utan efter en klart uttalad målsättning. Målet är att allt som vi gör skall ge spelaren, individen, maximala möjligheter att bli allsvensk fotbollsspelare i AIK. Det innebär att de praktiska förutsättningarna måste skapas och arbetssättet skall egentligen gå hand i hand från knatteskola ända upp till Utvecklingstruppen. Vi arbetar efter en utvecklingsplan som innefattar hur träning och matchning skall bedrivas. Träningen har fyra större inriktningar såsom taktisk, teknisk, fysisk och mental träning och alla har lika stor betydelse oavsett säsong. Personligen slår jag gärna ett extra slag för den taktiska träningen i utbildningen av unga spelare. Det anses av många vara fult att ha den åsikten, då det viktigaste enligt den breda massan är att unga svenska spelare skall träna teknik. Jag säger inte emot det men hävdar att som tränare är det svårare att lära ut att allt på fotbollsplanen står i relation till något, såsom t.ex. medspelare, bollhållare, motståndare, målen, vinklar, djup etc. Att som spelare utifrån alla dessa variabler få lära sig att fatta rätt beslut är vad jag kallar utbildning. Det är ingen slump om ett lag på den yppersta elitnivån har ett väl utvecklat anfalls- respektive försvarsspel. Vissa spelare har denna känsla och insikt medfödd, men min övertygelse är att det går att träna upp om man som tränare är tillräckligt skicklig. För övrigt så tror jag att detta gäller i allra högsta grad även på seniornivå. Det måste som spelare kännas som en trygghet att även om jag i en match har en ”dålig dag på jobbet” så vet jag i alla fall hur vi skall förhålla oss till varandra. Kontinuerlig framgång kan inte byggas på hörnstenar av egna värderingar och improvisation.
För tillfället har vi i AIK ett flertal riktigt talangfulla spelare i åldern 13-20 år. Min förhoppning är att AIK:s A-lagstrupp inom en femårsperiod skall bestå av övervägande egna produkter och att de även sätter sin prägel på Råsundamatcherna. Jag anser att en spelare som skall dra på sig en A-lagströja för första gången, tyst för sig själv, stolt kan konstatera att: jag är värd detta efter att ha längtat, trånat och slitit så länge. Får man in denna känsla bland spelarna finns en kraft som kan leda oss i AIK tillbaka till toppen för att sedan etablera oss där.
Som avslutning vill jag passa på att ge lite ros till Anders, Andreas, Mathias och Igor m.fl. för det arbete och engagemang Ni lägger ned på att söka och sprida relevant information via detta forum till oss intresserade.
Jag ser fram emot ett framgångsrikt år där vi åter i november får fira ädelt och helst med någon eller några från det egna ungdomsledet i förstaelvan.
Med vänlig AIK-hälsning
